Eurogamer.se

Recension: Forza Horizon 3

Bortom horisonten.

Det är ganska talande att den ikoniska Warthog-bilen från Halos universum gör ett gästspel i Forza Horizons tredje del. Medan Forza Motorsport-spelen alltid har haft realism som ledstjärna, satsar istället systerserien Horizon på lättillgänglig spelglädje. Racen är snabba, överdrivna och häftiga. Bakom varje kurva väntar en färgexplosion och kontrasten till den grådaskiga realismen i Forza Motorsport är total. Välkommen till Australien!

3

Men vi tar det från början. Där de två föregående Horizon-spelen handlade om att du deltog i en stor racingfestival, är det nu du som arrangerar hela festen. Lyckligtvis handlar det inte om att sitta på ett kontor och sköta fakturering, underhåll av banor och kontrollera så att alla deltagare har giltiga bilförsäkringar. Istället fungerar det mesta som vi är vana vid och den stora öppna spelvärlden fylls stadigt på med en stor mängd tävlingar, utmaningar och hemligheter. De enda egentliga nyheterna är att du själv till viss del får bestämma vart nästa festivalområde ska byggas upp, samt att det är möjligt att komponera egna tävlingar - där bilmodeller, sträckor, väder med mera kan anpassas helt fritt. När du är klar kan du antingen utmana dig själv eller en vän. Tävlingen kan också dyka upp i någon annan spelares värld, vilket också betyder att andra spelares utmaningar dyker upp i ditt Australien.

För den som absolut inte vill skapa egna tävlingar, eller ta del av andras för den delen, finns det ändå gott om förinlagda utmaningar att ta sig an. Kartan över det virtuella Australien är fylld med varierade uppgifter och ena stunden sitter du i en läcker sportbil och deltar i regelrätta stadslopp, för att i nästa ratta en militärmålad Humvee som flyger över vatten och sanddyner.

2

Precis som i seriens tidigare delar är det däremot specialracen som bjuder på de mest minnesvärda stunderna tack vare minst sagt okonventionella motståndare. Redan i spelets inledning får du tävla mot en jeep hängandes från en helikopter och ganska snart får du också åka alldeles för snabbt bredvid ett tåg och korsa väg med motorbåtar. Det är precis lika överdrivet som det är underhållande.

Tack vare det stora utbudet av bilar och race, samt de varierade miljöerna blir tävlingarna sällan repetitiva. Om du ändå skulle tröttna på en viss bilklass är det inga som helst problem att syssla med något annat en stund, till exempel slå hastighetsrekord vid fartkameror, leta gömda bonusbilar eller hoppa väldigt, väldigt långt.

Att bara köra runt i de härliga miljöerna utan något särskilt mål är även det en fullgod sysselsättning och flytten till Australien visar sig vara ett mycket lyckat val. Att från en regntung citykärna ta sig ut bland landsbygdens ensliga hus till en solig kustlinje och vidare till en tät regnskog skapar en oerhört inbjudande spelvärld.

Dessutom har Playground Games lärt sig klämma ut lite extra kraft ur Xbox One och gett byggnader och bostadsområden en välkommen uppiffning jämfört med föregångaren, vilket höjer inlevelsen ännu ett snäpp.

1

Det enda som irriterar en gnutta vad gäller grafiken är en del irriterande pop-up och att det ibland kan vara lite svårt att se vart vägen tar vägen. På det stora hela är det dock små problem som lätt kan förlåtas. Att spelet rullar i 30 bilder per sekund är en annan detalj som vissa kan störa sig på, speciellt när det kommer till racingspel. Personligen är det däremot inget som stör mig nämnvärt här.

Något som jag däremot inte kan förlåta lika lätt är hur strömlinjeformad och förenklad upplevelsen är. Loppen avverkas på löpande band och pengar, bilar och fans trillar in utan att jag känner någon riktig glädje. För den som vill räcker det med att trycka på A, A, A följt av A inför varje race för att välja den bästa bilen och få den uppgraderad på bästa sätt. Jag saknar något att längta efter, något att bita i.

Det är visserligen möjligt att skapa mer utmaning genom att slå av all form av körhjälp och inaktivera funktionen som gör det möjligt att spola tillbaka tiden och rätta till misstag. Fast samtidigt passar inte en oförlåtande körkänsla det oseriösa upplägget. Jag skulle inte heller rekommendera att stänga av tillbakaspolningsfunktionen eftersom det är väldigt lätt hänt att ojämnheter i vägen eller överaggressiva motståndare slungar iväg din bil rakt över Indiska oceanen.

4

Å andra sidan handlar inte Forza Horizon om att harva runt med bilar anpassade för söndagsshopping i jakt på pengar för att kunna köpa en viss drömbil. Det handlar om att ha kul - och där prickar spelet ofta mitt i prick. "Bara ett race till"-känslan är stark och det händer ofta att jag råkar utforska miljöerna lite extra när jag egentligen har tänkt stänga av.

Forza Horizon 3 är helt enkelt en alldeles förträfflig racingupplevelse som ingen Xbox One-ägare får missa. Om inte annat måste ni åtminstone ladda hem det välfyllda gratisdemot som finns på Xbox Store.

Recension: Forza Horizon 3 P-A Knutsson Bortom horisonten. 2016-09-20T15:00:00+02:00 4 5

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!