Eurogamer.se

När jag blev förälskad i: Pussel

Del 7 av 14. Denna vecka berättar vi om våra första, hjärnskrynklande Pusselförälskelser!

Även om TV-spel ofta hjälper oss att slappna av, finns såklart de där stressiga titlarna som får våra hjärnor att glöda och handflator att svämma över av svett. Vi pratar såklart om pusselspelen, där framför allt superklassikern Tetris lever vidare än idag. Detta är redaktionens första förälskelser inom genren Pussel!

1

Jimmy raderade bönor i: Dr. Robotnik's Mean Bean Machine

Egentligen borde min text handla om Tetris, för det var min första förälskelse och det är fortfarande bäst. Men när det kommer till kritan, som i mitt fall betyder multiplayerglädje, så finns det ett obskyrt litet pusselspel som är bättre. Dr. Robotnik's Mean Bean Machine är egentligen Puyo Puyo fast med Sonics ärkefiende klistrat på omslaget. Det droppar bönor från taket, likt hur klossarna faller i Tetris, och ditt uppdrag är att samla dem i färger om fyra för att radera dem. Så långt allt väl men kanske lite väl likt pusselspelens hövding.

Men så kommer den riktigt fina mekaniken in i bilden; genom att lägga bönor på ett intrikat sätt när man vill ta bort en färg, kan andra färgade bönor falla ned perfekt i håligheter och skapa nya kluster om fyra som i sin tur raderas. Risken är hög om man bygger för höga torn i väntan på rätt färg men belöningen blir ofattbart tillfredsställande när man får till en jättekombo av fallande bönor. Inte bara för att man känner sig som en gud som ser mönster långt in i framtiden utan för att din granne då straffas med massa färglösa bönor som ramlar ned på hens skärm och blockar alla öppningar till kombos. Att man kan påverka sin motståndares spelbräde är fullkomligt magiskt och skapar ett interaktivt djup som till och med Tetris saknar.

2

Andréas kände stressen i: Tetris

En lista med pusselspel är inte komplett utan legendariska Tetris. Under min ungdoms dagar ägde jag spelet på min Game Boy och det var det liret, tillsammans med Pokémon Yellow, som spelades mest.

Upplägget är lika genialt som det är enkelt: Du ska stapla klossar i olika formar på varandra och forma en rak linje. När varje rad är fylld så försvinner den och du kan kamma hem finfina poäng. Men i takt med att det går bättre och bättre, så går det också snabbare och snabbare.

Tetris har fått många kopior och versioner genom åren - bland annat smått beroendeframkallande Dr.Mario. Tetris är ett måste att älska för alla som spelar videospel, och dessutom en perfekt inkörsport till spelens underbara värld.

3

Jerry åkte genom väggarna i: Snake II

Nokia 3330 var den första mobil jag köpte för egensparade pengar. Den var i princip identisk med föregångaren 3310 och det bästa av allt var naturligtvis spelet Snake II. Syftet var att styra ormen över den lilla skärmen och få den att äta äpplen (?) samtidigt som den skulle undvika att krocka med sin egen svans. För varje äpple ormen käkade upp, blev svansen längre och därmed var det hela tiden svårare att inte krocka med sig själv.

Därför var väggarna bra. Dessa gick nämligen att färdas igenom och då kom ormen ut på motsatt sida, vilket öppnade upp för nya vägar när ormen ständigt blev längre. Den allra bästa taktiken var dock att ringla i sicksack, så att ormen tog upp så lite plats på skärmen som möjligt i sin eviga jakt på mat. Jag vet inte hur många timmar jag tillbringade med Snake II, men det är utan tvekan det pusselspel jag varit mest beroende av i hela mitt liv.

4

Robert njöt av musiken i: Adventures of Lolo

Under tidig nördera så handlade i stort sett alla äventyr om att rädda ditt kvinnliga kärleksintresse från nöd. I Adventures of Lolo är det exakt samma sak. I ett pusselspel behövs det egentligen inte mycket mer, om ens en story överhuvudtaget. Det hela beror på hur bra pusslen är. I Adventures of Lolo fann jag inget som helst intresse för storyn. Jag kom knappt ihåg att den rosa lilla bollen, Lulu, blev kidnappad medan den lilla blå, Lolo, sträcker händerna efter henne i förtvivlan.

Det jag istället minns är den glada musiken och de minnen vi själva skapade. Vi byggde upp en egen fantasivärld där den lilla blå bollen Lolo fick heta Sickan. Det ska även tilläggas att jag aldrig egentligen spelade spelet förrän i vuxen ålder. Jag och min bror skrek mest i kör åt vår morbror att han skulle spela Sickan. Sedan satt vi som små ljus med miljoner frågor och fascinationen av att någon människa fatiskt kunde lösa de här pusslen utan ren och skär tur. Vår morbror var ett geni.

5

Petter tog kål på gubbar i: Lemmings

Det är först nu på senare år som jag på riktigt förstår hur pass stor del Lemmings haft i mitt liv. Detta klassiska pusselspel var både lättillgängligt och utmanande och jag minns att jag spenderade många timmar med det på familjens gamla dator. Jag minns att jag tyckte att det var fascinerande på det sätt som lämlarna ramlade in i spelet genom en fallucka i skyn, och sedan var snabbt tvungen att agera för att få dem att gå dit man ville.

För er som inte vet går Lemmings ut på att du ska få så många som möjligt av de små gubbarna med grönt hår att ta sig genom banans hinder och in i mål. Vissa kan behöva offras genom att vi, till exempel, ger dem i uppdrag att stå som stoppkloss för att förhindra att de övriga springer ut för ett stup (lämlar går ju som bekant bara rakt fram utan att stanna). Du kunde även beordra dem att gräva sig nedåt, bygga trappor, hacka sig genom sten med mera. Det var oerhört stort när man lyckades klura ut lösningen till en särskilt svår bana.

Men även om du inte lyckades med detta fanns det ändå viss behållning. Då kunde du nämligen beordra lämlarna att spränga sig själva i luften, vilket resulterade i ett härligt fyrverkeri av pixliga explosioner.

Vilket Pusselspel var det första som du blev förälskad i?

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!