Eurogamer.se

Recension: Digimon Story: Cyber Sleuth

Bandai does what Nintendon't?

Digimon Story: Cyber Sleuth bjuder på allt det fans av monster-RPG:n suktar efter, men inte tillräckligt för resten.

Låt oss få det klargjort en gång för alla - Digimon var alltid kopian. Ursprungligen släpptes det som en tuffare version av Bandais succé Tamagotchi, men för oss i väst blev det känt via den tecknade tv-serien. Eftersom det redan rådde total Pokémon-mani vid den tidpunkten var det inte så konstigt att Digimon förbisågs som ett plagiat i mängden, om än ett väldigt populärt sådant.

Om vi spolar fram några år kan vi konstatera att Digimon, som spel, aldrig lämnade några speciella avtryck i denna bransch. Visst experimenterade Bandai friskt med sin Digimon World-serie, men för varje godkänd del fanns det även ett tiotal andra onödiga spinoffs (seriöst, kartracers?). För att inte göra en alldeles för komplicerad historia långtradig kan jag istället meddela att Digimon Story: Cyber Sleuth blandar de bästa elementen från tidigare Digimon World-spel till ett mer rättfram och lättsmält JRPG.

1

Den digitala världen infekterar vår egen, igen.

Monsteruppfödningen skalar nämligen bort allt det överflödiga, vi behöver med andra ord inte se på när våra Digimon känner för att "uträtta sina naturbehov". Istället bjuds vi på tempofyllda turbaserade tre mot tre-strider i sann Pokémon-anda. I likhet med förlagan finns det även speciella attribut att se upp för - en Digimon av vaccintypen är exempelvis svag för attacker av datatypen. Lägg därtill att monstren även tillhör olika element som eld och vatten så blir följden uppenbar. Det är enkelt att lära in och om du ändå skulle behöva byta ut monster till rätt typ sker det med enkel knapptryckning. Antalet Digimon du kan ha med dig ute på fältet varierar efter nivåer, men oftast ges du stor spelrum.

Underhållande nog är det inte bara striderna som håller snabb takt, utan även hela konceptet kring nivåer och utvecklingar. För precis som i Pokémon kan dina Digimon, efter att ha uppnått viss nivå, utvecklas vidare till starkare bestar. Och snabbt går det, inget evigt malande på samma banor för erfarenhet. Men bäst av allt - ditt monster behöver inte följa någon speciell stamtavla utan har istället ett antal olika alternativ beroende nivån och statistik. Seriens maskot, dinosaurien Agumon, kan inte bara utvecklas till en ännu kraftfullare ödla utan även detta naturens missfoster.

5

Bandai tar ut svängarna när det gäller monsterdesign.

Är du inte nöjd med utvecklingen finns alltid chansen att degenerera monstret ett par nivåer och samtidig behålla nya förmågor - ett måste för att få de starkaste monstren i spelet. Eller så fångar du en helt ny Digimon via ett oerhört smidigt system. Genom att möta Digimon i strider, oavsett om de är vilda eller har en tränare med sig, höjs en procentmätare för varje monster. När den nått hundra procent för en specifik Digimon är det fritt fram att avla fram ett ägg i Digimonlaboratoriet. Ägget innehåller en kopia av monstret du slogs mot tidigare, men innan vi går in på etiska dilemman måste jag påpeka att allt är digitalt. Handlingen i Digimon Story: Cyber Sleuth utspelar sig alltså i cyber space.

Vilket för mig till den svagaste punkten, storyn. Här har Bandai inte gjort mycket för att ändra på grundformeln. Precis som i allt som rör Digimon hotas internet av virus, som visar sig vara Digimon. Och som vanligt spelar du en person vars kropp förflyttats till den digitala världen, varpå en banal och enformig historia målas upp. Inte för att jag förväntar mig berättelser i klass med Astrid Lindgrens när det gäller spel riktade mot barn, men gärna lite mer inlevelse. Istället får vi dras med oinspirerande karaktärer med jobbiga röster som rör sig i stela och grafiskt föråldrade miljöer. Det sistnämnda går att förlåta då Digimon Story: Cyber Sleuth egentligen är en Playstation Vita-titel som även upphottats till Playstation 4-formatet inför lanseringen i väst.

2

Denna kissemiss kommer att vidareutvecklas till en ängel. Jag ser inte heller kopplingen.

Och i slutändan räcker det inte hela vägen för gemene man. Vana rollspelare kommer säkerligen att fnysa åt den vaga storyn och barn som följde serien då det begav sig minns förmodligen inte ens varumärket. Således går det enbart att rekommendera för er som verkligen avgudar monsterbaserade rollspel som Pokémon, Dragon Warrior Monsters och liknande. För egen del känns Digimon Story: Cyber Sleuth som det ultimata Digimon World-spelet; det är snabbt, okomplicerat, beroendeframkallande och bjuder på ett stort urval av mångfacetterade monster. Visst finns det ett och ett annat snedsteg när det gäller monsterdesign, men vad gör det när lösningen är ett knapptryck bort?

Men den inledande Nintendo-frågeställningen då? Ja, Bandai Namco översatte det här spelet enbart efter påtryckningar från fans - något Nintendo förmodligen inte skulle göra (se exempelvis på Mother 3). Och ja, är du en obotlig Digimon-fanatiker kan du avnjuta rollspelen både hemma vid den stora skärmen såväl som bärbart ute på vift - ännu en sak det anrika Kyotobaserade företaget borde anteckna inför en viss series 20 års-jubileum.

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!