Eurogamer.se

Recension: Crusader Kings II: The Old Gods

En expansion i fäders spår

Crusader Kings II har lite rykte kring sig att vara det spel som kanske bäst gestaltar den typ av intriger och dramatik som kännetecknar HBO-serien Game of Thrones. Med expansionen The Old Gods kan spelet kanske även tåla jämföras vid HBOs nyare serie Vikings.

Fokus för expansionen ligger, som namnet antyder, nämligen på de hedniska folken och tiden innan kristendomen blev dominant i Europa. För att möjliggöra detta så har startdatum flyttats fram till år 867. Bara dessa 200 extra spelbara år utgör ett omfattande tillägg till grundspelet och motiverar nästan på egen hand den här expansionen.

För oss här i norden finns dessutom extra mycket att hämta. Även om de hedniska folkslagen i central- och Östeuropa också fått viss utfyllnad så ligger ett definitivt fokus på våra skandinaviska förfäder. När jag spelar viking gäller nämligen vissa betydande förändringar i spelmekaniken. Bland annat gäller väldigt generösa kriterier för när jag tillåts attackera och ockupera andra länder. Som den östnorske småkungen Harald Hårfager hade jag till exempel möjlighet att utan vidare skäl attackera vilket kustområde som helst i Europa. Något som visade sig svårt att inte utnyttja.

Dessutom har vikingar en speciell mekanism som tillåter ej stridande arméer att ägna sig åt plundring. De få stunder i Haralds liv när det var läge att återvända hem och träffa drottningen så gjorde de väntande arméernas plundringståg ett välkommet tillskott i statskassan.

Bland annat förlorar jag prestige om jag har fred för länge.

2013/articles//a/1/5/9/3/0/9/8/eurogamer-e8zifi.jpg

Precis som det låter så är åren mellan 867 och 1066 betydligt mer inriktade på krig och militär makt än vi är vana vid från grundspelet. Det faller säkert inte alla i smaken men jag kommer på mig själv med att verkligen gilla att spelet drar igång lite mer handgripligt. Under Hårfagres tio första år så rådde norskt inbördeskrig i alla fall i nio av dem.

Kombinationen av generösa möjligheter att anfalla och några av de bästa trupperna för sin tid gör dock att jag har nästan lite väl lätt att expandera mitt rike i början. I längden visar det sig dock betydligt svårare att hålla ihop den nya stormakten. Det militära övertaget kommer nämligen med vissa förbehåll. Bland annat förlorar jag prestige om jag har fred för länge så krig är konstant vilket tär på nationen. Än värre är dessutom att så länge de nordiska länderna är hedningar är de bundna till en tronföljd som delar upp riket jämt mellan barnen. Efter Haralds enande av Norge var det sorgligt att se riket slitas sönder av rivaliserande barnbarn.

När 1000-talet börjar närma sig gör de kristna länderna dessutom allt som står i deras makt för att göra livet som hedning omöjligt. Självklart kan jag ge vika och gå över till kristendom men då försvinner dock många av de fördelar jag haft som viking. Med andra ord en prestigeförlust både i spelet och utanför.

Ytterligare en välkommen skillnad som The Old Gods för med sig är en omarbetning av utvecklingsträdet. Numera tilldelas jag poäng beroende på egenskaper hos personerna i hovet. Med dessa poäng kan jag sedan aktivt välja att "köpa" olika tekniska och kulturella landvinningar. Det här är betydligt mer givande än det tidigare systemet som knappt var värt att bry sig om.

Med The Old Gods lyckas Paradox Developement Studio att göra omfattande förbättringar och tillägg till Crusader Kings II. Nyheterna i expansionen känns dessutom som de talar direkt till våra nordiska hjärtan. Med ökningen av spellängden och de som helhet sett riktigt välbalanserade ändringarna så är det här tillägget ett måste.

9 / 10

Läs vår betygspolicy Recension: Crusader Kings II: The Old Gods Mattias Holmberg En expansion i fäders spår 2013-06-24T16:15:00+02:00 9 10

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!