Eurogamer.se

Recension: Rain

Regnet det bara faller ner

Regnet vräker ned i en liten stad. Dess exakta geografi är lite odefinierad, men de smala gränderna och arkitekturen påminner om någonstans i Centraleuropa. Kanske Prag, kanske Paris. Det är svårt att sätta fingret på exakt var. Och i detta evinnerliga regn, igenom denna stad, springer en osynlig pojke omkring och letar efter en lika osynlig flicka.

Rain är det senaste spelet från Sonys Playstation C.A.M.P.-initiativ (Creator Audition Mash-up Project), kortfattat beskrivet en talangjakt som matchar idéer från entusiaster med en spelutvecklarstudio. Tidigare har initiativet gett oss märkliga spelidéer som Echochrome, Tokyo Jungle, Trash Panic och Open Me.

Att pojken och flickan är osynliga ställer till vissa problem med kommunikationen. Deras silhuetter syns nämligen bara när de befinner sig i regn. Så snart de kommer in under tak är de osynliga igen och det obönhörliga regnet gör sitt bästa för att dränka deras röster. För att göra saker värre är de inte ensamma i staden. På stadens gator finns det nämligen monster, som följer samma regler - osynliga i torka, synliga i regn. Och dessa monster har för det mesta väldigt god syn - är pojken synlig i regnet är det oftast kört.

Att vara osynlig är någonting många kanske har drömt om som små - hur häftigt det vore att kunna gömma sig och gå omkring helt osedd och tjuvlyssna på allt och alla. De av oss som (kanske motvilligt) lyckats gå igenom skolan osedda, omärkta och ignorerade håller kanske inte helt med om det häftiga i det. Rain lyckas med stor skicklighet visa att det faktiskt inte är så kul.

Rain lyckas trots sitt enkla koncept berätta en oerhört gripande och sorglig historia om ensamhet, isolation och hopp.

2013/articles//a/1/6/2/0/4/8/3/eurogamer-to8clw.jpg

Trots en total avsaknad av dialog och ansiktsuttryck lyckas karaktärerna förmedla känslor

Med väldigt enkla medel förmedlas nämligen ensamheten med en sanslös brutalitet. Staden är helt tom undantaget pojken, flickan och monstren. Hur mycket pojken än skriker finns det ingen som hör. Regnet är obönhörligt i sitt piskande och mörkret är alltid närvarande. Allt pojken vill är ju att hitta en vän. Någon som ser honom. Och kanske framförallt - att sluta vara vilse.

Sökandet efter kamratskap tar honom bland annat genom stadens vindlande gränder, till en tom, vacker kyrka och en öde fabrik. Regnet piskar konstant. Men, det finns kanske lite hopp? Det finns ett par platser i stadens mörker som det fortfarande strålar ut ljus ifrån.

2013/articles//a/1/6/2/0/4/8/3/eurogamer-4qkigi.jpg

Miljöerna imponerar i all sin enkelhet

I takt med att miljöerna byts ut kommer nya spelelement på plats - vissa monster byts ut mot andra, och nya taktiker för att hantera dessa behöver bemästras. Där det tidigt i spelet räckte med att smyga tyst förbi under ett tak kanske det nu behöver kluras lite mer för att hitta lösningen.

Att Rain förmodligen utspelar sig någonstans i en fransk småstad accentueras av musiken - mestadels klassiskt inspirerad, men med lite nyare musik som påminner om fransk vaudevilleteater. Munspel, dragspel och en allmän känsla av fin-de-siècle-sorgsenhet. Ledmotivet är en nästan otäckt vacker version av Debussys Claire de Lune med specialskriven text.

Stämningsfull trailer för Rain

Rain lyckas trots sitt enkla koncept berätta en oerhört gripande och sorglig historia om ensamhet, isolation och hopp. Det är så pass kort att det aldrig hinner börja kännas utdraget och svårighetsgraden i pusslandet blir heller aldrig riktigt ett hinder. Det finns ett par incitament till att spela om det efter att handlingen väl tagit slut, men det är också det hela.

Det kan vara det perfekta spelet att spendera en kväll med när det regnar och ruskar utomhus, med en kopp té bredvid. Men det är inte ett spel för alla - lite beroende på ditt egna emotionella bagage kan det öppna vissa koffertar du önskat förblev stängda. Och det mer än något säger en del om hur stark berättelsen är.

8 / 10

Rain släpps den 2 oktober via onlinebutiken på PlayStation Network.

Läs vår betygspolicy Recension: Rain Fredrik Johansson Regnet det bara faller ner 2013-10-01T15:00:00+02:00 8 10

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!