Eurogamer.se

Recension: Tembo the Badass Elephant

Tembo "Rambo" Elefant knäcker både nötter och ben i Pokémonskaparnas nya spel.

Ett hyfsat bra spel som tyvärr känns lite för opolerat och lånar för mycket utan att göra det lika bra som de bästa spelen i genren.

Game Freak får akta sig, detta är ännu ett spel som kommer att få PETA att se rött. Inte nog med att man använder sig av en elefant inom krigsföringen i Tembo the Badass Elephant, man låter dessutom den stackars elefanten utkämpa hela kriget åt dem. Men vad ska man göra? Världen är i fara och det enda som kan rädda den är en elefant med Rambo-komplex.

Spelet är simpelt. Så simpelt att det nästan hade fungerat på en NES med lite sämre grafik och en extra knapp. Med en knapp hoppar du dig igenom de olika banorna som ligger framför dig medan du slåss och skjuter vatten med de två andra. Det är inte mycket mer än så, utöver de korta serietidningsrutorna som förklarar den obefintliga storyn. Men story behövs inte i den här typen av spel där man satsar på ett enda kort, nämligen gameplay.

Badass 2

En välbehövlig vila från att vara Badass

Banorna är få, men spelet är uppbyggt på det sättet att man förväntas spela om banorna igen för att till exempel hitta alla civila att rädda samt att förgöra alla fiender på banorna. Tyvärr räcker det dock inte att spela igenom banorna, utan för att komma vidare i spelet måste du ha dödat tillräckligt många soldater sammanlagt i de banor du spelat innan. För de som har det lite svårt med den här typen av spel kan det lätt bli väldigt uttjatat att behöva spela om banorna när de tyvärr inte alltid levererar fullt ut. Intressant design finns, men det är välbeprövade saker som man idag ser i alla spel. Bandesignen är ofta väldigt enkel, bjuder inte alltid på smart uppbyggnad och tråkar snabbt ut mig som spelare. Inte minst ser vi allt mer hur det hur upplägget används i gratis mobilspel idag för att få spelare att stanna kvar och dra ut på spelupplevelsen. För Tembo the Badass Elephant är kort. Bara 1-4 h långt om du väljer att flyga igenom spelet.

Badass 3

Bossarna är härligt mecha-inspirerade och har härlig trial and error-mekanik som grund. Precisare kontroll och bättre mönster så hade det varit i klass med Mega man-spelen.

Trots detta så njuter jag ibland väldigt mycket av spelet, inte minst i boss-striderna och i de lite mer utmanande momenten där jag som spelare prövas på min snabbtänkthet och fingerfärdighet. Detta samt samlarmomentet med att rädda civila, bygger upp ett återspelningsvärde för många spelare. Tyvärr är inte alltid kontrollen helt perfekt och ibland känns det som ren och skär otur istället för mitt eget fel när jag dör. Mycket är bra och det mesta är okej i Tembo the Badass Elephant, men det blir inte mer än bra. Risken är tyvärr att spelet kommer lite i skymundan när det enda man har som delvis unikt säljargument är den estetiska stilen och humorn i att vara en mordisk elefant.

Badass 1

Banorna blir allt mer utmanande och har en tillfredsställande utmaningsnivå som gör mig benägen att vinna över spelet.

Därför blir det ett typiskt mittenspel som många inte kommer att spela alls medan många kommer att tokälska det. Om 10 år kommer en del gamers att minnas Tembo the Badass Elephant med en nostalgisk tår i ögat och predika för sina vänner: "Minns ni Rambo-elefanten? Den bortglömda pärlan som snodde flygande elefantöron från Dumbo och innehöll en klumpig elefant som hade ett starkt beroende av jordnötssmör? Nähä? Då har ni missat något. Det var faktiskt ganska bra för att vara ett gammalt spel."

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!