Eurogamer.se

Jag ska sluta kolla på spelen

Jacob Kluge om fenomenet Let's Play och hur han bara blivit latare.

Under de senaste åren har spel onekligen tagit större plats i det mediala utrymmet. Är du så pass socialt anpassad att du fortfarande går på bio är sannolikheten stor att du får se reklam för Ubisofts eller EA:s nästkommande titlar. Men spelandets ökade popularitet och exponering har inte bara blivit en del av vår vardagliga periferi - det har börjat diktera vad vi gör när vi väl sitter med kontrollen i våra händer. Youtube och Twitch är de största bovarna. Förr i tiden när jag brukade komma hem från arbete eller studier brukade jag spela för att slappna av. Numera är det mer sannolikt att min menynavigering på PS4:an resulterar i att jag startar upp Youtube-appen. Och jag hatar det.

Har jag blivit såpass förslappad att jag inte orkar med den minimala interaktivitet som krävs genom knapptryckningar?

Jon Tron, Total Biscuit och diverse Hearthstone-spelare har under de senaste månaderna stulit mer tid från min vardag med sina klipp än de spel jag faktiskt har stående i mina hyllor. Och av att utläsa från dessa Youtube-magnaters tittarsiffror är jag inte ensam. Men att jag väljer att lägga ifrån mig kontrollen för att se någon annan spela är för mig oförklarligt - har jag blivit såpass förslappad att jag inte orkar med den minimala interaktivitet som krävs genom knapptryckningar? Är det så att mitt intresse för spel håller på att tyna bort? Eller är det helt enkelt tecken på vad som kan räknas som en spelares identitetskris?

dai

Dragon Age: Inquisition är roligare att spela än att titta på, enligt Jacob Kluge.

Det var inte förrän jag hörde det rassla i brevinkastet en dag som jag lyckades slita mig från förtrollningen och stappla bort mot dörren. "Ja, just det" hörde jag mig själv sucka. Jag hade glömt av att jag tidigare beställt ett exemplar av Dragon Age Inquisition till PS4 - ett spel jag egentligen var måttligt intresserad av då Biowares tidigare spel i serien hade lämnat mig besviken. Att jag tidigare läst en recension som beskrivit spelet som "en fetch quest simulator" gjorde inte saken bättre.

Upplevelsen kom att fungera som en katalysator: helt plötsligt kom jag ihåg spel jag tänkt spela igenom men inte gjort och jag slängde mig över datorn för att beställa dem.

Med ögonrullande skepsis tog jag mig igenom spelets karaktärsskapande och började spela. Det tog ett tag och det var absolut inte självklart, men efter ett par timmar kom jag till insikten att jag faktiskt var underhållen. Välskriven dialog, vackra miljöer och ett utmanande stridssystem hade väckt mig ur min dvala och jag förstod - nej, jag kom ihåg - vad som är så fantastiskt med spel. Upplevelsen kom att fungera som en katalysator: helt plötsligt kom jag ihåg spel jag tänkt spela igenom men inte gjort och jag slängde mig över datorn för att beställa dem. Allt för att få höra det rassla i brevinkastet igen.

Det är lätt att vara efterklok. Nu när en tid har gått har jag förstått att mitt dalande spelintresse var resultatet av personlig speltorka. Spel lanserades, men de var inte i min smak. Trodde jag. Nyår har redan passerat och det är egentligen försent att ge nya löften inför 2015. Men för mig är ett nytt åtagande givet - att börja spela spelen. Detta då spel för mig handlar om interaktivitet. Något ett kommentarsfält på Youtube eller en Twitch-chatt aldrig kan komma att ersätta.

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!