Recension: Thomas Was Alone

Ensam är stark

Thomas Was Alone är ett spel som - likt många andra indietitlar - har en lång bakgrundshistoria. Det fanns ursprungligen tillgängligt redan 2010 i en något primitiv flashversion som skapades av Mike Bithell under ett 24-timmars utvecklingsevenemang, en så kallad Game Jam. Tanken bakom spelet var enligt Bithell att skapa ett spel som handlar om vänskap. Vänskap och hoppande. Och detta har han lyckats ypperligt med.

1

Ibland behövs det inte påkostad grafik.

Spelet bygger på en charmig minimalism där huvudpersonerna är fyrkanter av olika slag. Thomas är en röd rektangel som i spelets början tror att han är ensam. Han känner inte riktigt till sina färdigheter heller, utan börjar med att förutsätta att han enbart kan röra sig åt höger. Han lär sig snabbt att han har talang för att falla från höga höjder, men listar senare ut att han faktiskt har möjlighet att invertera fallet också. Han kan med andra ord hoppa. Denna karaktärsutvecklande sekvens ackompanjeras av komikern Danny Wallace som ligger bakom den fantastiska berättarrösten i spelet.

Det är denna skådespelarinsats som gör att Thomas Was Alone går från ett indieplattformspel i mängden till ett involverande äventyr. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle kunna bry mig så mycket om färgade klossar som jag faktiskt gör i detta spel. När Thomas tar sig vidare i sitt äventyr stöter han på diverse andra karaktärer som också har starka personligheter. Vi har till exempel den bittra kuben Chris som tycker illa om Thomas, bland annat eftersom han kan hoppa högre än vad Chris kan. Senare får vi även träffa John som är en längre rektangel än vad Thomas är. Han kan förstås hoppa ännu högre, men är samtidigt tillräckligt sympatisk att han vill hjälpa sina medfyrkanter framåt till nästa nivå.

"Det behövs inte mångmiljonbudget och avancerad 3D-grafik för att skapa en gripande berättelse."

Thomas Was Alone - PS Vita-trailer

Med ett riktigt välskrivet manus och klockren tajming i replikerna skapas en genuint intressant berättelse av vad som egentligen bara är ett pusselplattformspel där du har det enkla målet att ta dig ut från rummet du befinner dig i. Rent spelmekaniskt är det också ett välgjort spel eftersom styrningen känns väldigt exakt. Varken pussel eller plattformssekvenser blir egentligen väldigt komplexa, och det märks därför att spelets fokus är på berättandet. Jag känner att det hade varit ett ganska stort hinder i berättartempot om jag verkligen skulle fastna någonstans.

De enda negativa saker jag egentligen kan påpeka är cross platform-funktionaliteten mellan PlayStation 3 och PlayStation Vita. Spelet är så kallat Cross Buy, det vill säga att du får båda versionerna när du köper det. Problemet är att jag aldrig lyckades synkronisera mina sparfiler mellan plattformarna, och jag är inte ensam om att uppleva detta problem heller. Utöver detta är spelet en aning kort. Jag förväntade mig inte alls en åtta till tio timmar lång upplevelse, men jag spelade igenom nästan hela spelet i en enda sittning utan att behöva ladda min Vita.

Jag är väldigt glad över att ha spelat detta spel eftersom det är bevis för hur hög kvalitet det finns bland indieutvecklare idag. Det behövs inte mångmiljonbudget och avancerad 3D-grafik för att skapa en gripande berättelse. Det räcker att skapa en röd kloss som heter Thomas.

8 / 10

Läs vår betygspolicy Recension: Thomas Was Alone Johan Lindros Ensam är stark 2013-05-03T16:58:00+02:00 8 10

Kommentarer (7)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!