Eurogamer.se

Recension: Bus Simulator 16

Nästa hållplats: Helvetet

Tekniskt undermåligt nisch-spel som simulerar press och frustration mer än nöje.

Hundra meter bort ligger busshållplatsen. Jag sitter fast i en korsning med blicken flackandes mellan två saker; Klockan som sakta men säkert berättar att jag kommer att anlända försent till nästa hållplats och rödljuset som ligger bakom detta drama. Jag svär att de båda samarbetar. En konspiration mot mig och min önskan att vara punktlig. Jag hatar båda två.

Till slut ger rödljuset upp och jag drämmer foten på gaspedalen. Några passagerare tycker inte om att starten är ryckig eller att jag kör lite för fort, men det får de allt tåla. Inte mitt fel att rödljuset bestämde sig för att förstöra min dag.

1

Cogito Ergo Sum

Vid busshållplatsen är det dags för den vanliga proceduren. Blinka för att svänga in på hållplatsen, dra åt bromsen, klicka på två knappar jag inte har någon aning om vad de gör men som jag blev tillsagd att använda under min första arbetsdag och sedan öppna bussens dörrar. Folk går av, nya stiger på.

Flera ska såklart ha biljetter. Kund efter kund räcker fram sina kontanter och utsätter mig för det värsta mänskligheten skapat: matte. Biljett efter biljett ges ut med växel under tiden jag sneglar mot klockan som aggressivt räknar ner. Jag hatar den äldre mannen som ber om en seniorbiljett som inte ens kostar 2 dollar men betalar med en 20-lapp. Hade jag kunnat hade jag kastat honom av bussen.

6

Livet måste levas framifrån men kan endast förstås bakifrån.

Det är dags för mig att köra vidare, men dörren fastnar. Igen. Sedan min första dag som bussförare har denna dörr försökt förstöra min dag. Jag slår vad om att den är i maskopi med Fröken Klocka och Herr Rödljus. Dörren fastnar alltid när jag som minst vill det och saboterar alla mina chanser att hinna med mitt schema. Jag kallar den för Andréas, men är osäker på varför.

Efter att ha ställt mig upp, fipplat med nödöppningen och slagit igen dörren så är det dags att fara igen. Min försening är nu på över fem minuter. Det enda positiva är att trafiken bakom mig är vänlig att släppa fram mig när jag blinkar för att köra ut från hållplatsen. Jag hatar mitt jobb. Jag hatar min dag.

3

Livet är kort. Låt oss säga sanningen.

Samtidigt kan jag nog inte skylla på någon annan än mig själv för detta. Jag är den som äger företaget, planerar alla bussrutter och kör bussen helt på egen hand. Detta är ett helvete jag skapat med mina egna händer. Dagarna är likt havet som sakta sliter ner en klippa i havet. Våg efter våg.

Detta är en del av simulatorgenren jag aldrig förstått mig på hur mycket jag än försöker. Hela idén med att med ett spel försöka simulera verkligheten av ett jobb genom styltig mekanik som ofta inte ens har tekniken eller en budget för att representera det på ett geniunt sätt, flyger över mitt huvud. Det närmsta jag kommit att uppskatta Truck Simulator-spelen är Elite Dangerous som också lägger stor vikt på en form av realism i en digital värld, men där kan jag också spränga främmande skepp med lasrar om jag skulle känna för det.

4

Felet med vår värld är att de dumma är så säkra på sin sak och de kloka så fulla av tvivel.

Bus Simulator 16 faller inom samma del av simulatorgenren som har svårt att fånga mitt intresse. Alla minimala detaljer att hålla reda på tillsammans med tidspressen är för mig mest frustrerande i slutändan. Om jag inte visste bättre skulle jag nästan tro att det var ett försök för att öka sympatin för alla stackars busschauförer som utsätts för detta dag ut och dag in. Då hade jag nästan applåderat det. Men så är inte fallet.

Sedan så är spelet inte ens så välgjort. Alla bilderna jag har i min recension är med de så kallade ultrainställningarna igång och det ser ändå ut som en mod av Half-Life. Grafiken är egentligen inget fel med tanke på att dessa spel ofta utvecklas på en ganska liten budget då det ändå är gjort för en nisch, men det hade fortfarande ojämn bilduppdatering och flöt aldrig på riktigt jämnt och bidrar till min frustration.

Jag vet att det finns fans som uppskattar denna typen av spel och det finns betydligt värre upplevelser där ute. Men jag kan inte för en sekund finna ett direkt nöje med det här spelet. Farming Simulator eller Truck Simulator kanske jag kan acceptera med den romantiska syn som finns med dessa två typer av jobb som kontrast till dagens moderna stadsliv, men valet att spela som bussförare är bortom min förmåga att greppa.

2

Den kloka människan eftersträvar inte njutning, utan frihet från smärta.

Detta är ett köp för er som verkligen, verkligen, verkligen fastnat för genren, men för er som kanske är smått nyfikna på spelet så finns det roligare kandidater där ute. Sök upp dessa istället. Eller spela Goat Simulator. Där får man slicka på saker. Och slipper bussdörrar som fastnar när ni är stressade. Jävla bussdörrar.

Recension: Bus Simulator 16 Adam Holmberg Nästa hållplats: Helvetet 2016-03-18T08:00:00+01:00 1 5

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!