Recension: Kickbeat

Kung fu möter Guitar Hero i nytt rytmspel

Musik- och rytmspel är inte en lika stor genre som den var för några år sen när Electronic Arts och Activision dränkte marknaden med utgåvor av Guitar Hero och Rock Band. Denna mättnad har för min del suttit i sedan dess och jag var därför nyfiken på om Kickbeat skulle kunna få mig intresserad igen.

1

Suck. Ännu en trist dag på städjobbet.

Som röd tråd i spelet finns en något tunn berättelse som rättfärdigar upplägget; du tar rollen som Lee , en städare i ett buddhistliknande tempel där man vaktar en viktig sfär som innehåller all världens musik. Vid ett inbrott blir sfären stulen och det enda som återstår är 18 låtar. Av en händelse är det just de 18 låtar som du spelar igenom för att kunna återta sfären och återställa all världens musik. Helt klart ett unikt upplägg, men det står tidigt klart att narrativet hamnar i baksätet och att musiken och spelkänslan är i fokus.

När musiken börjar spela står du placerad mitt i en cirkel och likt kung fu-filmer börjar fiender närma sig dig så att du i tur och ordning ska kunna spöa upp dem. Detta gör du med hjälp av knapptryckningar när fienderna når en viss position och detta överensstämmer med musiken som spelar. Motståndarna har olika färger vilket indikerar hur de kommer att agera. Gula fiender kommer i en långsammare takt än blå fiender och röda fiender kommer två och två, vilket då innebär att du behöver trycka ner två knappar samtidigt för att undvika att bli träffad.

Det grundläggande målet är förstås att besegra alla fiender och undvika att få stryk. När du blir träffad tappar du hälsa och när din hälsa hamnar på noll får du snällt börja om från början av låten. Du har även en Chi-mätare som kan aktiveras likt "Star Power" från Guitar Hero och det gör i praktiken att din poäng dubblas så länge den är aktiv. Fiender har även lite godsaker du kan snappa upp om du är snabb nog, som en bomb som eliminerar alla motståndarna i närheten eller en sköld som skyddar mot skada.

"Kickbeat lyckas till och med att få band som P.O.D. och Papa Roach att passa in - och det är ju en bedrift bara det."

Så här ser Kickbeat ut i rörelse.

Den absolut starkaste punkten i Kickbeat är helt klart musiken. Artister som Celldweller, Marilyn Manson och Rob Zombie är några av höjdpunkterna och överlag passar musikstilen väldigt bra in på just det jag lyssnar på. När de två kampanjerna i spelet är avklarade har finns det dessutom möjlighet att antingen spela på högre svårighetsgrader, alternativt importera egen musik. Importfunktionen är enkel men resultatet blir blandat när det gäller hur knapptryckningarna matchas till musiken. Det är oavsett en riktigt bra idé som förlänger spelets liv markant med tanke på det ganska snålt tilltagna låtutbudet.

Kickbeat erbjuder väldigt solid underhållning med ett bra soundtrack och en ganska kul variation på det klassiska rytmspelkonceptet. Musiken i spelet är omsorgsfullt utvald för att passa in i de taktfulla slagsmålen, och de lyckas till och med att få band som P.O.D. och Papa Roach att passa in - och det är ju en bedrift bara det. Det har kanske inte samma livslängd som ett Guitar Hero, men med tanke på den relativt blygsamma prislappen får du gott om underhållning ändå.

7 / 10

Läs vår betygspolicy Recension: Kickbeat Johan Lindros Kung fu möter Guitar Hero i nytt rytmspel 2013-09-25T11:01:00+02:00 7 10

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!