Recension: NHL 14

Nu smäller det!

Hockeygenrens numera helt ohotade regent är tillbaka med i sin tyngsta och köttigaste version någonsin! Men finns det utrymme för både benknäckeri och finlir eller har EA Sports sladdat rakt in i utvisningsbåset?

Förra året utvecklades hockeyspelandet mot mer realistisk skridskoåkning och fartfysik. Problemet var att tacklingarna hamnade lite på efterkälken. Istället var den framgångsrike tvungen till så mycket petande med klubban att spelet ibland kändes som shuffleboard.

Detta har nu korrigerats rejält. Med en kollisionsfysik norpad från FIFA-spelen och emfas på riktigt hårda tacklingar är NHL 14 helt klart de tunga tryckarnas arena. Det går fortfarande att norpa puckar från oförsiktiga motståndare med en välplacerad klubblyftning eller en kirurgisk petning, men användandet av klubba framför kropp är helt klart nedtonat.

1

Kan Chicago vinna även denna säsong?

Effekten blir en mer fartfylld och instinktiv arkadhockey där subtilitet får stå åt sidan för kraft. Inte helt fel, men ur ett realistiskt perspektiv är det ett steg tillbaka. Detta är Scott Stevens och Legion of Doom:s hockey från 90-talet snarare än dagens NHL-hockey som blir allt mer europeiskt elegant. Det finns ett spelläge som lovar "simulering" men även då är partyspelkänslan påtaglig.

"Det går inte att trycka förbi fighter mellan två datorkontrollerade spelare, vilket framför allt i solokarriärläget kan bli något tröttsamt."

"I went to a fight the other night, and a hockey game broke out." Citatet från komikerlegenden Rodney Dangerfield skulle kunnat varit säljslogan för NHL 14. Den omdebatterade sidoaktiviteten "boxning på skridsko" har uppgraderats till den kanske bästa versionen jag sett i ett hockeyspel. Spelarna kastar nu handskar och drabbar samman utan byte av kameravinkel vilket skapar en mer omedelbar känsla, trots att förstapersonsperspektivet slopats. EA säger sig ha lånat direkt från Fight Night-serien och det märks faktiskt. För första gången lönar det sig med taktik i knogväxlingarna.

Tyvärr blir det lite för mycket av det goda. Jag har spelat mycket få matcher helt utan slagsmål - det är betydligt vanligare med minst en dust per period. Spelarna kastar handskarna för en mängd orsaker. Om någon kör över lagets stjärna, sätter en sen eller ful tackling, skjuter ett skott efter avblåsning eller sysslar med vanligt hederligt gruff framför målvakten så är det dags för grottmanstango. Jag försökte sköta mig under ett par matcher men fick då "hjälp" av med- och motspelare som startade och slutförde slagsmål helt själva. Det går heller inte att trycka förbi fighter mellan två datorkontrollerade spelare, vilket framför allt i solokarriärläget kan bli något tröttsamt.

Det mer fysiska spelet och slagsmålen skapar också rent grafiska avtryck. Spelarmodellerna glider ofta runt med rejäla blåklockor och svullnader i ansiktet. Då och då måste en spelare ta några dagars vila för ett brutet finger eller en spricka i oxelbenet men överlag får köttandet oväntat få konsekvenser. Matchstraffen för både slagsmål och fula tacklingar är dock betydligt mer vanliga.

Även finliraren har fått en hel del tricks att leka med. Vänstra axelknappen är numera en fintknapp, modifierad med vänstra styrspaken. De finterna är lite mindre flashiga och handlar mest om snabba förflyttningar. Speciellt en mot en är dessa finter effektiva. Det går att försöka med alla spelare, men mindre skickliga puckhanterare tappar trissan oftare än de lyckas.

Målvakterna gör fortfarande en del spektakulära räddningar i sidled, men är mycket mer mänskliga i årets upplaga. De går också att läsa då de lämnar luckor i hur de täcker av målburen. Den spännande duellen mellan skytt och målvakt blir därigenom mer påtaglig. Tyvärr är det lite för lätt att läsa sönder sämre målvakter och målen under en och samma match kan bli rätt lika varandra.

Backarnas skridskoåkning har fått en uppgradering och de är mer följsamma. Frilägen blir därför inte alls lika vanliga men är fortfarande läskigt giftiga. Målgörandet sker istället mer på distans då målvakterna har större problem med spelare som skymmer sikt. Många skott utifrån fastnar på spelare, men de gånger pucken går igenom tung trafik framför buren så når den ofta nät. Fler mål uppstår också efter styrning av skymmande forward. Det känns mer realistiskt, men det innebär också fler frustrerande flippermål.

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!