Recension: Civilization V: Brave New World

Du sköna, nya värld

Civilization V (7/10) har alltid varit ett riktigt bra strategispel men det har dragits med en del besvärande problem. Det mest besvärande är, i min mening, att den senare delen av en spelomgång sällan känns lika spännande och intressant som inledningen gjorde. Speciellt då jag satsat på militär makt når spelet ofta en kritisk punkt där min krigsmaskin överträffar allt egentligt motstånd. Kvar återstår bara att expandera snabbt nog för att ingen kvarvarande nation ska hinna med en alternativ vinst. Det här problemet är just det som Firaxis gett sig attan på att försöka åtgärda med expansionen Brave New World.

I förra expansionen Gods & Kings (8/10) så var det religion som klev in på spelplanen. Nu är det istället handelssystemet som fått en ordentlig omarbetning. Istället för att bara avtala handelsrutter med andra nationer så får jag nu bygga handelsenheter som fartyg och karavaner för att sedan skicka ut dessa på faktiska vägar över kartan. Ju längre avstånd mellan de städer som handlar med varandra, desto högre vinst går att plocka ut. Men eftersom enheterna faktiskt förflyttar sig över kartan nu blir risken för plundring av fiender också högre ju längre resan går. Just risken för plundring gör också att jag behöver använda en del av armén för att bevaka rutten. Äntligen finns med andra ord en användning för trupper även mellan krigen.

Redan de här ändringarna gör handelssystemet till en mycket intressantare spelmekanik att använda på vägen till världsherravälde. Men förändringarna slutar inte där. De nya handelsrutterna för inte enbart pengar med sig mellan städerna utan även ett visst mått av kultur, vetenskap och religion. Dessa smittar av sig mellan aktörerna. Med andra ord kan jag använda mina handelsvägar för att långsamt indoktrinera kringliggande nationer med min religion men samtidigt kan de dra viss nytta av att lära sig teknologiska framsteg av mig. Det är alltså ett tveeggat svärd som kräver eftertanke i användandet.

worldc

Världskongressen har enormt inflytande

Precis som tidigare hjälper en god relation med olika stadsstater på så sätt att jag får belöningar med jämna mellanrum men nu har dessa minicivilisationer givits en kanske ännu viktigare funktion. När en civilisation väl har utvecklat det skrivna ordet och mött alla andra större nationer bildas nämligen en Världskongress. I kongressen kan värdnationen lämna in förslag på förordningar för omröstning bland alla deltagande. Kruxet är att antalet röster jag, och andra civilisationer får till förfogande påverkas rejält av hur många stadsstater som ställer sig bakom var och en. Ett riktigt smart sätt att behålla fokus på de diplomatiska relationerna genom spelet.

Exempel på förordningar kan vara ett handelsembargo mot en nation eller ett generellt förbud mot kärnvapen. Eftersom sådant på allvar påverkar en spelomgång blir diplomati helt plötsligt en viktig ingrediens oavsett vilken typ av vinst som eftersträvas. I en omgång försökte jag få till en kulturell seger med aztekerna men jänkarnas gigantiska krigsmaskin såg ut att bli ett stort hot. När världskongressen väl sammanträdde fick jag igenom en sanktion som innebar att militära enheter belades med straffavgift. Det ledde till att Amerika snart sjönk från att vara en av de rikaste nationerna till att istället bli en av de fattigaste. På kuppen förlorade de stora delar av armén eftersom de inte längre hade råd med enheterna.

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!