Recension: Darkstalkers Resurrection

Monstruöst precisionskrävande monsterslagsmål

Om termer som GGPO (Good Game, Peace Out), chain combos, reversals och EX Specials är någonting du känner dig bekväm med så finns det en hög chans att Darkstalkers Resurrection är en titel för dig. För oss andra är det här en svår tröskel att stiga in över och kanske en anledning till att tveka lite. Så var åtminstone fallet för mig, men det dröjde inte länge innan spelet bet sig fast i mig med sin charm.

Darkstalkers Resurrection är en samling bestående av Night Warriors: Darkstalkers' Revenge och Darkstalkers 3. Vi missar alltså första titeln i serien, men det känns inte som att det gör särskilt mycket. Amerikanska studion Iron Galaxy har fått i uppdrag att lyfta upp serien till någorlunda modern standard, och gör det med samma spelmotor som tidigare använts för deras nyversioner av Street Fighter III: Third Strike och Marvel vs. Capcom Origins (8/10).

2

Pixelperfektion

Båda Darkstalkers-spelen är i grund och botten av samma arkadslagsmålsskola som Street Fighter, men betydligt mer komplicerat och taktiskt. Varje enskild karaktär behöver verkligen läras in innan och utantill och de grundläggande dragen behöver behärskas, i synnerhet om man ger sig ut och försöker pröva sin lycka online.

Darkstalkers absolut största charm är dess i särklass unika karaktärsgalleri. Ett antal fantasifulla monster samlas för att bokstavligt talat spöa skiten ur varandra. Inget konstigt med det, men där serien alltid har briljerat är i de extremt detaljerade och vackra animationerna - det skryter med långt fler animerade bildrutor per karaktär än någon samtida konkurrent. All denna vackra och detaljerade grafik har Iron Galaxy med stor försiktighet putsat upp och emulerat riktigt snyggt. Arkadhallarnas speciella känsla kan i sin tur också simuleras med sköna bildskärmsfilter och möjligheten att beskåda arkadkabinetten från diverse olika vinklar, inklusive ett som är "snett ovanför axeln på spelaren". Det är kanske inte särskilt effektivt, men det är onekligen en snygg detalj.

"Jag slipper mata maskinen med mynt varje gång jag får brutalt mycket stryk, men avsaknaden av bestraffning tar också bort lite av incitamentet att bli bättre på spelet"

1

Inte den mest praktiska vyn

Enspelarläget är kanske inte så mycket att orda om - det finns, fungerar och är precis lika nostalgiskt kul som det var i en arkadhall. Fördelen nu är att jag slipper mata maskinen med mynt varje gång jag får brutalt mycket stryk. Men avsaknaden av bestraffning tar också bort lite av incitamentet att bli bättre på spelet. Där kommer flerspelarläget in i matchen, och gör det med råge.

Lobbys för upp till åtta spelare, matchrepriser som kan laddas upp direkt till Youtube och en extremt noggrann Darkstalkers-skola är lite av det extra pyntet som har lagt till. Precis som i tidigare spel Iron Galaxy konverterat används GGPO-baserad nätverkskod för att minimera och hantera fördröjningar. Nätkoden är synnerligen effektiv för den här typen av fightingspel - den skrevs nämligen av en legendar (Tony Cannon) inom just tvådimensionella slagsmålsspel som hade tröttnat på den genomusla nätkoden som drog ner de tidigaste försöken till flerspelarlägen över nätet.

Lanseringstrailer för Darkstalkers Resurrection

Båda spelen i samlingen kräver en hel del från dig som spelare och ytterst få spel i genren kräver lika mycket taktiskt tänkande, i synnerhet mot mänskliga motståndare. Är du en riktig konnässör av tvådimensionella slagsmålsspel är det här ett givet köp. För en nybörjare, eller mer avslappnad spelare, är tröskeln till att bli riktig bra och faktiskt vinna matcher online ganska hög - men väl värd tiden som investeras. Få fightingspel kan skryta med såhär precis spelkontroll, och det är också därför spelserien har en såpass stor skara av fans.

8 / 10

Läs vår betygspolicy Recension: Darkstalkers Resurrection Fredrik Johansson Monstruöst precisionskrävande monsterslagsmål 2013-04-15T10:50:00+02:00 8 10

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!