Eurogamer.se

Recension: Just Cause 3

Solstolar och explosioner.

Det har varit ett spännande spelår. Den nya generationen av konsoler verkar ha kommit igång på riktigt nu med en rad av heta titlar. Vi har jagat monster i The Witcher 3, räddat den fria världen i årets Call of Duty och vi har slagits mot Lovecraft-faror i Bloodborne. Det har varit ett tungt år fyllt av faror och fasor, så jag tror vi alla kan behöva lite semester. Avalanche Studios levererar detta med Just Cause 3.

På pappret så uppfyller Just Cause 3 alla negativa aspekter jag finner i många spel med öppna världar idag. Det är en enorm och vacker värld proppfylld med artificiella saker jag måste göra för att låsa upp föremål och områden som gynnar mig längre fram. Men jag kan ändå inte låta bli att spela eller tycka om spelet, för det är nästan en bokstavlig sandlåda. Precis som när jag var liten och slog sönder min lillebrors patetiska försök till sandslott så är det rogivande att som Rico Rodriguez glida fram mellan Medicis byar och berg och skapa kaos.

4

Medici är en enorm spelvärld med vackra vidder och variation.



För den som undrar vad som är nytt i Just Cause 3 jämfört med Just Cause 2 så är det ärligt talat inte så hemskt mycket. Men att kalla det Just Cause 2.5 skulle fortfarande inte vara helt rättvist. Många av grunderna i hur spelet fungerar är kvar här men ofta i en förbättrad eller förfinad form. Det är inte samma hinder mellan mig och min förstörelse som innan.

Bara det att Avalanche förbättrat leveranssystemet hjälper mycket. Jag tror vi alla minns hur frustrerande det var att beställa alla leksaker vi behövde i Just Cause 2, där vi var tvungna att ta en sak i taget. Nu kan spelaren plocka hem allt i en klump. En av varje vapentyp kan flygas in tillsammans med ett önskat fordon, omgivet av glädjefylld konfetti för att fira ens annalkande förstörelse. Detta balanseras såklart ut av att man bara kan ha en sändare (som behövs för att bestämma var du ska få din leverans) på sig, men dessa går att finna i baser som man tagit över. Varje liten skillnad är till det bättre i Just Cause 3.

2

Det finns gott om valmöjligheter för spelaren som vill sprida förstörelse.

Spelet innehåller mer förstörbara omgivningar, man kan fästa ännu fler saker med varandra än tidigare (som klassikern soldat + bränsletunna = oom) och alla spelets omgivningar är omsorgsfullt detaljerade. Motorn har fått sig en fin uppgradering med mer kaosartad fysik, vackert ljus och inte minst några av de största och fluffigaste explosionerna i ett spel någonsin. Avalanche har varit noggranna med vad de kunnat öka sedan senast eller ej och har i de flesta fallen gjort väldigt bra val.

Spelet har egentligen bara två möjliga svagheter. Den första är att spelet verkligen är vad spelaren gör det till. Spelet är egentligen väldigt enkelt då Ricos arsenal och egenskaper gör att fiendens ganska klena AI sällan kommer i vägen för den som spelar. Det är istället hur man försöker nyttja ens tillgångar som skapar nöjet med spelet. Försöker du spela det som en vanlig shooter kommer glädjen med spelet försvinna direkt, utan det handlar om att försöka göra så galna eller kreativa saker som möjligt som ökar känslan av belöning samt risken att man råkar göra fel.

Ett exempel är när jag gjorde ett uppdrag där jag skulle eskortera ett par allierade i en helikopter. Det första alternativet är att stanna på en bil och därifrån beskjuta alla som följde efter. Men detta var inte ett helt lyckat alternativ, så istället använde jag min änterhake för att sno en ankommande militärhelikopter. Med denna kunde jag snabbt förinta motståndet. Eller när jag bestämde mig för att med mina oändliga C4-laddningar ta mig an en mindre flotta av attackbåtar där jag en efter en sänkte alla.

3

Vingdräkten är det bästa sättet att resa på. Någonsin.

Men det absolut bästa redskapet i Just Cause 3 är utan tvekan ens vingdräkt. Det är den mest belönande metoden att resa på i ett spel på väldigt länge. Den är dock svår att bemästra, speciellt när kulorna flyger omkring en. Med änterhaken kan du försöka behålla ditt momentum men är du i fel vinkel så planteras troligen bara ditt ansikte i backen. Att graciöst flyga mellan fientliga radiomaster i jakten på ett bra ställe att landa är ett adrenalinrus som bortom det mesta jag spelat, men samtidigt alltid lika hysteriskt när Rico råkar krocka med näsan före rakt in i en betongbyggnad. Om det inte vore för vingdräkten hade spelet troligen bleknat snabbare i skuggan av sin föregångare.

Det andra problemet i spelet är egentligen det som spelar minst roll för den som gillar Just Cause - berättandet. Jag gillar hur Rico är, då han gått från en mix av James Bond och Antonio Banderas till en skäggig och kramgo karaktär med fler drag av Ezio Auditore än något annat. Spelets skurk, General Di Ravello är också underhållande då han är en ren karikatyr av vad en diktator i en bananrepublik är. Men resten som Ricos wannabe-rebell och barndomsvän Mario eller det mystiska ämnet Bavarium tillför inte allt för mycket och Ricos konflikt mellan hans hemlands frihet och CIA:s mål är sällan särskilt intressant.



Men detta är som sagt småpotatis. Bagateller. Vi spelar inte Just Cause 3 för storyn eller för att ifrågasätta internationell politik eller mening bakom våra handlingar. Det är ett spel där vi ska ha kul och storyn för spelaren vidare över kartan samt berättar vad det finns för olika sätt att förinta världen på. Men jag kände det var värt att nämna då vissa av spelets uppdrag i början var betydligt tristare än att bara plöja runt och erövra bitar av den enorma kartan. Men vi ska inte tänka för mycket. Vi är på semester någonstans i medelhavet.

1

Di Ravello är en komiskt ondskefull diktator.

Om du inte gillade Just Cause 2 finns det inte så hemskt mycket här att hämta egentligen. Men är du ute efter ett avslappnande spel där endast din fantasi sätter stop för hur mycket du kommer tycka om spelet så är Just Cause 3 spelet för dig. Anammar du sandlådans sanna natur kommer dina bästa stunder kännas givande och dina misslyckanden mottas med skratt.

Det finns de spelen som tar sig självt på för stort allvar av försöker vara fyllda med Hollywood-drama men det är inte Just Cause 3. spelet vet vad det är och jag välkomnar det med öppna armar. Det har varit ett långt år och Avalanche visar att vi ibland också behöver lite avslappnande lek ibland. Känner ni samma sak som jag så rekommenderar jag Just Cause 3 varmt. 

Men nog pratat. Jag har en dejt med en enorm silo och en laddning C4 som stör min utsikt.

Recension: Just Cause 3 Adam Holmberg Solstolar och explosioner. 2015-12-01T01:01:00+01:00 4 5

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!