Recension: DuckTales Remastered

Och först som sist är inget trist i Ankliv

DuckTales har påverkat min uppväxt på fler sätt än jag orkar rabbla upp. Den animerade serien är än idag en favorit som är fullkomligt briljant rakt igenom och Joakim von Ankas äventyr är några jag återupplever med jämna mellanrum än idag.

Samtidigt har Capcoms NES-spel DuckTales från 1989 haft ett otroligt inflytande på mitt spelande, då det är ett av de första spelen jag har minnen från överhuvudtaget. Allt från ljudeffekterna från Joakims hoppstylteliknande käpp till den legendariska musiken och den stundtals brutala svårighetsgraden har en speciell plats i mitt hjärta.

Därför blev jag både exalterad och en smula orolig när det utannonserades att DuckTales skulle återskapas med ny grafik till dagens konsoler. Skulle utvecklarna WayForward lyckas förvalta arvet på ett bra sätt eller är det dumt att försöka förändra något som redan är nära perfektion?

När jag startar upp DuckTales Remastered märker jag direkt att WayForward vet vad de pysslar med. På startmenyn hör jag den klassiska intromelodin till TV-serien, som på ett mycket smakfullt sätt mixar ljudspåret från NES-spelet med nyare toner. Utvecklarna har pratat mycket om hur trogna de varit originalet under utvecklingen, men när jag väl börjar spela börjar jag faktiskt på en helt ny nivå.

2013/articles//a/1/6/0/5/7/5/8/eurogamer-gfqlwy.jpg

Joakims hoppstil är sig lik

Björnligan har brutit sig in i Joakims pengabinge och det är naturligtvis upp till den gamle skotten att skicka tillbaka busarna ut på gatan. Den första nivån agerar även träningsläge och hjälper även till med att vänja in spelare i spelmekaniken och plattformshoppandet.

Vi pratar fortfarande om ett fantastiskt plattformsspel med klockren kontroll och en rejäl utmaning.

Spelet har också fått en utökad handling och efter första nivån drar Joakim iväg till en rad olika platser i valfri ordning på jakt efter legendariska skatter. Det är här jag märker av WayForwards kärlek för källmaterialet allra mest. De har inte bara återskapat spelets nivåer in i minsta detalj, de har även fått röstskådespelarna från TV-serien att återvända och spela in ny dialog.

Att höra den nu 93-årige Alan Young återigen göra rollen som Joakim von Anka samtidigt som musiken från månen spelas i bakgrunden kan inte beskrivas som något annat än ren och skär magi.

Det är dock själva spelandet som är den riktiga stjärnan i DuckTales Remastered. Vi pratar fortfarande om ett fantastiskt plattformsspel med klockren kontroll och en rejäl utmaning. Stundtals sliter jag mitt hår i frustration över svårighetsgraden, men efter en stund faller jag in i samma rytm som jag hade när jag spelade spelet för över 20 år sedan och då går det genast bättre.

Grafiken är också sagolikt vacker, med handmålade karaktärer som verkligen ser ut som sina motsvarigheter i den tecknade serien. Knattarna, Magica de Hex och Gizmokvack ser alla ut precis som jag minns dem, vilket är underbart.

Senaste trailern från Ducktales Remastered

Nostalgitrippen är definitivt en av spelets starkaste sidor, men samtidigt ett av de större problemen. Under min tid med spelet funderar jag på hur det kommer att tas emot av yngre spelare, som inte har samma varma minnen av originalet som jag och många andra har. Det finns en hel generation spelare därute som inte vuxit upp med DuckTales, vare sig i spelform eller på TV. Dessutom har utvecklarna som sagt i princip gjort spelet som en exakt kopia av originalet, vilket är charmigt. Dock hade jag gärna sett några fler nyheter än den inledande nivån.

Det finns en risk att vissa avfärdar spelet på grund av att de saknar minnen av originalspelet, men det vore att göra ett stort misstag. DuckTales Remastered står nämligen bra på egna ben och utvecklarna har använt sig av nostalgi för att de verkligen älskar DuckTales, inte för att plocka billiga poäng hos en viss målgrupp. Resultatet är ett plattformsspel som faktiskt känns precis lika bra idag som det gjorde 1989.

9 / 10

Läs vår betygspolicy Recension: DuckTales Remastered David Wahlström Och först som sist är inget trist i Ankliv 2013-08-12T09:00:00+02:00 9 10

Kommentarer (16)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!