Eurogamer.se

Throwback Thursday: Return to Castle Wolfenstein

Nazister, supersoldater och det ockulta. Oj oj.

Som jag nämnde i min förra Throwback Thursday var det Duke Nukem 3D som såg till att jag fastnade för FPS-genren för all framtid, vilket senare kom att leda mig till andra fina titlar som Doom-serien och F.E.A.R. Ett annat spel som jag snubblade på under samma tid som Duke Nukem 3D var även Wolfenstein 3D, som ses som genrens farfar och gav id Software en schysst boost innan de gav ut Doom.

Nu på senare tid har Wolfenstein fått nytändning i form av The New Order som var ett mer än välkommet tillskott i spelserien efter den mediokra, om än rätt roliga, tredje titeln som helt enkelt gick under namnet Wolfenstein. Det enda som fattas här är den andra titeln i serien utvecklat av Raven Software och den del jag än idag har spelat allra mest (utan att komma ihåg om jag faktiskt varvade det eller ej). Jag pratar naturligtvis om det fantastiska Return to Castle Wolfenstein.

2015/articles//a/1/8/4/9/3/8/1/eurogamer-dal6tf.jpg

Wolfenstein 3D hade inte direkt någon story att tala om, mer än en liten bakgrundshistoria där den amerikanska spionen BJ Blazkowicz blivit krigsfånge hos nazisterna under andra världskriget och måste ta sig därifrån genom att skjuta sig ut. Någonstans däremellan dyker Hitler upp i en mechasuit, men det är en annan historia. I princip hela Wolfenstein-serien är en reboot utan ordentlig kontinuitet och det här spelet är inte annorlunda på det planet. Det börjar på samma sätt med BJ tillfångatagen och genast ger sig iväg mot sin frihet, beväpnad med tyska muskedunder. Detta är dock bara en del av spelets första akt, vilket sedan mynnar ut i nazisternas fascination för det ockulta och en plan att vinna kriget med hjälp av de levande döda som måste stoppas till varje pris. Som du kan tänka dig är det alltså inte bara nazisterna jag kommer slåss mot, utan även de vidunder de väckt till liv.

Min resa börjar i slottet Wolfenstein och jag har precis tagit mig ut ur min cell, enbart beväpnad med kniv och min halvtaskiga vänsterfot. Närmast finner jag en till synes galen vetenskapsman med en roande tysk brytning som har haft ihjäl min spionkollega med en elektrisk dödsmaskin. Efter att han fått kniven i ryggen plockar jag upp ett av de vapen jag kommer använda allra mest - automatgeväret MP40. Ingen dålig början, minsann, och det vore ju inte ett FPS från tidigt 2000-tal om vi inte hade en drös med varierande vapen i arsenalen. Från den tyska, brittiska och amerikanska sidan ser vi klassiker som Luger-pistolen, maskingevären Sten och Thompson, samt übertunga MG42an. När det däremot börjar spåra ur en smula ser vi flercylindrade Venom gun som gör köttfärssås av fienderna, eldkastare och en jäkla Tesla gun som utdelar blixt och dunder av död.

2015/articles//a/1/8/4/9/3/8/1/eurogamer-4jzdui.jpg

Spelaren får dock passa sig då spelet tenderar att bli riktigt svårt under flera intervaller, inte minst när jag får möta de kvinnliga Elite guard-enheterna som inte tycks missa ett enda skott och inte är helt lätta att träffa. Tidigt i spelet kommer vi även till demoniska varelser med yxor och sköldar i katakomberna i en by utanför slottet - också det tillfälle som jag ofta tänker först på när Return to Castle Wolfenstein nämns. Detta leder långt senare fram till en tripp till Norge där ett hemligt laboratorium under jord har tagit fram Das Übersoldat - en kraftigt bepansrad zombie med raketgevär fastsatt på högerarmen och riktigt satans jobbig att ha att göra med.

Hur linjärt spelet än må vara så är banorna hyfsat stora och i många fall riktigt atmosfäriska samt lite lätt creepy. Med alla koncept är b-filmsfaktorn total på ett mycket älskvärt sätt och jag har än idag inte lämnat det bakom mig då spelet befinner sig på min långa Steam-lista.

2015/articles//a/1/8/4/9/3/8/1/eurogamer-x85kie.jpg

En fånig grej med Wolfenstein som serie är dess konstanta tendens att bli omgjort utan någon riktig kronologi (bortsett från karaktärer och fiender), varav det sistnämnda är något jag gärna velat se. Kanske är det inte en omöjlighet att se en fortsättning på The New Order på ett eller annat vis?

Personligen kan jag i vilket fall som helst inte få nog av Wolfenstein.

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!