Recension: Payday 2

Fängslande rånarsimulator

Det är drygt två år sedan svenska Overkill släppte stöldfesten Payday: The Heist, ett spel som togs emot relativt väl av kritiker och uppenbarligen sålde så pass bra att en uppföljare planerades. Nu är Payday 2 här och jag upplever det som en tämligen trygg och säker uppföljare som inte tar ut svängarna nämnvärt.

För den oinitierade är det frågan om koordinerade rån och stötar som spelas ur klassisk förstapersonsvy med ett tungt fokus på samarbete spelare emellan. Totalt fyra spelare ska smyga, rigga, spränga, borra och framförallt skjuta sig fram till ett byte för att sedan försöka ta sig helskinnade från brottsplatsen.

Det Overkill lyckats allra bäst med är att få till den rätta rånarkänslan.

1

Det insatsstyrkan inte förstått är att kraften sitter i clownmasken.

Bytet kan sedan användas för att uppgradera favoritvapenen och köpa nya, coola masker. Det går även att välja olika karaktärer och sakta men säkert skräddarsy dem till experter inom vissa områden - något som är ett måste för att kunna ta sig an de lite svårare uppdragen senare i spelet. Eftersom resurser som ammunition är synnerligen begränsade blir det snabbt ovärderligt med en extra ammunitionslåda från en medspelare och givetvis också förödande med en illa placerad sådan.

Det Overkill lyckats allra bäst med, både i första spelet och än mer i uppföljaren, är att få till den rätta rånarkänslan. När det är som allra bäst sitter jag och kallsvettas när jag och mitt gäng lyckats ta sig in i en bank utan att larmet gått igång, oskadliggjort vakterna, bundit ner alla civila och nu otåligt väntar på att borren ska ta oss in i valvet.

Ofta får jag en instinktiv känsla av att något ska gå fel och nästa sekund tappar vi kontroll över situationen och kaoset infinner sig nästan ögonblickligen. Den tidigare så välorganiserade gruppen splittras, musiken börjar pumpa frenetiskt och piketstyrkan stormar in och beskjuter oss. Otroligt underhållande.

2

I Payday 2 kan du köp massor av masker, men ingen av dem kommer att få dig att se snäll ut.

Detta är alltså när allt klaffar och jag spelar med tre likasinnade kamrater. Tillsammans med några av spelets datorstyrda medhjälpare är ett scenario som det ovan nämnda tyvärr i det närmaste omöjligt att uppnå. De beter sig allt som oftast virrigt, ologiskt och kunde lika gärna skippats helt och hållet.

När jag sedan ger mig ut på nätet och hoppar in i en grupp med slumpade spelare blir upplevelsen någonstans mittemellan. Ibland funkar det kalasbra och ibland hamnar jag hos ett gäng skjutglada egoister som inte alls spelar spelet på det vis jag gillar.

Slutsatsen av detta är givetvis att Payday 2 inte alls är något spel för dig som vill sitta spela för dig själv utan ska maximal njutning uppnås bör det spelas tillsammans med vänner.

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!