Recension: The Swapper

Omväxling förnöjer

3

Spel som släpps idag är oftast skapade med så låg ingångströskel som möjligt för att kunna tilltala en större skara människor. Däremot finns det spel som till exempel Demon's Souls och Dark Souls som har visat att det går att använda frånvaron av handhållande som ett spelelement, och även om The Swapper inte är svårt på samma vis är det ganska lite som förklaras för dig.

The Swapper börjar med att du landar med ditt rymdskepp på rymdbasen Chori V och ditt uppdrag är att undersöka en forskningsbas där. Du får inte någon förklaring varför eller ens någon information om vem du är. Bakgrundshistoria fylls dock i efterhand i form av loggfiler du finner i datorer i den vidsträckta byggnaden. Av någon anledning är detta enorma komplex mer eller mindre övergivet och det är ditt uppdrag att ta reda på vad som har hänt. Det dröjer inte länge förrän du märker att något har gått riktigt fel.

Spelet är i grund och botten ett plattformspel med pusselelement vilket inte är speciellt ovanligt för indiespel. Däremot har de finska utvecklarna med det lite intressanta namnet Facepalm Games lyckats skapa ett smart upplägg genom vad som påminner en aning om Portals portalgevär. Det är en uppfinning som gör att du kan skapa kloner av dig själv som du sedan kan hoppa mellan, därav namnet The Swapper. Dessa kloner rör sig precis som du rör dig även om du inte styr dem direkt, och pusselelementen handlar om att försöka transportera dig genom dessa kloner till områden du normalt sett inte kan nå.

"Facepalm Games har lyckats skapa ett smart upplägg genom vad som påminner en aning om Portals portalgevär."

2

Givetvis finns det hinder som gör det hela lite mer komplicerat, som blå och röda ljuskällor som förhindrar din Swapper att fungera som den ska. I blått ljus kan du inte skapa en klon, men du kan transportera dig till en befintlig klon som också befinner sig i blått ljus. Rött ljus fungerar tvärtom och tillåter dig alltså skapa kloner i dessa områden, men transporteringsstrålen stoppas tvärt.

Det kan låta som elementära begränsningar, men på de vis som ljuskällorna används i pusselrummen är det ibland riktigt svårt att lista ut hur utvecklarna har tänkt. Jag spenderade emellanåt långa stunder med att stirra på ett pussel, faktiskt så pass länge att min dators skärmsläckare hann aktiveras ett par gånger. När du till slut når det där aha-ögonblicket där saker faller på plats försvinner dock alla eventuella frustrationskänslor du upplevt.

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!