Eurogamer.se

Recension: Storm

En storm i tekoppsstorlek

Ett träd slår rot och bär frukt. Det är själva grundstommen i pusselspelet Storm där det gäller att med naturkrafter hjälpa en snabbväxande art lövträd att sprida sig över världen.

Till en början är det en rofylld upplevelse. Trädets frukter går inte att styra direkt men med vindpustar, regnmoln och blixtar går det att på olika sätt transportera dem över stockar och stenar. Banorna går i de fyra årstidernas tecken och den inledande vårsäsongen är härligt lummig. Den soliga dagen förvandlas till en grådisig regnvy eller en mörk åskstorm när de olika naturfenomenen kommer in i bilden och det lätt hypnotiska soundtracket gör att jag snabbt fastnar i spelet.

2013/articles//a/1/5/9/6/8/8/3/eurogamer-ejhwhp.jpg

Utöver de tre grundkrafterna har varje årstid sina små speciella nycker som är tillräckligt olika för att skapa den variation som är ett måste i den här genren. Inlärningskurvan är helt okej och det är sällan banorna är vare sig löjliga enkla eller oförlåtande komplicerade. Det hela bäddar för en harmonisk pusselorgie med lagom mycket hjärngympa, men tyvärr lyckas Storm inte leverera fullt ut på den fronten.

I sina bästa stunder bjuder den franska studion Eko Software på ett charmigt pusselspel

Våren går efter en tids spelande över i sommar. En stund senare tonar löven över i mörkröda färger för att till sist bytas upp mot snötäckta landskap. De vackra miljöerna består men allt eftersom årstiderna rullar på testas min fingerfärdighet - och mitt tålamod - allt mer.

Allt oftare handlar det om att pusta på fröet i precis rätt sekund, att med blixtar skjuta ned stenblocken i alldeles rätt ordning eller att få regnvattnet att landa i exakt samma sekund som blixten slår ned på andra sidan banan. Det är inte mitt intellekt som utmanas mest. Istället handlar det om hur snabbt och exakt jag kan använda handkontrollen - något som oftast bara resulterar i frustration.

Storm till XBLA och PSN

Tyvärr är det inte bara den gamla hederliga irritation som ofta uppstår över mina klumpiga fingrar. Det känns helt enkelt inte riktigt som att styrningen i Storm hör hemma på en handkontroll. Det krävs ofta omständliga manövrar för att frammana rätt effekter, något som blir än värre när det gäller att göra det på kort tid.

De förstörbara objekten på banorna bidrar också till kategorin suckar och stön. Det finns ingen ångerknapp eller liknande så om jag sitter precis i slutet av banan och fäller trädstockarna i fel ordning blir det omspel från utgångspunkten. Ett klassiskt störningsmoment i genren som gör att avknappen på konsolen börjar se lockande ut. De banor som kräver en väldigt precis tajming har jag spelat om säkert ett tjugotal gånger - och vid det laget blir de mysiga miljöerna till nålar mot hornhinnan och den annars stämningsfulla musiken förvandlas till ett irriterande surr i öronen.

På ytan är jag förtjust i Storm. I sina bästa stunder bjuder den franska studion Eko Software på ett charmigt pusselspel med lite halvkluriga problem i fin förpackning. Det är absolut inget dåligt spel men det finns lite för många skavanker och kanske framförallt så många konkurrenter som gör allt mycket bättre.

6 / 10

Läs vår betygspolicy Recension: Storm Simon Campanello En storm i tekoppsstorlek 2013-07-09T12:00:00+02:00 6 10

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!