Recension: The Walking Dead: 400 Days

Vandrarna har ingenstans att gå

I min bok stod Telltale Games för förra årets bästa spelupplevelse med deras episodbaserade spelserie The Walking Dead. Fem miniavsnitt som utspelar sig i samma universum som Robert Kirkmans serietidning med samma namn. Nu har de äntligen följt upp de första delarna med en specialepisod, 400 Days, som är tänkt att fungera som en brygga mellan säsong ett och två av spelserien.

I seriens första säsong fick jag chansen att som karaktären Lee vandra genom det postapokalyptiska Amerika. 400 Days erbjuder dock inte en lika tydlig riktning.

Episoden är nämligen uppdelad i fem små historier om olika livsöden, under ett tidsspann på 400 dagar sedan zombieinfektionen startade. Det är fem väldigt olika delar som vävs samman av en ihärdig känsla av uppgivenhet, där klimaxet landar på en anslagstavla vid en bensinmack.

2013/articles//a/1/5/9/9/1/3/6/eurogamer-yxuq3u.jpg

Persongalleriet i 400 Days

Här finns det ingen huvudkaraktär och som spelare märks det. I seriens första säsong blev jag och Lee en och samma person. Jag övervägde hans beslut utifrån min egna moral och tycke. 400 Days gör det dock svårt för mig. Med allt för många val och för lite bakgrund tvingas jag agera. Det svider till inom mig när jag gör fel, samtidigt som jag fylls av en stoisk känsla av upplysthet när jag kan ha gjort "rätt". Men tyvärr så försvinner till synes konsekvensen av alla val, när man 15 minuter senare spelar som en annan karaktär i en helt annan situation.

Men vad är det då för historier? För att inte förstöra din upplevelse så kan jag summera det som fem korta historier som alla på olika sätt handlar om överlevnad på klassiskt Walking Dead-maner. Man ställs inför frågor som vem kan man lita på, och vem som skall få betala för min överlevnad och paranoia.

Dock är det inte mig 400 Days handlar om. Nej, avsnittet handlar faktiskt inte ens om karaktärerna. Istället kretsar allting kring mänsklighetens sista tid. Även om jag bestämmer åt de fem rollfigurerna så är jag inte mycket mer än en iakttagare till olika händelseförlopp. Det finns inget hopp för dem, och både de och jag vet om det. De tomma vägarna och de övergivna byggnaderna blir ett monument över människans uppgång och fall.

För den som spelat de tidigare delarna i serien är det mesta sig likt rent speltekniskt. Enkel kontroll, stämningsfull grafik och röstskådespel som övertygar. Även om jag känner mig lite ringrostig sedan säsong ett, går det fort att komma in i tänket igen.

Det inte så mycket mer att berätta än att det är en fantastisk del i Telltales spelsaga. Episoden kunde ha varit lite längre, då det tog mig lite mer än en timme att ta mig från start till slut. Anledningen till detta tror jag beror på att Telltale mest ville ge seriens fans en smakbit av säsong två, och för att stilla alla spelares böner om mer.

Avslutningsvis så bäddar 400 Days väl för säsong två, det finns nya frågetecken som blossat upp (utöver de som dök upp i säsong ett). Det enda problemet är att vi måste vänta på mer. Men jag kan verkligen säga att Telltale inte tappat förmågan att leverera ett utomordentligt spel.

9 / 10

Läs vår betygspolicy Recension: The Walking Dead: 400 Days Adam Koskelainen Vandrarna har ingenstans att gå 2013-07-17T13:00:00+02:00 9 10

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!