Eurogamer.se

Recension: Star Wars: Battlefront

Robert har skjutit skumma rebeller och Ewoker har kastat sten på hans huvud. Läs vad han tyckte om det här!

Det fullkomligt osar Star Wars i luften medan alla väntar på att den nya filmen ska visas upp på vita duken och alla försöker samtidigt få en del av kakan. I all hast har Dice jobbat på att ge ut ett Star Wars: Battlefront och världens blickar har riktats åt deras håll. Rädslan att det ska bli en ihålig Battlefield-klon har varit ständigt närvarande och människor har varit oroliga över att de inte ska förvalta arvet på rätt sätt. Jösses vad våra domedagsprofetior varit åt skogen så felaktiga. Det här är Star Wars i sin allra renaste form.

Endor fps

Akta dig för horribla Ewoker!

Störst fokus läggs på att få till den rätta känslan av att du befinner dig i en riktig Star Wars-eldstrid. Detaljrikedomen på de olika banorna är något av det mest genomarbetade jag någonsin sett. Inte nog med att Dice fokuserat på miljöernas kredibilitet, utan man har även gjort miljöerna levande på ett sätt som förstärker känslan att vara där på riktigt. Ewokerna finns på Endor och kastar sten i huvudet på dig, Jawas är lika irriterande som alltid och jag kan nästan känna doften från barken i skogen. Första intrycket får mig kort och gott att ramla av stolen.

Dice vill att du ska fokusera just på de här sakerna. För allt runt omkring är väldigt förenklat, vilket är både positivt och negativt. Det är lätt att lära sig spelmekaniken och du kommer kunna tillföra till striden i stort sett på en gång. Det märks tydligt hur hela spelet fokuserar på att alla spelare ska känna sig välkomna, oavsett om du är hårdkokt FPS-junkie eller en gröngöling när det kommer till att hålla ett virtuellt vapen i dina labbar. Alla vapen är lika varandra på ett eller annat sätt, du behöver inte hushålla med ammunition och tillgång till specialvapen finns givmilt utplacerat på kartan med jämna mellanrum.

Luke

Varje hjälte besitter olika förmågor. Luke kan putta folk ned för trappor.

Slagfälten kan även intas av hjältar av olika slag. På rebellernas sida finns det Luke, Leia och Han medan imperiet har Vader, Palpatine och Fett. Syftet med dessa karaktärer är att de ska tillföra till drömmen om att vara dina favoritkaraktärer från filmerna, och till viss del lyckas de att infria den känslan. Jag insåg dock ganska snabbt hur du som hjälte eller skurk blir en stor måltavla för alla som spelar, vilket gör att du ofta kommer hamna i pressade situationer. Karaktärernas rörelsemönster känns dessutom både stelbent och rent felaktigt för att jag ska känna igen dem från filmerna. Det här gör att jag ofta har mycket roligare som soldat och låta någon annan axla rollen som Darth Vader.

Till råga på allt kan hjältarna ibland kännas överflödiga och malplacerade. Jag kan helt enkelt inte acceptera att Luke springer omkring med en grön ljussabel och svart dräkt på Hoth när han i själva verket i det läget var nybakad Jedi som precis badat i Tauntaun-inälvor och kysst sin egen syster.

Endor

Det erbjuds en stor mängd spellägen som förlänger upplevelsen. Många av dem är mest inplacerade för att skapa variation och för att det i dag anses vara standard att ha med ett Capture the Flag-läge, men det finns åtminstone något för de flestas smak. Många av lägena är dessutom speciellt utformat för att tillfredsställa själva Star Wars-känslan. Däribland finner vi Hero Hunt där en spelare iklär sig rollen som en hjälte eller skurk, varpå resten av spelarna gör allt i sin makt för att stoppa personen från att samla poäng.

Sedan har vi en av mina favoriter, nämligen Air Supremacy. Här får vi styra de olika rymdskeppen för att helt enkelt förinta så många spelare som möjligt från motståndarlaget. Att flyga en X-Wing eller en Tie-Fighter har aldrig varit enklare. Istället för att använda sig av standardkontrollerna från valfritt Battlefield så har det skett en stor förenkling i att manövrera ett rymdskepp. De simpla kontrollerna gör att du kan lägga fokus på att vara en del i matchen istället för att kraschlanda i allt runt omkring dig.

Det starkaste läget är dock utan tvekan Walker Assault där imperiets AT-AT sakta rör sig mot rebellernas bas. Läget känns nytänkande och är även det som erbjuder mest taktiskt spelande. Det är här man känner igen sig som mest från filmerna, inte minst från Hoth som erbjuder den starkaste nostalgiska känslan i hela spelet. Här njuter jag av det högkvalitativa ljudet och det snyggaste multiplayerspelet som i skrivande stund existerar. Vi slipper jaga efter Cargo (Capture the Flag) eller vakta droider i Droid Run. Istället får vi känna av det annalkande hotet från imperiet som rebell eller överlägsenheten när jag vandrar som Stormtrooper mot rebellernas hemliga bas. Det är här jag känner av att det hela är en invasion och en jakt på rebellerna som desperat försöker hålla sig gömda, precis på samma sätt som filmerna försöker förmedla rebellernas desperata läge.

Luftstrid

Luftstriderna har förenklats från Battlefield-serien.

Trots att bara fyra planeter är spelbara så har Dice tagit sig tiden att anpassa och anpassa banorna från grunden till varje spelläge, vilket gör att de inte känns upprepande över de olika typerna av matcher. Tyvärr saknar jag Dödstjärnan som spelbar "planet/ måne" och ser gärna att man utökar till andra delar i serien i framtida DLC. Jag förstår dock deras val att fokusera på nostalgi samt hardcore-publiken av den ursprungliga trilogin och de får mig att äta upp allt med Bantha-hår och Wookie-päls.

Dice överraskar även med att trycka in ett enspelarläge med mindre uppdrag och utmaningar som ska klaras efter vissa krav för att nå högsta betyg. Som om inte det vore nog så finns här även ett split screen-läge så du kan ta dig an utmaningarna tillsammans med dina vänner medan ni myser i samma soffa. Det tillför en liten gnutta extra spelglädje, men vissa delar känns bakåtsträvande och lite halvtråkiga. Att slåss mot en armé av datorstyrda spelare medan dina medspelare har AI som ett dasslock är inte i närheten av lika roligt som när du möter andra spelare över internet.

tatooine fps

Fattas bara en Jabba the Hut i ful CGI här.

Tyvärr har många av valen gjort att själva Star Wars-känslan sjunker en aning efter att du spelat ett par timmar, och många kommer säkerligen att lägga bort spelet efter runt 20-40 timmar. Det är här någonstans som nytt innehåll av intresse börjar bli en bristvara. Det finns begränsat med uppgraderingar och samlingsobjekt och spelet erbjuder heller ingenting nytt utöver själva Star Wars-känslan. Men efter 20 timmar kan jag säga att de flesta kommer vara rätt nöjda för den nostalgitripp som erbjuds. Det är inte varje dag som jag får axla den svarta manteln med lasersvärd i hand. Frågan är om jag någonsin kommer finna samma glädje i att kupa mina händer över munnen och säga till mina barn med mörk robotaktig stämma: "I am your father".

Vem försöker jag lura? Jag kommer aldrig tröttna på det. Jag kommer efter ett uppehåll att uppsöka Battlefront på samma sätt som jag söker nostalgin i att se mina gamla Star Wars-filmer igen, igen, och igen.

Recension: Star Wars: Battlefront Robert Arveteg Robert har skjutit skumma rebeller och Ewoker har kastat sten på hans huvud. Läs vad han tyckte om det här! 2015-11-24T08:00:00+01:00 4 5

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!