Recension: Star Trek: The Video Game

Kirk och Spock går modigt dit ingen gått förut

Star Trek är ett fenomen inom science fiction. Den ursprungliga serien från 1960-talet är en legendarisk del av TV-historien och har gett liv åt flera efterföljande serier, mängder av filmer, leksaker och spel. Gene Roddenberrys universum har i det närmaste blivit en religion för miljontals människor över hela världen och är det enda varumärke inom sci-fi som ens kommer i närheten av att utmana Star Wars i ren populäritet.

På spel-fronten har Star Trek dock inte varit fullt så lyckat. Genom åren har vi fått ett flertal spel baserade på de olika inkarnationerna av Star Trek. Det bästa spelet enligt mig är Star Trek: Voyager - Elite Force, en förstapersonsskjutare som verkligen fångade känslan och stämningen från serien Voyager. Resterande försök har enligt mina erfarenheter varit medelmåttiga som bäst.

År 2009 fick vi en nystart på Star Trek, i och med J.J. Abrams film, som visade att Star Trek inte bara är till för de mest insatta nördarna och att det faktiskt kunde vara coolt med trikåer i olika färger och små laservapen. Filmens framgångar gjorde Chris Pine till filmstjärna och Zachary Quinto, tidigare mest känd som Sylar i TV-serien Heroes, axlade rollen som Spock.

Uppföljaren, Star Trek Into Darkness har premiär nu i vår och i samband med detta får vi ta del av spelet Star Trek, där samtliga skådespelare från de nya filmerna repriserar sina roller och där vi som spelare får ta kontroll över både kapten Kirk och Spock. Efter att ha spenderat flera timmar med denna titel önskar jag dock att Spock kunde utföra sitt bedövande nervgrepp på mig så jag slipper plågas mer.

rymdodla

En rymdödla

Handlingen i Star Trek: The Video Game utspelas mellan de två senaste filmerna och berättar historien om hur besättningen på U.S.S Enterprise möter den utomjordiska rasen Gorn för första gången. Inbitna Trek-fans minns förmodligen Gorn-rasen från det klassiska avsnittet "Arena", där Kirk bekämpar varelsen i vad som har beskrivits som tidernas sämsta slagsmålsscen.

Gorn-ödlorna har designats om från människor i gummidräkter till slemmiga ödlor som skriker och rusar runt med vapen i högsta hugg. Det är givetvis upp till Kirk och Spock att ladda bössorna och rensa galaxen från detta avskum. Detta i form av en samarbetsbaserad tredjepersonsskjutare.

Det hela ser till en början ganska lovande ut. Karaktärsmodellerna ser faktiskt ut som skådespelarna de är baserade på och rösterna lyckas fånga deras personligheter. Men så fort vi får se ansiktsanimationerna faller illusionen, då dessa är gräsliga. Fler problem ställer sig snabbt på kö redan på spelets första nivå där jag springer runt på Enterprise som Kirk. Karaktärer är ihåliga och kan springas rakt igenom, fiender försvinner i väggar eller står precis framför mig utan att märka att jag är där.

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!