Eurogamer.se

Recension: Time and Eternity

Ur led är tiden

Ett japanskt rollspel som kretsar kring ett bröllop där en av de stora spelmekanikerna är tesamtal mellan bruden och hennes bästa vänner? Det går att sälja in ett spel bättre till undertecknad. Men samtidigt är det ju garanterat en helt ny upplevelse och nytt är ju ofta trevligt. Så vi testar väl!

Prinsessan Toki ska gifta sig med sin älskade man, en riddare av bästa sort. Denne unge man blir dock brutalt mördad av maskerade lönmördare precis innan han ska försegla äktenskapet med en kyss. Men innan han drar sin sista suck flyr Toki sex månader tillbaka i tiden, citat "alla medlemmar ur kungafamiljen kan ju resa i tiden". Väl där försöker hon tar reda på vem som skickat de elaka ninjorna. Och just det, Toki delar kropp med en annan personlighet, den blonda och mer krigiska Towa.

hm

Den sexistiska draken Drake till höger

Den stackars gemålens själ följer också med tillbaka i tiden och fastnar i Tokis sällskapsdjur, en blå drake vid namn "Drake". Det är ur denne Drakes perspektiv som Time and Eternity utspelar sig. I strider får jag dock styra Toki eller Towa och datorn tar hand Drake även om jag kan ge honom lite instruktioner. Lätt personlighetskluvet alltså.

Stridssystemet är dock betydligt enklare en handlingen. Det gäller att hamra knappar och undvika fiendeattacker på en väldigt enkel nivå. Under stridens gång byggs en mätare upp och den kan användas för att utföra speciella attacker och magi. I början känns det rätt roligt och gör striderna mer engagerande. Men rätt snart känns det som att jag tuggar papp då det inte finns något direkt djup i spelsystemet.

combat

Striderna hade gärna fått ha lite mer djup

Dessutom är inte Time and Eternity aldrig riktigt utmanande på normal svårighetsgrad. De få gånger jag dör är det för att jag tappat koncentrationen och då är "starta om"-funktionen väldigt förlåtande. Det är sällan jag förlorar mer än ett par minuters speltid. Att striderna mer handlar om tålamod än skicklighet blir inte bättre när de flesta striderna startar på grund av slumpmässiga möten. Samma sort som plågade rollspel på 90-talet och som jag trodde dött ut.

Precis som i alla rollspel går det att uppgradera sin hjälte med nya tekniker och magier. Vunna strider ger gåvopoäng, dessa kan användas för att köpa gåvor till de båda damerna. Det är egentligen specialiseringar som gevärsskicklighet eller eldmagi. Samtidigt ger spelet ut mer klassiska erfarenhetspoäng. När Toki och Towa går upp i nivåer så låses förmågorna som kommer med specialiseringarna upp. Systemet är lite omständigt men skapar ett taktiskt moment i karaktärsutvecklingen som gör spelet mer intressant.

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!