Eurogamer.se

Recension: Pro Evolution Soccer 2014

Vilket fotbollsspel tar hem tronen i år?

Anslag kan vara mycket viktigt. I spelvärlden är det inte alltid den första laddningsskärmen som sätter tonen, men jag gillar verkligen när spel öppnar med något helt oväntat. Därför blir jag glatt överraskad när Nessun Dorma strömmar ur mina högtalare när jag första gången startar upp Pro Evolution Soccer 2014 - frågan är bara om resten av spelet lever upp till Giacomo Pucinis mästerliga aria?

Jag hade ärligt talat rätt låga förväntningar på årets upplaga av PES. Genom förhandsbilder och -rapporter hade jag skapat mig bilden av ett slarvigt hopslängt spel där innovation och inspiration lagts på is till inför de nya konsolerna. Men jag hade i alla fall delvis fel. Konami har verkligen försökt få ut enormt mycket kapacitet ur den mest långlivade hårdvarugenerationen hittills.

Tyvärr har de inte lyckats med alla sina föresatser. Jag vet inte om de överskattat konsolernas kapacitet men på min PlayStation 3 hackar spelet både före och under match. Efter avsparken händer det inte lika ofta, men framför allt i ett fullt straffområde sjunker spelets bilduppdatering för ofta. En del repriser och lagpresentationer innan match hackar betydligt mer. Det gör inte PES 2014 ospelbart men känns klart ovärdigt en så pass välrenommerad serie.

"Färgglada kort kommer enbart efter situationer där en polisanmälan ligger närmare till hands."

Utöver de få sänkningarna i bildhastighet har spelet på plan förbättrats. Både spelar- och bollfysiken är betydligt bättre och känns mer realistisk än tidigare. Bollarna har mer tyngd och framför allt känns närkampsspelet mer påtagligt. Spelare river och sliter i varandra och alltför aggressivt vevande straffas av domaren.

För den som inte uppskattar PES-spelens lite högre svårighetsgrader har utvecklarna stoppat in ännu fler visuella hjälpmedel. Förutom förra årets riktningspil dyker ett litet sikte upp när spelare börjar ladda för skott mot mål. Detta gör det oerhört mycket lättare att ratta in sina skott. Siktet är dock frivilligt och går att ta bort.

Effekten är ett ännu mer giftigt distansskytte då skotten utifrån straffområdet oftast går innanför målramen. Motvikten utgörs av helt magiska målvaktsräddningar där bollen tippas till hörna eller helt enkelt plockas ned under en panterlik luftfärd. Jag har inte sett så många stiliga TV-räddningar sedan José Chilaverts glansdagar.

1

Målvakterna är svårfintade i PES 2014.

Passningarna och långbollar är återigen precisa men levereras med en lätt fördröjning som är störande tills man upptäcker hur det fungerar. Då blir den ökade svårighetsnivån istället en extra krydda och belöningen för lyckat klapp-klapp desto mer tillfredsställande. Nytt är också möjligheten till ett assistanssikte även för löpbollar. Den osäkre kan alltså leverera mer exakta genomskärare. Men även utan siktet fungerar passningarna riktigt bra, så länge man inte försöker sig på alltför omöjliga kombinationer.

Spelarrörelserna och bollhanterningen hos den artificiella intelligensen har också blivit bättre och mer flytande. Framför allt i vändningar känns de mycket mer som riktiga fotbollsspelare i den här utgåvan. Det enda som stör mig på plan är att mittbackar och ytterbackar inte bara läser passar och löpbollar lite väl bra, de verkar ofta ha en extra raketväxel i förhållande till mina forwards. Hade jag haft långsamma giganter på topp hade jag inte protesterat, men när Robert Huth vinner löpdueller mot Theo Walcott blir jag lite trött.

Backarna har också fått ett rejält försprång när det gäller det fysiska spelet, specifikt när det kommer till tacklingar. Det krävs rejäla glidtacklingar för att domaren över huvud taget ska bry sig om att blåsa i pipan och färgglada kort kommer enbart efter situationer där en polisanmälan ligger närmare till hands.

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!