Eurogamer.se

Recension: Luigi's Mansion 2

Släng brorsan i väggen!

Luigi är en karaktär som tycks vara dömd till att alltid hamna i Marios skugga. Han finns i princip alltid representerad i Mario-spelen, men det är Mario som är det stora dragplåstret för Nintendo. Han har vid ett par tidigare tillfällen fått rampljuset helt för sig själv, dels i Mario is Missing och sedan i Gamecube-spelet Luigi's Mansion. Nu, elva år senare, är det dags för Luigi att ge sig ut på spökjakt igen i Luigi's Mansion 2.

1

Var inte rädd - det här är ett mycket bra spel!

Spelet börjar med en överblick på Evershade Valley där professorn Elvin Gadd har sin bostad och sitt laboratorium. Det spökar friskt i området, men på grund av en speciell himlakropp som kallas för Dark Moon håller sig spökena ganska lugna. Denna balans rubbas dock när ett spöke får för sig att fiffla med månen och den splittras i fem olika delar som landar i olika områden i dalen. Professorn flyr till sin bunker och kontaktar Luigi som får iklä sig rollen som den ofrivillige hjälten.

Professorn utrustar Luigi med en kommunikationsenhet som han kallar för DS. Inte helt otippat är den designad efter den ursprungliga Nintendo DS men professorn insisterar att DS står för Dual Scream, och därmed är ribban för ordvitsarna lagd. En ganska stor del av dialogen består av professorns lustigheter och hans egen uppskattning för sina egna skämt. Det träffar ganska ofta rätt, men det finns en del lågvattenmärken också. Du behöver definitivt ha hög tolerans mot dåliga ordvitsar.

"Den stora dragkraften för mig i spelet är den otroliga stämningen som utvecklarna har lyckats framkalla."

Till din hjälp mot spökena har du en glorifierad dammsugare vid namn Poltergust 5000. Denna kan suga in och förvara spöken men först krävs det att du bedövar spökena, vilket du gör med hjälp av stroboskoptillbehöret. Du får även tillgång till ett tillbehör som förvandlar din ficklampa till en ultraviolett ljuskälla och denna är användbar för att hitta hemliga dörrar eller gömda spöken. Din Poltergust är även användbar till att suga tag i allehanda saker i miljön för att hitta gömda områden. Det är inte helt ovanligt att en presenning eller en plansch döljer gömda rikedomar som avtäcks när du sliter bort det som skrymde dem.

Frestad?

Upplägget i spelet är oftast lika delar spökfighter och pusslande. Även ifall pusselsekvenserna aldrig riktigt blir komplexa eller speciellt utmanande är de väldigt väl implementerade och passar bra in i spelvärlden. Det känns därför belönande när du tar dig vidare till nästa område i huset du befinner dig i. Striderna mot spöken är till en början väldigt okomplicerat men efter ett tag börjar spökena utrusta sig med saker som förhindrar stroboskopeffekten, som till exempel solglasögon eller svetsmasker. Det dyker också upp lite andra former av spöken som kräver lite taktik innan de kan bedövas och sugas in.

De olika miljöerna du tar dig igenom under spelets gång är alla väldigt väldesignade och detaljerade. De är intressanta att utforska och det finns ofta några smart gömda hemligheter som är kul att hitta för perfektionisten. Varje område i spelet har massor av saker du kan samla för att låsa upp bonusbanor och dylikt. Detta utökar speltiden markant och du kan lätt lägga ner ett tjugotal timmar om du vill låsa upp precis allt.

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!