Eurogamer.se

Recension: Resident Evil: Revelations

Avslöjande överlevnadsskräck

Precis som många andra japanska spelutvecklare är Capcom ett företag som på senare år har haft svårt att leva upp till sitt goda rykte och sin en gång väldigt höga status. Förtroendekapitalet har helt enkelt devalverats eftersom flera av bolagets stora spel fått tveksamma uppföljare som till synes i blindo greppat efter för mycket och drabbats av identitetskris. Resident Evil är ett perfekt exempel.

1

Den dynamiska duon

Förra årets Resident Evil 6 (7/10) är på sin höjd ett medelmåttigt actionspel, men framförallt har det oerhört lite med seriens arv att göra. I och med det förlorade jag också 99 % av det hopp jag hade kvar för de spel jag en gång älskade så förbehållslöst. Resident Evil: Revelations tänder en strimma av detta hopp på nytt, eller får mig åtminstone att komma ihåg vad det var jag tyckte var så underbart en gång i tiden.

Revelations är nämligen ett på alla sätt och vis klassiskt Resident Evil-spel och flörtar dessutom friskt med alla gamla fans. Att jag har på mig mina allra största, rosa och fluffiga nostalgiglasögon när jag spelar det är måhända uppenbart, men det struntar jag i för jag har så förbannat roligt.

Redan i valet av huvudkaraktärer stryks jag medhårs när jag får styra Jill Valentine och Chris Redfeild, protagonisterna som har varit med ända sedan allra första äventyret i herrgården utanför Raccoon City. Konservatismen fortsätter med valet av miljöer där det allt som oftast handlar om mörka, trånga och suggestiva områden som jag söker av i ett behagligt tempo samtidigt som jag suger in den härliga stämningen.

"Den största vinsten med flytten över till de nya plattformarna är såklart möjligheten att spela Resident Evil: Revelations med en gedigen handkontroll."

Det tröttsamma frenetiska skjutandet ifrån senare delar i serien är som bortblåst och istället får jag chansen att utforska, pussla och noggrant välja när och hur jag ska strida mig vidare för att inte riskera att få slut på ammunition. Somliga tycker kanske att detta konserverande av resurser är frustrerande och onödigt, men jag ser det som en central del i spelbarheten och upplevelsen. Det skapar en eftertänksamhet och nervositet som jag gillar oerhört mycket och jag ser fram emot att ta mig an äventyret på högsta svårighetsgraden framöver.

Capcom visar upp nya zombier från Resident Evil: Revelations

En annan detalj som för vissa säkert kan ses som något negativt är spelets handling och dialog. Det är nämligen ofta tillgjort, töntigt och fyllt av klichéer - precis som det ska vara! Resident Evil har alltid varit spelvärldens motsvarighet till en riktigt underhållande B-film för mig och i det avseendet är Revelations förmodligen bäst i serien.

Karaktärerna kläcker ofta ur sig saker som är så typiska för genren att jag har väldigt svårt att tro att det inte är med flit. Hur som helst är det fantastiskt charmigt och några gånger brast jag faktiskt ut i gapskratt åt replikerna. Barry Burton från första spelet får akta sig, hans plats på tronen för de mest övertydliga och konstiga uttrycken är härmed hotad.

Kommentarer (7)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!