Recension: Stealth Inc: A Clone in the Dark

Smygarnas Klon-dike

Stealth Inc.: A Clone in the Dark har redan snurrat ett par varv i portningsfabriken. Det rosade spelet har under namnet Stealth Bastard Deluxe: Tactical Espionage Arsehole sålts till båda datorer och mobiltelefoner, men jag tänker ändå frikostigt utnämna Vita-portningen till den bästa utgåvan - åtminstone om du inte redan plockat upp det mörka charmtrollet.

1

Det finns alltid något kul att läsa på spelets bakgrunder

Som smygande och sårbar klon gäller det att rum för rum smyga igenom ett mörkt och livsfarligt laboratorium som andas samma fantasifulla dystopi som Oddworld-serien. Vägen belamras av block, sågblad och laserbärande robotvakter som aldrig tvekar att göra processen kort med min tappre hjälte - en ensam klon i en värld av kloner. Stealth Inc. är "trial and error" ut i fingerspetsarna - och inte på ett dåliga sätt. Det är få gånger jag dör för att jag misslyckas hoppa på rätt plats i rätt ögonblick, däremot tappar jag både ett och tio liv innan jag hittar rätt plattform att grabba tag i.

Utseendemässigt är spelet ett ganska klassiskt tvådimensionellt plattformsspel, lite i samma anda som Super Meat Boy eller valfri annan hyllad indietitel. Under resan genom de kusliga miljöerna guidas jag av korta, kryptiska meddelanden på väggarna som hånar, eggar på och kortfattat instruerar - en flört med GLaDOS måhända? Det gäller att via ett antal datorterminaler, skumt belysta korridorer och skuggiga områden ta sig osedd hela vägen in i mål, och helst göra det snabbt - en bedrift som kräver båda minutiös planering och bra tajming. Ibland är det snudd på överjävligt, men tack vare ett gäng bra designval stannar upplevelsen på rätt sida frustrationsstrecket.

Visst dör jag som en svärm flugor, men å andra sidan är det aldrig någon lång sträcka som behöver repeteras. Visst finns det pussel där bitarna verkar omöjliga att passa in, men det är sällan lösningen är längre än ett par tankevändor bort. Och visst kan det verka som att vissa moment kräver fåniga mängder precision, men oftast finns det då en bättre väg att ta.

"Ibland är det snudd på överjävligt, men tack vare ett gäng bra designval stannar upplevelsen på rätt sida frustrationsstrecket"

2

Är pastan en lögn?

Bandesignen är lysande och varierande. Varje område, med tio nivåer vardera, introducerar sin egen speciella touché; som teleportrar, laserstrålar som ska brytas eller block som låter när man springer på dem. Konceptet med varierande världar är långtifrån nytt, men i fallet Stealth Inc. är varje ny tråd i banskapandet snyggt infälld. När rörelseljudet blir en faktor är det inte bara ett nytt pussel utan tillför en helt ny dimension att spela med. En trevlig bieffekt är att spelet får en väldigt jämn inlärningskurva, där mekanikerna till en början är avskalade för att sedan få ett nytillskott då och då men jämna mellanrum.

Titeln passar redan från start bra på en liten skärm där det är lätt att få översikt och det går galant att ratta med Vitans spakar. I köpet ingår både Vita- och PlayStation 3-versionen av spelet och sparfilerna går att synkronisera mellan plattformarna. Tyvärr finns det inte mycket annat nytt att skylta med så om du redan nött Stealth Bastards till leda finns inget att hämta.

Däremot finns alla originalets smarta pussellösningar, tankenötande nötter och förstås det fantastiska elektroniska soundtracket.

8 / 10

Läs vår betygspolicy Recension: Stealth Inc: A Clone in the Dark Simon Campanello Smygarnas Klon-dike 2013-08-02T10:00:00+02:00 8 10

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!