Eurogamer.se

Lucas Jones: Därför vann Nintendo årets E3 för mig

Redaktionens Nintendo-skåning är arg. Mycket arg.

Det har varit ett par väldigt intressanta dagar sedan årets E3-mässa avslutades. Många har skrikit sig hesa om vem de tyckte vann showen, andra har delat sönder flådiga trailers från just deras favoriter från mässan och ännu fler har skrivit fingrarna av sig om vem de tyckte var sämst. Just det sistnämnda borde inte komma som någon överraskning för er som är insatta i spelmediet, då det är precis den diskursen som alltid följer i fotspåren av sådana här tillställningar, och inte heller vem som unisont blev utvald till den sämsta aktören på mässan av både våra konkurrenter och våra läsare: Nintendo. Det har blivit lite av en tradition att sucka högljutt om Nintendo på E3 och hur ur tiden de är jämfört med Microsoft och Sony, men till skillnad mot föregående år så tycker jag faktiskt inte att Nintendo förtjänar kritiken den här gången.

Det är kanske nu ni sitter och kokar och undrar om jag bara trollar med er eller om jag faktiskt kan vara så pantad att jag tyckte om E3-visningen Nintendo bjöd på. Jag är i en förkrossande minoritet här, så det kanske inte är så konstigt att de flesta av er som läser det här kommer avfärda mig som antingen en provokatör eller en oförskämd Nintendo-fanboy. Bara det i sig är det mest provocerande man kan vara nuförtiden, förstås. Det får ni naturligtvis göra bäst ni vill, men jag hoppas att åtminstone några av er kommer förstå vad jag menar och inse hur fruktansvärt vrickad hela diskussionen om E3, AAA-spel och klimatet i spelbranschen kommit att bli.

1

Mitt problem med reaktionerna mot Nintendos E3-visning är trefaldigt, och jag tänkte illustrera detta genom att ta upp de tre vanligaste argumenten jag sett om varför den sög. Det första argumentet är "De visade ju inte upp några nya spel!", det andra är "De pissar i ögonen på oss fans med utannonseringen av nya Metroid och Animal Crossing!" och, slutligen, "De försöker ju inte ens innovera som Sony och Microsoft!". Innan vi ger oss in i denna karusell av upprörda känslor och slutna knytnävar vill jag bara höja ett varningens tecken att ja, det här är bara mina åsikter och nej, jag säger inte att andras åsikter är fel. Bara omotiverade. Okej?

Det första argumentet är det roligaste för mig. Folk har alltså sett de 50 minuterna av visningen och aktivt valt att strunta i tre fjärdedelar av den. Hur kan man annars förklara det? Jag tog mig friheten att räkna på hur många nya spel Nintendo visade upp på sin mässa, och sedan jämföra det med de andra konsoltillverkarna.

Och vet ni vad jag kom fram till? Microsoft visade upp fyra nya spel (Recore, Sea of Thieves, Rare Replay och Gears 4), Sony visade upp tre (Horizon, Dreams och Shenmue 3) och Nintendo visade upp sex (Star Fox: Zero, Triforce Heroes, Federation Force, Paper Jam, Ultra Smash, Amiibo Festival). Jag vet att många kommer blir vansinniga när de läser det här och anklaga mig för att fiffla med sanningen, så låt mig klargöra att jag alltså pratar om spel som görs av konsoltillverkarna, inte exklusivt till dem. Bara för att Sony visade upp Final Fantasy VII på sin presskonferens betyder alltså inte det att det är deras spel, eftersom det inte är de som utvecklar det. Inte heller Dark Souls 3 räknas för Microsoft, av samma anledning. Så den konsoltillverkare som alltså visade upp flest nya - det vill säga, aldrig tidigare sedda eller utannonserade spel - var alltså Nintendo, som folk anklagat för motsatsen. Kul hur det där funkar, va?

2

Men okej, hur är det med det andra argumentet då? Var det inte otroligt respektlöst av Nintendo att utannonsera både ett nytt Metroid-spel och ett nytt Animal Crossing men i en helt annan skepnad än vad fansen ville ha? Nej. Nej. Nej. Tusen gånger miljarders nej. Jag måste nästan gå och slå på en slagpåse tills nävarna blöder när jag läser folk som indignerade, kränkta och sårade med gråten i halsen känner sig orättvist behandlade av Nintendo för att de inte visade upp just det Metroid Prime-spelet de ville ha, eller det Animal Crossing-spelet till Wii U som de borde göra.

Gud, Nintendo, hur understår ni er att göra något nytt och oväntat med min favoritserie? Hur fan vågar ni ge mig ett litet Metroid-spel i väntan på att nästa stora del i serien kommer? Hur kan ni vara så dumma att ni inte bara ger oss ett Metroid i HD, det fattar ju alla att ni borde göra! Och var är vårt Pokémon MMO förresten, är ni allergiska mot pengar eller?

Jag kan fortsätta i oändlighet. Bokstavligt talat. Googla "Nintendo E3 2015 reactions" så får ni själva se. De här reaktionerna är så missvisade, förvirrade och rent ut sagt respektlösa att jag knappt vet vart jag ska börja. Ironiskt va?

Men vi gör ett försök.

Så här är det barnen små: dagen Nintendo gör exakt allt det som fansen vill är dagen Nintendo som vi vet det dör. Det kan tyckas vara ett väldigt hyperboliskt uttalande av mig, men låt mig förklara. Skapandeprocessen hos Nintendo går till som så att idéer om spelmekanik kommer till först, och sedan skapas ett spel runt det. Eller så inkluderas spelmekaniken i ett annat spel. Det här är Miyamotos arv, kan man säga, och alla Nintendo-titlar ni älskar har kommit till på det viset. Själva spelandet blir alltså centralt i Nintendos spel, och allt annat sekundärt. Det är därför det finns en påtaglig känsla av "spelglädje" i många Nintendo-spel, eftersom det just är själva spelandet som fått mest uppmärksamhet under utvecklingen. Ibland leder den här processen till fantastiska spel som Super Mario Galaxy och Splatoon, ibland leder det till mindre fantastiska spel som The Legend of Zelda: Skyward Sword. Det är lite av en hit-or-miss-känsla hos många Nintendo-spel av just den anledningen; när Nintendo lyckas, då lyckas de bättre än någon annan. Detsamma gäller motsatsen, vilket alla ni som spelat Wii Music vet.

Min poäng är alltså att anledningen varför Nintendos spel kan vara så bra är just för att de låter sina spel växa fram organiskt. Jag kan lova er att flera hundra varianter av ett nytt Metroid Prime-spel varit under utveckling de senaste åren, men de har dömts ut som tråkiga eller dåliga av Nintendo och därför har de inte fått se dagens ljus. Och det måste få vara så. Nintendo måste få vara den som har absolut kreativ kontroll av sina spel, för annars blir de bara precis som alla andra i spelbranschen. Ta Sony, till exempel.

Sony "vann" E3 enligt många, men vad visade de upp? En sju år gammal portning av ett PS3-spel, en remake av ett ännu äldre spel och en Kickstarter till en uppföljare av ett ännu äldre spel. De här tre spelen - The Last Guardian, Final Fantasy VII Remake och Shenmue 3 - är precis vad många fans skrikit sig hesa efter, men hur originella är de? Hur mycket innoverar de, vad är det egentligen som är så nytt med dem? Inte mycket, eller hur?

Jag säger inte att Metroid Prime: Federation Force är en revolutionerande grej, eller att Animal Crossing: Amiibo Festival kommer sätta världen i brand, men bägge spelen visar ju åtminstone att Nintendo försöker göra något nytt med vad de har. Kan detsamma sägas om Microsoft och Sony? De visade upp två nya IP:n var, vilket är två mer än vad Nintendo gjorde, men ett nytt IP innebär inte per automatik innovation och nytänk. The Order 1886, jag tittar på dig. Horizon var mitt favoritspel på hela mässan, Dreams ser härligt kreativt ut, Recore lovar gott och Sea of Thieves likaså.

Men kom igen. Om nu folk tycker Nintendo går i samma gamla fotspår, hur kan de inte tycka att Sony och Microsoft gör det?

Jag vet inte om de här människorna levt under en sten de senaste sju åren men det här är verkligheten i spelutveckling idag; nya spelserier, och nya spelidéer, är vansinnigt riskabla att skapa. Det är jättekul att både Sony och Microsoft satsar på nya spelserier, jag kan inte understryka det nog, men nya spelidéer? Säga vad man vill om Nintendo, men de försöker åtminstone göra mer nya saker med sina spel än vad de flesta andra gör. Visst finns det undantag som Mario Tennis: Ultra Smash, men på det stora hela tycker jag det är Nintendo som innoverar mest med nya spelmekaniker- och idéer, inte Microsoft eller Sony.

3

Debatten om AAA-spel och spelbranschen är snedvriden. Folk kräver innovation men belönar samtidigt motsatsen. När Nintendo, som med rätta fått kritik för att ha ändrat sina spelserier för lite genom åren, kliver upp och försöker göra just det blir de slaktade i sociala medier. Sony, å andra sidan, vars tyngsta utannonseringar var gamla spel och nyversioner av gamla spel, blir hyllade som nyskapande hjältar. Det går inte ihop för mig.

Folk kan inte samtidigt håna Nintendo för att mjölka sina serier men samtidigt gråta av lycka när Uncharted 4 dyker upp på scenen. Det funkar bara inte. Jag tyckte både Sony och Microsoft bjöd på riktiga toppenvisningar, de bästa på flera år, men inte fan tyckte jag att speciellt mycket nytt visades upp. Min kritik är alltså inte mot just vad de visade upp, utan vad folk säger om vad de visade upp. Folks uppfattningar om det som dök upp på E3 tycks missvisade, ologiska i sina argument. Och det är det jag stör mig på. Inte att folk klankar ner på Nintendo, inte att folk tyckte att Sonys och Microsofts visningar var bra, utan just varför de gör det.

Nintendo hade modet att i bästa sändningstid visa radikalt annorlunda tolkningar av sina spelserier, och att motstå frestelsen att visa upp kommande års storspel för att vinna E3-poäng. Därför vann de E3 för mig. Inte för att det de visade såg fantastiskt ut, inte för att de andra presskonferenserna var dåliga, utan för att de vågade vara sig själva. En rätt ovanlig grej i spelvärlden idag. Håller ni inte med?

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!