Eurogamer.se

Recension: God of War Ascension (kampanjen)

Gudarna måste vara tokiga!

Vad gör man efter att ha gjort en rätt framgångsrik speltrilogi men liksom skrivit in sig i ett litet hörn genom att ha låtit sin "hjälte" meja sig igenom i princip alla tillgängliga grekiska gudar? Jo förstår ni, man låter spelet utspela sig innan sin framgångsrika trilogi.

1

I väntan på en våg av fiender?

I första God of War sökte den spartanske stridspitten Kratos gruvlig hämnd på självaste krigsguden Ares, och i del två och tre var det resten av gudabröderna som fick på moppen. I det nya spelet God of War: Ascension (notera att det inte heter God of War IV) är Kratos mål furierna - de tre hämndgudinnor som tillsammans med Ares planerar att ta över Olympen.

Visserligen spelar handlingen plågsamt liten roll i den här spelserien, och våldet har alltid stått i första rummet. Upplägget är helt identiskt i Ascension - börja med Kratos patenterade kedjeklinga, besegra fiender och leta kistor för att uppgradera dina stridstekniker, hitta nya förmågor att använda och uppgradera, upprepa sedan tills efterlängtat mål uppnåtts.

Här finns inte mycket nytt att hämta rent spelmekaniskt. Allt känns bekant fast på ett bra sätt. Kontrollen är lika tajt, striderna lika välbalanserade och fienderna har motsvarande attackmönster som tidigare. Det går att tokpumpa på en knapp rätt långt, men för att klara spelet gäller det att bemästra minst två eller tre specialattacker utöver det.

Utseendemässigt har spelet förändrats väldigt lite. Det är fortfarande riktigt snyggt, men med tanke på vad Santa Monica lyckades krama ur förra generationens PlayStation i slutet av dess levnadstid är jag lite besviken att spelet "bara" är marginellt mer välputsat än del tre.

"Med tanke på vad Santa Monica lyckades krama ur förra generationens PlayStation i slutet av dess levnadstid är jag lite besviken att spelet bara är marginellt mer välputsat än del tre."

Ny trailer för God of War: Ascension

Bakgrundsmodellerna, oftast i form av olyckliga titaner och andra plågade varelser som Kratos passerar, står ut mest rent visuellt. Förvånansvärt nog dyker det också upp små grafikbuggar, framför allt vid de tillfällen som bandesignen blir lite mer komplicerad. Dessa blir dock aldrig störande, och längs min genomspelning kändes de få buggarna mer fascinerande än irriterande.

Fienderna har fått nya utseenden också, även om mekaniken under skalet är ungefär samma som tidigare. Gorgonernas nya, mer ormlika design är en favorit, men högst upp på min lista kommer ändå Elefantauren. Monstret som ersätter den gamla minotauren ser ut att vara en korsning mellan Arnold Schwarzenegger i högform och Babar. Tyvärr är snabelbarbaren väldigt lätt att ta hand om och blir inte i närheten så farlig som den ser ut.

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!