Eurogamer.se

Recension: Black Rock Shooter: The Game

Länge leve PSP

1

Tidigt i äventyret bjuds det på ett motorcykelminispel

Det släpps inte många nya PSP-spel nu för tiden, vilket kanske inte är så konstigt då intresset för formatet varit minst sagt svalt under flera år här i väst. Att det överhuvudtaget skulle dyka upp några nya spel till det utdömda formatet mer än ett år efter att den bärbara konsolens uppföljare PS Vita släpptes var det nog inte många som trodde, men här står jag i maj 2013 med ett helt nytt PSP-spel i handen. Känslan är ungefär lika märklig som om det hade dykt upp ett nytt PS2-spel för två, tre år sedan.

Om spelet verkligen är splitternytt är dock en definitionsfråga. I Japan släpptes nämligen Black Rock Shooter: The Game redan år 2011, men det är först nu som NIS America fått ut det till västvärlden - dock enbart via digital distribution. Tack och lov är idén inte lika döfödd som den kan låta då PS Vita är bakåtkompatibel och alltså har fullt stöd för detta PSP-spel.

Black Rock Shooter bygger på varumärket med samma namn som bjudit Japan på allt ifrån leksaker till animéserier sedan en tid tillbaka, och det krävs inget geni för att lista ut att det här spelet härstammar från soluppgångens land. Bara det faktum att spelets huvudrollsinnehavare är en lättklädd, spinkig liten flicka som bär omkring på en handhållen kanon som nästan är dubbelt så stor som henne själv, fullkomligt skriker manga och animé, men även den lilla detalj att alla pratar japanska i amerikanska storstäder som San Francisco och New York hintar lite om spelets ursprung. Rösterna är nämligen inte dubbade till engelska, vilket kan kännas lite ovant i början men samtidigt sätter en tydlig stämning tillsammans med den förnämliga bakgrundsmusiken.

"Striderna är ganska simpla och kan liknas med en stillastående rälsskjutare eller ett ljuspistolspel utan ljuspistol"

2

Titeln bjuder på ett unikt stridssystem

I spelet får vi följa en grupp militärer som sägs vara de sista överlevarna på jorden i en kamp mot utomjordingar. Mänsklighetens främsta vapen att försvara sig med är alltså karaktären som jag får nöjet att kontrollera - en liten flicka med obehagligt självlysande blå ögon, Aspergers syndrom och minnesförlust. Det kanske låter klichéartat - och det är det också - men det finns ändå något i handlingen som håller mig intresserad av hur det ska gå för överlevarna, samt se hur vår protagonist utvecklas från en känslolös, robotliknande stridsmaskin till en betydligt mänskligare kvinna som slåss för vad hon tror på.

Vad som gör spelet unikt är dock inte dess berättelse, utan dess stridsmekanik. Striderna i Black Rock Shooter är ganska simpla och kan liknas med en stillastående rälsskjutare eller ett ljuspistolspel utan ljuspistol. Du står hela tiden still och siktar med hjälp av gummivårtan (styrspaken) ditt gigantiska gevär mot grupper av inkommande fiender. Mellan de enorma skottsalvor som du avlossar med hjälp av ett simpelt knapptryck gäller det att antingen undvika eller blockera inkommande attacker - det förstnämnda är att föredra samtidigt som det kan få förödande konsekvenser om du misslyckas med tajmingen, samtidigt som du garanterat tar en liten mängd skada av att bara blockera anfallen.

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!