Recension: BioShock Infinite

Vi ska köpa vingar för pengarna

Nästan tre år har gått sedan BioShock Infinite först såg dagens ljus och förväntningarna har sedan dess varit skyhöga på spelet. När den planerade lanseringen i oktober 2012 inte blev av, utan istället sköts upp till 2013 var besvikelsen stor för min del. Det skulle ju bli en av höstens höjdpunkter. Nu med facit i hand är det ganska uppenbart att Ken Levine och hans Irrational Games inte har suttit och rullat tummarna under denna tid.

Spelet börjar med att protagonisten Booker DeWitt - som spelas av Troy Baker i riktig högform - transporteras i en eka på väg mot ett fyrtorn. Du får reda på att du måste hitta en kvinna som heter Elizabeth i den flygande staden Columbia och frakta henne tillbaka. Det hamras in att detta är din sista chans att bli kvitt dina skulder. I teorin låter det ju som en ganska enkel uppgift.

Väl framme vid fyrtornet blir det klart för dig att detta även är en transportväg upp till Columbia, i likhet med starten i första BioShock-spelet som hade ett fyrtorn som ledde ner till Rapture. Du får en kod du ska använda för att aktivera transportsystemet och detta sätter igång en sekvens som påminner mig väldigt mycket om Närkontakt av Tredje Graden när de kommunicerar med Ufon.

När du sen sätter dig i skytteln som tar dig upp till Columbia bjuds du på spelets första stora wow-ögonblick.

Sättet på vilket spelet tar upp så pass vuxna ämnen som rasism och slaveri tog mig lite på sängen faktiskt.

columbia

Välkommen till Columbia

Ögonblicket du tar dig genom molntäcket och får syn på den vackra staden bland molnen är sagolikt och sätter verkligen stämningen i spelet på helt rätt vis. Du får direkt känslan av ett utopiskt samhälle där allting ser perfekt ut. När du landar kommer du ut i en klosterliknande byggnad där du möts av hundratals stearinljus och körsång som inte riktigt går att placera var den kommer ifrån.

Efter lite utforskande blir det snart klart att det finns en stark religiös närvaro och de insisterar på att du behöver döpas innan du får släppas in i staden. De ser Columbia som Eden och refererar till världen nedan som Sodom och därför måste alla renas från synder innan de kan få komma vidare. De religiösa anhängarna kallar sig för Founders, då de ser USA:s grundlagsfäder som spirituella ledare. Ledaren för denna grupp är Zachary Comstock som kallas fader Comstock eller The Prophet av anhängarna.

När du väl släpps in i staden dröjer det inte länge innan den perfekta ytan börjar krackelera rejält. Du hör konversationer mellan människor som är grovt rasistiska och här och var ser du propagandaplakat som uppmanar dig att skydda rasen mot de utländska horderna. Dessa syner bekräftas och förstärks sen även när du börjar hitta ljudböcker inspelade av fader Comstock där han predikar om de svartas otacksamhet för att de ville bli fria och ha egna rättigheter.

1

Elizabeth och fader Comstock

Som motpol till Founders i Columbia har vi Vox Populi. Det är en grupp som försöker störta Founders och deras fascistiska styre över staden, något som lett till att ledaren Daisy Fitzpatrick har blivit stämplad som terrorist.

Sättet på vilket spelet tar upp så pass vuxna ämnen som rasism och slaveri tog mig lite på sängen faktiskt. Berättandet är utmanande och uppmanar till eftertanke i flera sekvenser, även om det emellanåt överdrivs lite för att skapa en riktigt tydlig antagonist. Ett tillfälle som påverkade mig specifikt är när en industrimagnat auktionerar ut jobb till arbetslösa där den lägstbjudande får jobbet. När mannen som fick jobbet sedan blir ihjälslagen för att han "vann" auktionen går istället jobbet till mannen som dödade honom för att han visade initiativ och entreprenöranda.

Kommentarer (9)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!