Recension: The Incredible Adventures of Van Helsing

Med vänliga helsningar

Jag har aldrig varit något gigantiskt fan av spel som Diablo eller Torchlight. Denna typ av västerländska actionrollspel där antalet musklick per sekund når astronomiska nivåer har alltid varit ganska främmande för mig. Därför var jag fylld av skepsis när jag satte mig ned för att spela The Incredible Adventures of Van Helsing, från ungerska spelstudion Neocore Games.

1

Förvänta dig svårigheter i stridandet

Spelet, hädanefter enbart kallat Van Helsing, är en titel i precis samma skola som tidigare nämnda Diablo och Torchlight, alltså ett actionfyllt rollspel där jag slåss mot mängder av fiender, uppgraderar min karaktär och plockar upp nya vapen och föremål från mina fallna motståndare. Det hela inramat i ångpunk-inspirerade miljöer, som existerar i det fiktionella landet Borgovia.

Jag tar mig an rollen som Van Helsing (förnamnet får jag bestämma själv), son till den legendariske Abraham Van Helsing, som bekämpade självaste Dracula. Tillsammans med min vapenslagare Katarina beger jag mig till Borgovia för att undersöka en rad mystiska händelser. Katarina är dock inte bara en vanlig följeslagare som vet hur man agerar i strid, hon är dessutom ett spöke.

"Samspelet mellan de två huvudkaraktärerna hör till spelets starkaste sidor och hjälper till att hålla humöret upp under spelets många strider, som nämligen kan vara brutalt svåra."

Katarina kontrolleras av artificiell intelligens, men med hjälp av flera olika inställningar kan jag skräddarsy hennes agerande efter tycke och smak. Ska hon hålla sig på avstånd och anfalla de svagaste fienderna med distansattacker eller ska hon ge sig in i närstrid mot samma fiende som jag slåss mot? Valet är mitt, och dessa inställningar hjälper till att skapa ett band mellan mig och Katarina, vilket förstärks ytterligare genom underhållande dialog mellan de två karaktärerna.

Ilskan!

Min Van Helsing är en torr, hård hjälte med raspig whiskyröst och Katarina balanserar detta genom att växla mellan att vara riktigt jobbig och en charmig kompanjon. Samspelet mellan de två huvudkaraktärerna hör till spelets starkaste sidor och hjälper till att hålla humöret upp under spelets många strider, som nämligen kan vara brutalt svåra. Redan i de inledande uppdragen anfalls jag av dussintals fiender som på några sekunder kan få min hälsomätare att rinna ut om jag gör minsta misstag.

När jag väl biter i gräset kan jag välja att återvända direkt till striden genom att betala en mindre summa av mina insamlade pengar i spelet, vilket gör att flytet egentligen aldrig avbryts även om jag dör flera gånger på en kort tid. Och det händer ofta. När jag möter starkare fiender i kombination med några svagare dör jag om och om och om igen, vilket inledningsvis känns en smula frustrerande.

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!