Eurogamer.se

Recension: Starcraft II: Heart of the Swarm

Den (r)evolutionerande svärmen

Genom det nedladdningsbara innehållets intåg i spelbranschen har den klassiska expansionen blivit alltmer sällsynt. Heart of the Swarm bär emellertid titeln med stolthet och för dessutom Blizzards fantastiska strategispels gener vidare genom evolutionen på ett alldeles förträffligt sätt.

Precis som tidigare består produkten av två tydligt åtskiljda delar; kampanjen och det omåttligt populära flerspelarläget. Redan i menyerna lyser Blizzards perfektionism och kvalitetskänsla igenom, de många valmöjligheterna och spellägena är naturligt strukturerade, väl förklarade och barnsligt enkla att hitta bland. Det är lite som känslan av att kliva in en sprillans ny upplaga av en finare bil, design och känsla för detaljer sköljer över mig och jag blir om möjligt än mer peppad på att sätta igång.

banelings

Banelings utför den klassiska Zerg Rush-manövern

Hur Kerrigan brottas med sin dubbla tillhörighet och personlighet målas upp på ett grymt medryckande och rafflande vis.

Vi börjar med kampanjen, jag gissar att jag är i viss minoritet när jag medger att det är just denna del av serien jag alltid gillat mest och ser mest fram emot i varje ny del. Förlagan, Starcraft II: Wings of Liberty (10/10), satte en ny standard för hur varierad och underhållande en strategispelskampanj kan förväntas vara, men är det någon som ska kunna slå den på fingrarna är det naturligtvis Blizzard själva.

I Heart of the Swarm är det löjtnant Kerrigan som står i rampljuset och vi får följa med på hennes omvälvande hämndresa genom universum. I slutet av första delen räddades hon mot alla odds av Jim Raynor och trots att hon görs mer eller mindre mänsklig igen inser hon snabbt att hon behöver svärmen om hon ska kunna ställa saker och ting till rätta en gång för alla. Berättelsen håller samma höga standard som tidigare och hur Kerrigan brottas med sin dubbla tillhörighet och personlighet målas upp på ett grymt medryckande och rafflande vis.

Eftersom Zerg är rasen som spelas är det genomgående temat evolution. Istället för att köpa nya förmågor eller uppgradera enheter får jag möjligheten mutera och förändra mina undersåtar fram och tillbaka emellan uppdragen. Ett visst uppdrag kanske kräver en snabb och intensiv offensiv, då muterar jag exempelvis mina enheter så de får regenererande hälsa eller får förmågan att hoppa upp för avsatser. Samma idé appliceras även på Kerrigan själv som kan gå upp i nivå under resans gång välja och vraka bland många coola förmågor lämpade för olika spelstilar. Sammanlagt skapar det här en skön känsla av att det är min egen personliga svärm jag kontrollerar.

hkkwka.jpg

En stor nyhet är att enheter kan muteras

Precis som sig bör bygger de allra flesta uppdragen i Heart of the Swarm på någon form av infiltration eller frenetisk attack, klockan är emot Kerrigan och hon drar fram som en ångvält genom planeterna i jakten på sin nemesis. Baksidan av detta är att variationen inte är riktigt lika stor som i Wings of Liberty. Vissa enheter gavs jag exempelvis knappt möjligheten att utforska och använda ordentligt innan allt var över. Med detta i åtanke rekommenderar jag erfarna strateger att börja på spelets näst högsta svårighetsgrad, på standardinställningen är det nämligen markant enklare än föregångaren.

Överlag är det dock en underbart underhållande och utmanande kampanj från början till slut. Riktigt lika vass som första delen är den dock inte, men det är inget som förhindrar att jag är makalöst taggad inför den sista och avslutande delen.

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!