Eurogamer.se

Recension: The Dark Eye: Memoria

Satinavs kedjor får sin uppföljare

Tyska utvecklarna Daedalic Entertainment har under de senaste åren etablerat sig som en av de mer framstående skaparna av äventyrsspel i gammal klassisk "peka och klicka"-stil. Med kännetecken som vackra och detaljerade spelmiljöer och solida berättelser har de definitivt visat att de är en utvecklare att räkna med i och med skapelser som Deponia-serien och genombrottet Edna & Harvey: The Breakout.

En annan av deras populära serier är The Dark Eye, där första delen hade undertiteln Chains of Satinav. Memoria är en direkt uppföljare till detta spel och tar vid strax efter händelserna i första spelet. Du iklär dig rollen som Geron som är en tystlåten typ som livnär sig som fågelfångare i staden Andergast. I första spelet lyckas han förstås hamna mitt i ett äventyr när han får uppdraget att undersöka ovanligt aggressiva fåglar. Under resans gång stöter han på en älva vid namn Nuri som assisterar Geron i problemlösande och bidrar även med lite magi.

2013/articles//a/1/6/1/3/7/2/2/eurogamer-u5dalv.jpg

Miljöerna är trollbindande

När berättelsen tar vid i Memoria har Nuri precis blivit förvandlad till en korp och Geron har fått nys om att det finns en mystisk resande handelsman som kan assistera honom med att återställa henne till hennes ursprungliga form. Handelsmannen erbjuder sig villigt att hjälpa till, men självklart finns det en hake. Han vill att Geron ska hjälpa honom att lösa en gåta först, och börjar berätta bakgrundshistoria som transporterar oss 450 år bakåt i tiden. Där bekantas vi oss med en prinsessa vid namn Sadja som är ute efter en uråldrig magisk artefakt, en mask som sägs besitta krafter bortom de vildaste fantasier. Utanför gravkammaren där masken sägs finnas stöter prinsessan och hennes följeslagare på en inskription i form av den gåta som Geron måste lösa. Handelsmannen säger att du har tre dagar på dig att utföra uppdraget, annars får du ingen hjälp.

Under spelets gång får du spela både som Geron och Sadja och om jag själv hade fått välja hade jag nog spenderat all min tid med Sadja eftersom Geron är en extremt träig person. Det saknas inte upplägg för att du ska sympatisera med honom, men hans repliker framförs på ett sätt som gör att jag misstänker att skådespelaren tidvis bara läste innantill i manuset på en lunchpaus. Det är väldigt synd eftersom den övergripande berättelsen är välskriven och intressant och utspelar sig i en värld som känns trovärdig på ett fantasyvis. Övriga skådespelare gör ett godkänt jobb, men det är helt klart spelets svagaste länk.

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!