Recension: Saints Row IV

Den allra galnaste sandlådan återvänder

Utvecklarna Volition har inte haft en enkel resa under utvecklingen av Saints Row IV. Efter succén med Saints Row: The Third var det självklart att det skulle komma en uppföljare, men på grund av de ekonomiska problem som deras dåvarande utgivare THQ gick igenom fanns det en del hinder. Ursprungligen var målet att skapa en fristående expansion till Saints Row: The Third, men detta projekt expanderas sedan till ett fullstort spel. Efter THQ gick i konkurs snappades lyckligtvis Volition och deras projekt upp av Deep Silver och nu har äntligen Saints Row IV fått se dagens ljus.

2013/articles//a/1/6/0/6/5/7/3/eurogamer-4tlc2j.jpg

Helgon i maktens korridorer

I likhet med Saints Row: The Third har det fjärde spelet i serien en helgalen inledning. Som ledare för gänget 3rd Street Saints deltar du förstås i ett väpnat tillslag mot en terrorist i samarbete med brittiska MI6. Som ett resultat av denna lyckade operation väljs du till president i USA och du tar med dig stora delar av gänget som rådgivare och diverse ministrar. Som vice president har du skådespelaren Keith David, som spelar rollen som sig själv på ett lysande sätt.

Det dröjer inte länge innan spelet börjar ge dig tillgång till superkrafter.

Det mesta verkar gå din väg tills det börjar ryktas om en utomjordisk invasion. Ingen tar förstås detta på allvar eftersom det låter totalt osannolikt. Det vill säga osannolikt tills det faktiskt sker och Kejsare Zinyak spränger upp taket på Vita Huset (som för övrigt döpts om till "White Crib") och börjar kidnappa folk till höger och vänster. Efter en hård strid misslyckas Saints med att försvara byggnaden och ett flertal av dem blir tillfångatagna och försatta i en simulerad version av staden Steelport. I en inte helt subtil referens till The Matrix blir du sedan urkopplad från utomjordingarnas system med hjälp av vänner och ditt uppdrag är att hämnas på kejsaren och att rädda jorden.

Se USA:s president sparka häck i Saints Row IV

En majoritet av spelet utspelar sig i denna simulerade värld du och många andra blivit placerade i, men det finns en del sidospår i den riktiga världen också. Mycket av din tid utanför simulationen spenderar du i ett rymdskepp som påminner en hel del om Normandy från Mass Effect. Du kan för övrigt prova på "romantiska" dialogval med alla på skeppet ifall denna referens inte var tydlig nog, och de flesta av dessa sekvenser är fantastiskt underhållande.

När du är uppkopplad i datorvärlden är det mycket som till en början är väldigt likt Saints Row: The Third. Staden är ju densamma, men den är lite omdesignad för att reflektera den utomjordiska närvaron. Det dröjer dock inte länge innan spelet börjar ge dig tillgång till superkrafter som att till exempel springa väldigt snabbt och hoppa väldigt högt. Dessa färdigheter kan uppgraderas genom att samla datakluster som är spridda runt om i världen och det dröjer inte länge förrän spelmekaniken börjar påminna en hel del om Crackdown.

Denna utveckling gör dessvärre att bilar och andra fordon blir totalt överflödiga och jag tycker nästan synd om alla dessa utvecklare som slavat för att skapa dem. Det finns dock inget incitament att använda bilar när du kan hoppa 50 meter upp i luften för att sedan glidflyga hundratals meter utan att bry sig om övrig trafik.

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!