Eurogamer.se

Recension: Lone Survivor: Director's Cut

En stund för sig själv

"För det första. För maximal inlevelse, se till att du är i en mörk miljö utan några störningsmoment".

Texten som introducerar Jason Byrnes indierysare Lone Survivor: Director's Cut följs sedan av uppmaningar om att höja volymen och stänga av trofénotifikationerna. Ambitionen är tydlig. Det märks att alla kort har lagts på att skapa en atmosfär att sjunka in i - och det har lyckats exemplariskt.

Spelmediet är ökänt för sitt sätt att ständigt skriva spelaren på näsan, men i Lone Survivor tar berättelsen vid plötsligt och utan vidare förklaring. Den namnlöse huvudpersonen vaknar upp i sin ensamma lägenhet. Han vet att något har hänt; att staden runt omkring är förstörd, att människorna försvunnit och att de ersatts av blodtörstiga varelser. Själv vet jag ingenting utan får hanka mig fram på ledtrådar, försöka förstå konversationer och tyda suddiga spår.

Lanseringstrailer för Lone Survivor: Director's Cut.

Lone Survivor är inget klassiskt skräckspel, jag rycker aldrig till i fasa eller blundar av rädsla. I likhet med den kultförklarade tv-serien Twin Peaks (en serie som spelet nickar åt både en och två gånger) har Jason Byrne istället lånat den tryckande, mörka stämningen från skräckgenren utan att blanda in några chockmoment. De oförklarliga drömscenariona ger mig kalla kårar och de kryptiska meddelandena gör mig obehaglig till mods, men det är aldrig några monster som ligger till grund för känslorna.

Det finns samtidigt en väldig värme och humor i spelet. Flörten med peka och klicka-genren blir tydligt när jag försöker interagera med en soffa och huvudpersonen torrt observerar "det där är en vanlig soffa". Den ironiska sparken mot spelvåldet när jag hittar ett vapenförråd och han ratar hagelbössor och kulsprutor för sin trogna pistol - "den där är för tung", "den där låter för mycket". Mötet med en katt i en gränd, när han får en kort sekund närhet i en annars kall och karg värld. Lone Survivor är packat med oförglömliga ögonblick.

Kanske ligger det delvis i den retrokramande grafiken. De stora pixlarna är omsorgsfullt utplacerade och rent berättarmässigt vinner spelet på den detaljerade men knappast verklighetstrogna stilen. Precis som i en god bok lämnar det utrymme åt fantasin att fylla i konturerna. Däremot uppstår ett par problem. För det första kan ett monster i Super Nintendo-grafik aldrig bli skrämmande. För det andra gör den tvådimensionella plattformsvurmen att lägenhetshuset jag utforskar blir svårnavigerat. Det är inte alltid logiskt vilken dörr som leder i vilket väderstreck när den tredje dimensionen utelämnas.

2

Jag är ledsen, men hur bra atmosfär Lone Survivor än har kan jag omöjligt bli rädd för den där mumien.

Det finns en mekanik som Lone Survivor kunde lämnat åt det tidiga nittiotalets plattformsspel. För ett spel som bryter mot så många konventioner är det lite trist att se det slentrianmässigt inslängda skjutsystemet. Du kan sikta upp, ned eller mittemellan och nästintill alla monster kräver tre skott i huvudet för att tuppa av - mer än så är det inte. Att det finns så många kluriga pussel och märkliga gåtor samtidigt som ett av de vanligast återkommande spelmomenten känns helt ogenomtänkt.

Det hade varit intressant att se Jason Byrne lösa kampen om överlevnad på ett annat sätt. Kanske genom att utnyttja spelet smygsystem lite bättre - det sägs trots allt att det går att klara hela spelet utan att hamna i mer än en eldstrid. Det hade inte varit mig emot om man kastat pistolen ut genom fönstret helt och hållet.

I slutänden är det ändå bara en liten grop i vägen. Jason Byrnes enmansprojekt rullar säkert framåt, det vågar gå sin egen väg och till på köpet göra det bra. Lone Survivor blir ett praktexempel på en typ av berättande som inte går att få någon annanstans än i spelmediet. En där dina val, din nyfikenhet och din egen väg framåt avgör hur du uppfattar slutscenerna.

9 / 10

Läs vår betygspolicy Recension: Lone Survivor: Director's Cut Simon Campanello En stund för sig själv 2013-10-09T11:00:00+02:00 9 10

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!