Eurogamer.se

Recension: The Legend of Zelda - Symphony of the Goddesses

Aldo Sartori var på plats i Stockholm för Hyrule-symfonin.

En konstant rysning. Så känns de första tio minuterna av den orkestrerade konserten The Legend of Zelda - Symphony of the Goddesses. Stockholms konsertorkester på cirka 100 personer öppnar med ett medley med några av de största Zelda-klassikerna. Det lämnar dig lika tillfredsställd som suktandes efter mer.

Globen är tyvärr långt ifrån fullt ikväll. Men de som är här har gått hela vägen. Vissa cosplayar, andra går runt med sitt 3DS i högsta hugg för att samla streetpass-poäng. De flesta har åtminstone en Zelda-tröja på sig. På toakön innan konserten diskuterar folk vilka låtar de helst vill höra. Man kan känna peppen i luften.

Och visst lever konserten upp till förväntningarna rent innehållsmässigt. Efter introt öppnar orkestern med Gerudo Valley - en låt som får ett varmt mottagande av publiken. Men man skjuter sig i foten när man börjar med en så stark låt. Det som följer är ett tröttsamt bossmedley med några av Zelda-seriens mest anonyma låtar.

1

Orkestern tar oss vidare i en resa genom hela Ocarina of Time och Wind Waker. Detta är konsertens höjdpunkt. Den stora skärmen bakom orkestern som visar gameplay från spelen är i samspel med musiken, något den aldrig är under resten av konserten. Älskade låtar som Hyrule fields, Lost Woods och Windfall Island spelas. Det fyller en med nostalgisk värme att höra orkestern tolka låtarna på ett så precis sätt. De lyckas lyfta låtarna till en helt ny nivå, utan att tolka dem till oigenkännlighet.

En av konserten vackraste stunder är när Great Fairys Fountain spelas. Ett försiktigt spelande på harpan fångar publikens uppmärksamhet. Harpan stegras sakta och utmynnar i en fantastisk tolkning av en av seriens mest finstämda sånger.

Det är svårt att klaga på själva innehållet i konserten. Orkestern spelar klanderfritt, och förutom bosslåtarna och avslutningsnumret från Skyward Sword, är låtvalen utmärkta. Extra plus får de för Dragon Roost Island som extranummer. Däremot måste jag uttrycka min besvikelse över valet av lokal. Globens akustik har ingenting att komma med mot Stockholms riktiga konserthallar som till exempel Konserthuset eller Berwaldhallen. I Globen känns det ofta som att det är högtalarna som spelar musiken - inte orkestern. Att ett överdrivet antal stolar stod tomma gör inte saken bättre. Här har man uppoffrat kvalité för biljettförsäljning.

Men för de inbitna Zelda-fansen som var på plats gör det nog inte speciellt mycket. De fick höra tolkningar av sina favoritlåtar framförda av en riktigt grym orkester. Någonstans känner jag detsamma.

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!