Eurogamer.se

Recension: Final Fantasy XIV: Heavensward

Mustigt MMO-äventyr som imponerar.

Om någon hade sagt till mig för några månader sedan att jag skulle spendera all min vakna tid i sommar med Final Fantasy XIV: A Realm Reborn hade jag antagligen inte trott på det. Inte nog med att jag aldrig spelat ett MMORPG (eller knappt ens ett MMO) tidigare, jag har inte ens någon särskild relation till Final Fantasy-serien. Visst, jag har spelat igenom nästan hela Final Fantasy XIII och visst, i våras testade jag Final Fantasy XV och gillade verkligen vad jag spelade, men utöver det har jag ingen koll på serien överhuvudtaget. Varför jag tackade ja till att recensera det här spelet (eller, snarare, dess expansion Heavensward) är därför fortfarande lite av ett mysterium för mig, men helvete vad glad jag är att jag gjorde det.

Final Fantasy XIV: A Realm Reborn är nämligen helt jäkla underbart.

2

Ingen är mer förvånad än jag över det här. FFXIV har kommit att bli ett slags guilty pleasure för mig, fast ett bra sådant. Det har blivit ett spel jag spelar så fort jag får en sekund över, och i sann stereotypisk anda har jag förvandlats till en riktig MMO-junkie som inte kan slita sig från skärmen ens för mat. Spelet är vackert, ståtligt och fruktansvärt lätt att sänka ner sina surt förvärvade fritidstimmar i. Visst, uppdragsstrukturen är ofta frustrerande och upprepande, fullt skyldig till alla de klagomål om fantasilösa och monotona uppdrag som genren fått ta emot genom åren, men det gör inte så mycket för mig. Handlingen är så pass bra att jag gärna vadar igenom de berg av skit som uppdragen ibland innebär, och nyfikenheten och längtan efter att se nya världar och möta nya karaktärer är så drivande att jag skulle kunna utföra fetch quests i flera timmar bara för att kunna få se mer. Final Fantasy XIV har krokat in mig, och det hårt.

Men nu handlar ju inte den här recensionen om Final Fantasy XIV, utan om dess expansion Heavensward.

Expansionen har kommit att bli lite av en het potatis från vad jag har läst, eftersom allt dess innehåll är låst tills du klarat av huvudspelet. Detta till skillnad mot andra MMO-spel där det ofta är din karaktärsnivå som dikterar om du får åtkomst till en expansion, snarare än hur långt du kommit i handlingen. För mig som helt ny spelare innebar det att jag fick lägga runt sextio timmar på huvudspelet innan jag kunde få åtkomst till Heavensward, vilket inte var det roligaste att få reda på mitt i recensionshetsen.

Men ärligt talat - det är värt sextio timmars slit för att få uppleva allt som expansionen har att erbjuda. Handlingen är inte bara bra för att vara ett MMO-spel (som lite var fallet med huvudspelet), eller ens bra för att vara ett spel - den är bara genuint och oklanderligt bra. Jag har läst amerikanska recensioner av spelet som likställer kvalitén med det man hittar i en riktigt bra HBO-serie, och visst, jag kan inte annat än hålla med. De delar ju samma kännetecken, trots allt. Lömska intriger, vassa dialoger och ruggigt välskrivna karaktärer samt vågade teman som religion, rasism och hämnd behandlas precis rätt, och karaktärer som tidigare var olidigt endimensionella får egna agendor som får dem att framstå som verkliga personer. Taktkänslan från Square Enix här är så jäkla bra att jag skulle bli genuint förvånad om någon trumfar dem i det avseendet i år.

1

Heavensward introducerar tre nya arbetsklasser: Dark Knight, Machinist och Astrologian. Introduktionen av dessa har naturligtvis gjort att Square Enix behövt uppdatera och balansera de befintliga klasserna, och även om jag tyckte att några av klasserna fortfarande var lite småjobbiga att spela så kändes det överlag som att Square Enix gjort många smarta förändringar för att skapa paritet mellan dem. Min personliga favoritklass är nya Dark Knight-klassen, som fungerar alldeles utmärkt som både tank och paladin på samma gång. Blandningen mellan dessa attribut låter kanske lite övermäktig, men det krävs faktiskt en hel del taktik för att få den att funka som man vill. Är man mer lagd åt projektilhållet bjuder nya Machinist-klassen på en hel del roliga färdigheter, bland annat att ha pistol som vapen. Även magiälskarna får lite kärlek i form av Astroligian-klassen som nog är den bästa supportklassen i hela spelet.

Likt huvudspelet är expansionen fylld ända upp till kanten med sidouppdrag. Dessa är av varierande kvalité, vilket inte är så konstigt givet mängden av dem. Många av uppdragen är av den samlande sorten där du utför meningslösa tjänster till främlingar i utbyte mot rätt medelmåttig utrustning, andra är intressanta spelupplevelser som leker med genrens traditioner och som bjuder på spännande nytänk från Square Enix sida. Gemensamt för dem alla, hursomhelst, är att de nästan alltid hjälper till att fylla ut berättelsen om den enorma världen spelet utspelar sig i. Överraskande mycket ansträngning verkar ha lagts för att skapa en slags kontinuitet och sammanhängande logik i världen, vilket gör att den känns mycket mer välrealiserad än vad de lösryckta korridorsbanorna i Final Fantasy XIII någonsin gjorde.

3

Mycket mer finns inte att säga om den glädjekälla som är Heavensward. Eller, snarare - det finns oändligt mycket mer att säga (det är ju ett MMO-spel, trots allt), men jag vill inte avslöja mer. Heavensward är definitivt något som bör upplevas snarare än läsas om, och även om det innebär en enorm tidsansträngning så lovar jag att det är värt det. För ärligt talat: vem behöver sol och bad när man kan uppleva årets bästa handling?

Recension: Final Fantasy XIV: Heavensward Lucas Jones Mustigt MMO-äventyr som imponerar. 2015-07-15T18:31:00+02:00 4 5

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!