Eurogamer.se

Recension: Mortal Kombat X

Alex har delat ut mer däng än Paolo Roberto i Kungsträdgården under 80-talet.

Vem minns väl inte tiden då Mortal Kombat dök upp på fajtingspelens släktmiddag och presenterade sig som Street Fighters elaka kusin? Den mycket snabbare, mörkare och framförallt blodigare serien spred föräldraskräck i familjestugor jorden runt. Grafiken var också den - smått chockerande. Med sina föranimerade sprites fick spelets slagskämpar ett mycket mer verkligt utseende, vilket konkurrenterna inte var i närheten av. "Det ser ju ut som riktiga gubbar", var jag nog inte ensam om att häva ur mig på skolgården.

Även om det magstarka övervåldet hade gett Siewert Öholm minst ett par hjärtattacker, så är det fasligt underhållande för människoskaran serien riktar sig åt - de luttrade.

Seriens styrka har alltid gått att hitta i den direkthet som genompräglar fajterna. Responsen i attackerna, och lättheten i att förstå sig på de blodiga uppgörelserna. Där till exempel Street Fighter ofta har rätt knöliga knappkombinationer för specialattacker, låter Mortal Kombat oss utföra dessa med, ofta tre, rätt enkla tryck på handkontrollen. X har verkligen tagit vara på detta på bästa sätt, för spelet är lika lätt att förstå som svårt att bemästra.

1

Raiden är givetvis ett av många kära återseenden

Mortal Kombat X håller inte tillbaka på det våld som serien gjort sig känd för. Tvärtom har de nu snuskat på ännu mer, då till exempel de Itchy and Scratchy-doftande avslutningarna är mer brutala än någonsin. Hjärtan matas till sina ursprungsinnehavare, ryggrader krossas och ögon ploppar ut från sin hålor som inverterade hole in ones. Och hur sinnessjukt det än låter, så är det nu än mer urartade våldet, en fröjd för ögat. Det är nämligen ett bevis på hur spelstudion NetherRealm faktiskt bemästrat det arv som från början var spelseriens identitet. Även om det magstarka övervåldet hade gett Siewert Öholm minst ett par hjärtattacker, så är det fasligt underhållande för människoskaran serien riktar sig åt - de luttrade.

Att utvecklarna bevisligen lagt extra krut på enspelarläget gör att spelet därmed är roligt, även för de som helst spelar solo.

Storyläget är faktiskt riktigt roligt och känns som en lång kampanj endast bestående av bosstrider, varvat med rätt skrattretande mellansekvenser. Den sådär lagom lökiga, men ack så underhållande historien, som också blir den perfekta ursäkten att lära sig spelets grunder. Det är lite som att vara med och påverka en nytolkad mastodontversion av de gamla filmerna från 90-talet, med den avsevärda skillnaden att du faktiskt lär dig något. Att utvecklarna bevisligen lagt extra krut på enspelarläget gör att spelet därmed är roligt, även för de som helst spelar solo. Trots att slagsmålsspel alltid kommer vara bäst mot polarna i soffan, så är nog Mortal Kombat X det spel i genren jag på egen hand haft roligast med.

2

Mortal Kombat har aldrig varit lika krispigt - eller brutalt

De "nya" hästkrafterna generar en detaljrikedom vi bara kunnat drömma om tidigare. Grafiken är kort sagt galet läcker.

Om någon legat sömnlös i grubblerier kring huruvida den nya delen kommer leverera grafiskt, kan jag härmed utplåna alla spår av tvivel - Playstation 4:as första vettiga fajtingspel är ögonbedövande vackert. Om seriens tidigaste delar såg "verkliga" ut så har X satsat på något som påminner mer om animerade actionfigurer som slåss, vilket får en att nästan vilja slicka på tv-skärmen. De "nya" hästkrafterna generar en detaljrikedom vi bara kunnat drömma om tidigare. Grafiken är kort sagt galet läcker.

Mortal Kombat X är en lika frisk fläkt idag som när Street Fighter uppstod från de döda i och med sin, förvisso bakåtflörtande, del 4. Det är tajtare, råare och roligare än samtliga konkurrenter. Spelets direkthet gör att spelglädje uppstår från den första knapptryckningen - oavsett om du är fajtingspelnörd eller nyinvigd. Playstation 4 har bara några veckor efter Bloodborne-lanseringen fått sig ytterligare en anledning att införskaffas. Missa ej!

Recension: Mortal Kombat X Alex Pettersson Alex har delat ut mer däng än Paolo Roberto i Kungsträdgården under 80-talet. 2015-04-15T19:22:00+02:00 4 5

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!