Recension: Lego City Undercover

Nya tag i Legoland

TT Games legospel har skördat stora framgångar under åren och mot alla odds har utvecklaren lyckats hålla serien fräsch genom små men fundamentala förädlingar av det enkla men ack så roliga konceptet.

1

En kollosal stad av klossar.

I och med LEGO City Undercover lämnar företaget sin komfortzon i flera avseenden. De stora, kända licenserna är borta och TT Games har istället bakat ihop en helt egen historia som utspelar sig i den fria, öppna staden Lego City. Öppna världar är måhända inte helt nytt för utvecklaren då de experimenterat med konceptet i flera av de senaste installationerna i serien, men nu har de alltså tagit steget fullt ut.

Som superpolisen Chase McCain anländer jag till staden och blir snabbt varse om att min gamla nemesis Rex Fury har rymt från fängelset och håller på att ställa till med oreda. Jakten tvingar ganska omgående Chase att under täckmantel bege sig in stadens undre värld, därav undertiteln Undercover.

I stora drag klarar sig TT Games bra utan att luta sig emot film- eller serielicenser. Berättelsen innehåller precis lika många knasiga parodier som tidigare titlar gjort och den här gången är det diverse polisserier och filmer det bollas och trollas med. Vissa saker är träffsäkra och smarta, medan mycket också är ännu mer knasigt och överdrivet än tidigare. För mig blev det faktiskt lite för mycket efter ett tag och vissa av de många skrikiga röstskådespelarna fick mig att nästan vilja stänga av spelet vid vissa tillfällen, något jag inte upplevt i serien tidigare.

"Funktionerna som utnyttjar de unika möjligheterna med pekplattan till Wii U är axelryckningar och detaljer jag lika gärna kunde varit utan."

Flörtar med blockbusters...

Ibland kastas det in lite metahumor kring Nintendo-specifika grejer - exempelvis låser Chase McCain efter ett tag upp avloppsrör för att snabbt kunna ta sig runt i staden. Detta önskar jag verkligen att det funnits mer av då det är lite mer subtilt fyndigt och dessutom det enda som får konsolexklusiviteten att kännas relevant. Funktionerna som utnyttjar de unika möjligheterna med pekplattan till Wii U är nämligen axelryckningar och detaljer jag lika gärna kunde varit utan.

Det är hur som helst modigt av företaget att våga skapa sin egna värld och historia som överlag är ett hyfsat lyckat första försök.

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!