Eurogamer.se

Recension: Cossacks 3

Ett nytt lager av färg på murket ädelträ.

Så mycket potential som går till spillo i ett hav av buggar.

Slutet på 1900-talet och de första åren av 2000-talet, var enligt många guldåldern för realtidsstrategispel. Då släpptes legendarer som Total Annihilation, Age of Empires, Warcraft III och Empire Earth. Och var och varannan gamer lirade minst ett av de ovan nämnda spelen. Jag minns fortfarande med ett leende på läpparna, hur vi kickade igång Age of Empires varje fredag eftermiddag på mitt dåvarande jobb. Det tysta kontorslandskapet blev som förbytt, mot vilda tjut och frustrerade suckar när någon gjorde en tidig "rush" och lyckades.

Men ibland kunde jag känna att maxtaket för antal enheter i Age of Empires var lite för lågt satt och gav aldrig den där känslan av att stora och mäktiga arméer slogs mot varandra. Det var då Cossacks: European Wars kom som en räddande ängel. Där fick jag leka med 10 000 enheter på en gång, och dessutom var Sverige en spelbar nation.

Det är nog i mångt och mycket just de stora slagen jag minns, även om både grafiken och kampanjen var av hög standard. GSC Game World som utvecklade spelet släppte totalt fyra titlar i serien, om man räknar in expansionerna. Det sista klassiska Cossacks såg dagens ljus 2006 och blev ganska ljummet mottaget.

2

Det var trångt på sjön, för 300 år sedan.

Det dröja över tio år innan det hände, men nu har vi äntligen fått en uppföljare: Cossacks 3. Fast strikt talat så är det snarare en remake på det första liret, än ett helt nytt spel. Tyvärr är det en något fattigare produkt än originalet. Det första Cossacks bjöd på vackra menyer, en innehållsrik Encyclopedia, betydligt mindre buggar och en riktig manual. I trean får vi klumpigt gjorda menyer, inget uppslagsverk och löjligt många allvarliga buggar. Priset på trean är dock bara 200 kronor.

Känns inte som en jättebra början eller hur? Saken blir inte bättre av att de släppte spelet som en early bird-utgåva den 20 september, men som snarare borde hetat full of bugs-utgåva. Det kraschade, musikstyckena loopade in i varandra, om du tryckte på "P" kunde du "måla ut" obegränsat med enheter när du spelade Random maps.

Men sedan dess har GSC Game World kämpat hårt med att rensa ut buggar och nu är spelet i något bättre skick. Så låt oss nu gå in på vad som faktiskt finns i spelet och hur bra det är. Som hängiven PC-spelare tycker jag alltid det är viktigt att få ett hum om vad som går att ställa in rent grafiskt, då det i många fall kan vara avgörande för om spelet kommer att funka som du tänkt dig. Det du kan skruva på i detta fallet är främst texturer, kvalitén på skuggor, V-sync och kantutjämning. Spelet är inte så krävande, men om du har flera tusen enheter på skärmen samtidigt är det främst skuggorna som du bör stänga av. Det lär dock inte behövas på en hyfsat modern speldator med ett dedikerat grafikkort. Med det sagt så kan vi lugnt hoppa vidare till själva spelet.

1

Jag ser fienden, men ser datorn mig...

Om du vill spela lokalt kan du välja mellan att lira Skirmish, Random maps eller Campaign. Jag sökte mig direkt till själva kampanjen för att lära mig spelets grunder, men också för att se vad som förändrats sedan det första spelet lanserades 2001. Många yngre spelare kommer nog att få en chock av all text som möter dig, när du ska välja bland de fem olika kampanjerna som följer med spelet. Men det är bara att vänja sig, för här meddelas allt via textblock som på sin höjd är pyntat med någon liten grafisk illustration i gråtoner. Allt lull-lull som animerade porträtt för enheter, påkostade 3D-genererade mellansekvenser eller röstskådespelare kan du glömma. Här är det äkta old school som gäller. Det finns inte heller någon story att prata om, utan det är snarare väldigt långa uppdrag med textsatta händelser.

Men hör och häpna, det är faktiskt inget jag saknar när jag väl spelar. Det är många gånger snarare rätt skönt att slippa höra dina enheter säga "Yes, sir!" och "For honor and glory" femtio-elva gånger per spelrunda. Texterna som för kampanjerna framåt är välskrivna och känns oftast autentiska. Det märks att utvecklaren bemödat sig med dem och även sett till att få dem kompetent översatta från ryska till engelska.

Den riktiga kampanjen efter övningsuppdragen är bra upplagd och är en hyfsad introduktion till krigföring anno 1700-talet. Att de koncentrat sig på denna tidsålder är ingen slump, för det var verkligen guldåldern för massiv krigföring i Europa. Här får vi uppleva gevär mot pilbågar, gigantiska arméer, avancerade kanoner och maffiga sjöslag. Inte minst stora svårigheter med resurshållning och ekonomi. Eldvapen krävde stora resurser i form av material och tog lång tid att framställa. Dessutom skulle de konstant underhållas och var i många fall lika farliga för brukaren som för fienden. De stora slagskeppen som var den tidens hangarfartyg var enormt kostbara projekt som krävde enorma mängder av skickliga yrkesmän, men kunde utplåna det yttre försvaret hos hela städer. Det är med andra ord fundamentalt att ha ordning på sina resursflöden i Cossacks 3.

Med det i bakhuvudet känns det bra att kunna säga att det är väl implementerat rent spelmekaniskt. Här gäller det att jobba med formationer, producera och använda rätt enheter samt optimera sina resurser. Det spelar väldigt stor roll vilka typer av soldater du satsar på, de som är bestyckade med gevär/musköter tar väldigt lång tid att producera och kostar mycket i materialkostnad. Medan lättare enheter med svärd och spjut, är billiga och snabba att producera. Dessa gör förstås mindre skada och dör lättare.

3

Spelet visar sin allra bästa sida, en rätt imponerande syn.

En aspekt som sällan finns med i ekvationen när det gäller RTS-spel, är den löpande kostnaden för underhåll, ammunition, löner och mat. Cossacks är här lite av ett föredöme och gör det mer historiskt korrekt, genom att ta hänsyn till just detta. Har du inte material för produktion av kanonkulor och ammunition, så är ditt artilleri med musköter inte värda ett dyft. Samma sak gäller med mat och löner; saknas det mat så dör dina soldater sakta men säkert, och utan lön kan dina trupper göra myteri. Detta gör att du måste hushålla med resurserna och tänka dig för innan du massproducerar soldater som du inte kan underhålla.

Var och en av de tolv spelbara nationerna har en eller två unika enheter, som oftast är väldigt kraftfulla. Sverige har knektar till sitt förfogande, vilka är ridande soldater med bröstharnesk och hjälmar av järn, som slåss med sabel. Förutom unika enheter har varje land också olika fördelar, som exempelvis kan vara snabbare produktion av enheter, bättre uppgraderingsmöjligheter och mindre kostsamma enheter.

När det kommer till just uppgraderingar finns där väldigt många olika vägar att ta, beroende på vad du tänker satsa på. Oftast är resursuppgraderingar ett säkert kort i början av en omgång. De flesta nationer kan uppgraderas till att kunna bruka 1800-talets teknik. Hoppet från 1700-talet är dock oftast inte så stort, och det är inget som kommer ge dig ett jätteövertag.

Som en liten bonus kommer det längre fram att släppas åtta nya nationer, i form av ett kostnadsfritt DLC.

4

Och här ser du då den ryska versionen av Lilla Huset på Prärien.

Datorn som motståndare är oftast medioker och stundtals rentav korkad. Det påverkar naturligtvis också kampanjen och det blir rätt komiskt när min armé står ett stenkast från datorns armé och fienden inte reagerar. En av Cossacks 3:s absolut största styrkor är den vackra grafiken. Allt från träden till enskilda soldater är vackert gestaltade. Det bästa sättet att beskriva den på, är att allt ser ut som med det där "drömfiltret", som så ofta förskönar ens minnen av gamla favoritspel. Allt är dessutom väldigt fint animerat och ger ännu ett lager av polish, åt ett redan snyggt spel. Tyvärr är inte ljud och musik lika bra, men det finns där och fyller sin funktion.

När du tröttnat på kampanjen kan du försöka dig på att spela mot andra spelare. Tyvärr betyder försöka i det här fallet att lyckas genomföra en match utan att spelet kraschar eller buggar. När jag väl lyckas är det dock riktigt roligt och jag önskar att det hade funkat varje gång. Jag har därför hållit mig till att spela Skirmish mot datorn, vilket funkar bra rent tekniskt och jag kan då enkelt skräddarsy allt efter tycke och smak.

Där medföljer en editor, men det är bara den som du kan starta via Steam< som fungerar korrekt. Den i själva spelet är inte till för att bygga egna mappar med, utan mer för att testa olika enheter mot varandra.

Ofärdigt är det bästa sättet att sammanfatta Cossacks 3 på. Det borde ha släppts som en Early Access-titel, och hade då kunnat färdigställas med hedern i behåll. Att de istället släppte en buggig beta är sorgligt då det i grund och botten döljer sig ett riktigt bra spel under den skrovliga ytan. Och det kommer nya patchar varje dag, så med tiden kan det nog bli riktigt bra. Men som det är just nu skulle jag vänta med ett köp.

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!