Eurogamer.se

Borde korta spel kosta lika mycket som långa?

Alex filosoferar kring om att värdera olika upplevelser

När jag nyligen tog mig igenom det efterlängtade men ack så misslyckade The Order: 1886 var det inte helt oväntat med en tämligen bitter eftersmak. Något slog mig som en hammare i skallen: Väldigt många hårt arbetande människor kommer betala så mycket som 749 kronor för detta - ett spel som för mig knappast räckte längre än 6 timmar och dessutom underhöll föga ens under denna ringa tidsram. Missförstå mig rätt, jag avskyr konceptet att ju fler speltimmar desto bättre. Men ändå, 749 kronor för sex timmars eventuell underhållning. Det är faktiskt ganska dyrt.

Vad är då ett "värt" spel? Ett spel där prislappen verkligen känns motiverad? Många skulle säkert peka ut de stora, så kallade sandlådespelen som mest prisvärda. För visst kan spel som Skyrim och Far Cry med sina enorma spelvärldar och nästan obegränsade antal uppdrag också skänka spelaren betydligt många fler timmar av speltid. Jag är beredd att hålla med, åtminstone i jämförelse med The Order: 1886. Skyrim bjöd otvivelaktigt på fler kvalitativa speltimmar trots sitt egentligen rätt enformiga spelupplägg. Men när vi kommer till korta spel som bjuder på rejält kvalitativa speltimmar blir det knepigare. Borde till exempel tio-femton timmar långa The Last of Us, som med sin gripande berättelse berörde större delen av spelvärlden, kosta lika mycket som Skyrim som skulle kunna räcka minst tio gånger längre?

Borde till exempel tio-femton timmar långa The Last of Us, som med sin gripande berättelse berörde större delen av spelvärlden, kosta lika mycket som Skyrim som skulle kunna räcka minst tio gånger längre?

2

I nysläppta Dying Light finns en hel del att göra. Sen kanske inte alla uppdrag och spelmoment är svinroliga.

Svaret är naturligtvis "Ja". Även om det är väldigt svårt att jämföra olika upplevelser så ska givetvis inte längden vara det som räknas. Många klagar ofta på att de säsongsbaserade krigsspelen har korta kampanjer, men frågan är hur många som faktiskt hade orkat kötta ihjäl datorstyrda fiender längre än sex till sju timmar när det ändå är i flerspelarläget det händer? Sportspelen är ett annat intressant fenomen i sammanhanget. Varken FIFA eller NHL bjuder på några större överraskningar när de årligen lanseras, vilket ofta beror på att det helt enkelt inte finns så mycket att fixa. Vad som är anmärkningsvärt är att de trots sina relativt oförändrade utföranden ändå säljs som fullprisspel. Det vill säga, för att få de senaste trupperna, laguppställningarna - bortsett från alla småförbättringar - så får du betala lika mycket som för ett helt nyutvecklat spel. Samma sak gäller för krigsspelen som sällan återuppfinner sig själva utan oftast serverar förra årets måltid om än i ett nykryddat utförande. Att svara på om det är rätt eller fel försvåras dock av det faktum att just sport och krigsspelen kanske är det som konsolspelarna lägger ned allra mest tid på.

1

Gone Home är en kortlivad upplevelse som istället lever kvar inom en länge.

Ja, det är helt enkelt ganska svårt att sätta en prislapp på en upplevelse. Tio, femton eller två känslomässigt engagerande timmar kan vara minst lika mycket värda som hundratals timmar av utforskande och upptäckande. Många tycker säkert att en veckolång bergsvandring hade gett perspektiv på tillvaron medan en fallskärmshoppning minsann skulle vara ett minne för livet. Och jag tror nog att det är i dem banorna vi får tänka. För det är dyrt att utveckla spel som inte sysslar med återvinna sitt eget innehåll.

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!