Eurogamer.se

Recension: Killer is Dead

Killer 7 får sin spirituella uppföljare

Vi måste börja med att spola tillbaks tiden en dryg vecka. Jag fick Killer is Dead levererat i hand strax efter att jag och ett par andra redaktionsmedlemmar landat i Köln för att besöka GamesCom. Ett par dagar senare såg jag en väldigt trött och till synes uttråkad Suda51 sitta på en trappa nära ett fullsmockat dansgolv. Så mycket stack han ut i det sociala sammanhanget. Och det är inte en ren slump att alla spel han lagt sina händer på sticker ut i jämförelse med andra spel. Det är alltid något som inte riktigt passar in, någonting som alltid är lite obekvämt.

Mondo Zappa, vår protagonist, arbetar som städare för ett semistatligt organ. Beväpnad med en katana och en cybernetisk arm utför han organets smutsiga jobb - det är allt som oftast monster som behöver bekämpas, och detta med allt nödvändigt våld som kan användas. Det skärs, skjuts och svärs i ungefär lika delar. Inför varje uppdrag lyckas Mondo med konststycket att fälla den extremt märkligt konstruerade meningen - "Och jobbet är - Killer is Dead" som om det vore ett magiskt mantra.

Mondo är inte bara en fena på att hantera sin katana och sin transformerande cybernetiska arm. Han har en god hand med (eller snarare blick till) damer. Titt som tätt behöver han nämligen uppvakta damer för att kunna fortsätta avrätta monster effektivt. Det är detta läget som fått absolut mest nyhetsartiklar och förhandskritik - det så kallade "gigolo"-läget.

2013/articles//a/1/6/1/0/8/7/1/eurogamer-j964un.jpg

Mondo försöker charmera men lyckas mest framstå som creepy.

Killer is Dead försöker agera spirituell efterföljare till Killer 7 - både handlingsmässigt och stilistiskt.

I korta ordalag går det ut på att Mondo ska tjuvtitta på damer i dejtingscenarion. Det spelet tar dock väldigt kvickt slut om Mondos vandrande blickar upptäcks, så det gäller att (bokstavligen talat) vrålstirra på dejtens behag när de har sin blick fäst på något annat. När Mondo samlat på sig tillräckligt mycket mod genom att göra det (mätt i centiliter, som om det vore alkohol) kan han ge en present till dejten. Om dessa faller i god smak tar dejten slut och, ja, något helt annat tar vid.

Om det hade varit marknadsföringskampanjen jag skulle recenserat, och inte slutprodukten, hade mitt arbete varit betydligt svårare. Via ett antal suggestiva videor har Mondos flickvänner presenterat (inklusive den populära speltaleskvinnan/cosplayerskan Jessica Nigri känd som bland annat Juliet Starling från Lollipop Chainsaw). Fokusen i dessa reklamfilmer ligger inte alls på Killer is Dead utan små detaljer om dessa karaktärer och deras (brist på) kläder. Små stilstudier i hederlig japansk objektifiering och därvid medhörande sexism, helt enkelt.

2013/articles//a/1/6/1/0/8/7/1/eurogamer-5bqnsi.jpg

Mondo skiljer agnarna från vetet. Och huvuden från kroppar.

Men nog om det. Som tur är har Gigolo-läget inte särskilt hög fokus i Killer is Dead. Utöver att det måste genomföras ett par gånger för att få tillgång till ett par väsentliga vapen hamnar det i skymundan för tre saker - den grafiska stilen, stridssystemet och den bombastiska handlingen.

I sedvanlig Grasshopper (och Suda51)-stil är handlingen helt enkelt skitmärklig. Killer is Dead försöker agera spirituell efterföljare till Killer 7 - både handlingsmässigt och stilistiskt. Spelmekaniskt hamnar det dock närmre en ohelig korsbefruktning av No More Heroes, Shadows of the Damned och det gamla Clover-spelet God Hand.

Kommentarer (4)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!