Recension: Far Cry 3: Blood Dragon

Tillbaka till framtiden

Far Cry 3 (9/10) är enligt mig ett av förra årets allra bästa spel. Spelmekaniken, den öppna spelvärlden och allt däremellan är så atmosfäriskt och spännande att jag gärna återvänder till det farliga öriket i Jason Brodys gestalt. Nu släpps Far Cry 3: Blood Dragon, som är en spin-off på huvudspelet. En avstickare som behåller mycket från originalspelet men som sätter hela konceptet i en neonblinkande, epilepsiframkallande kostym och kastar in allting på ett dunkande diskotek. Frågan är om detta är något positivt eller negativt?

1

Zipp! Zapp!

I Blood Dragon kontrollerar jag Sergeant Rex Colt, en Cyber-soldat som tillsammans med sin partner Spider skickas till en mystisk ö för att stoppa den ondskefulle överste Sloan, som hotar att förinta världen med laser, missiler och muterade människor. Det hela utspelas i en 80-talsversion av år 2007, där neonljus genomsyrar allt från vapen och soldater till djurlivet på ön. Allting i spelet är dessutom ackompanjerat av underbar syntmusik i bästa 80-talsanda.

Du som har spelat Far Cry 3 kommer direkt att känna dig som hemma i Blood Dragon. Kontrollschemat är i princip identiskt med föregångaren och upplägget är också bekant. Efter en ytterst grundläggande (och underhållande) genomgång av kontrollerna släpps jag lös på ön där sju huvudsakliga uppdrag väntar. Det finns även 13 garnisoner att befria, precis som utposterna i Far Cry 3. Skillnaden är att det här rör sig om stora militäranläggningar som ofta sträcker sig högt upp i skyn eller ner under jorden.

"Inledningsvis blev jag lite besviken när jag såg att det bara finns sju uppdrag, men samtidigt är dessa varierande och välgjorda."

Ett gäng olika vapen låses upp allteftersom jag rör mig genom handlingen och jag möter nya allierade (Dr Darling) och nya typer av fiender. Djurlivet är i stort sett detsamma som i originalet, men med skillnaden att det nu rör sig om cyber-hajar, djävulsgetter och kromfärgade pumor. Sen har vi bloddrakarna, som fått ge namn åt spelet. Dessa stora varelser är något helt nytt för serien och de fyller faktiskt viktiga funktioner.

Bloddrakarna skiftar färg efter humör, de kan slita en i två delar och de kan skjuta laser ur munnen. De är också väldigt svåra att döda. I de flesta situationer är det smartast att hålla sig hukad, då bestarna ser väldigt dåligt. Samtidigt kan jag använda mig av cyberhjärtan som jag plundrar från djur och fallna fiender för att locka bloddrakarna dit jag vill. Om jag stöter på en stor patrull som jag inte vill anfalla själv? Då slänger jag ut ett par hjärtan och lockar dit närmsta drake som gör jobbet åt mig. Detta öppnar upp djupare möjligheter än man först kan ana och det blir snabbt väldigt underhållande att leka med drakarna och deras överraskade offer. På samma sätt är det mindre underhållande och mer panikframkallande när jag själv anfalls av drakarna.

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!