Eurogamer.se

Recension: Dragon Quest Builders

Rollspelande möter byggande.

I efterdyningarna av världssuccén som är Minecraft dök kloner upp ur jorden som ogräs. En del var vettiga spel men de absolut flesta var tyvärr ren och skär sörja. Det är förvisso fel att kalla Dragon Quest Builders för en Minecraft-kopia men samtidigt är det svårt att neka var denna spinoff till Square Enix långkörare tagit sin inspiration.

Dragon Quest Builders utspelar sig i världen från det absolut första spelet i serien, i en parallell verklighet där hjälten misslyckades och mörker tog över. En röst väcker dig ur en evighetslång sömn och jag drar mig inte för att döpa karaktären till Link och ge honom blont spikigt hår. Det visar sig vara ett rätt gediget val då de dryga 20 timmar jag hunnit lägga påminner lika mycket om The Legend of Zelda som valfritt japanskt rollspel. Ett Dark Cloud/Chronicle snarare än det mållösa byggandet vi hittar i allt från Terraria till Ark.

Visst står byggandet i fokus i Dragon Quest Builders, både i narrativet och spelmekaniskt, men det dras alltid framåt med tydliga uppdrag och målsättningar. Det är mindre en sandlåda än det är en burk play-doh på köksbordet, där du kan låta fantasin gå lös inom rätt så snava gränser.

Gränserna är ett tydligt område som du kan bygga inom och som blir din stad. Bygger du utanför kommer spelets datorstyrda gubbar inte besöka husen, och de räknas inte heller in som en del av din nya civilisation. Snart så blir området dock en liten mysig by som kan dekoreras med allt från motell till parkbänkar och fontäner.

Dragon Quest Builders är uppdelat i fyra kapitel som alla bjuder på sina egna speciella utmaningar. Det du byggt i första kapitlet följer inte med till andra, så varje kapitel blir på så vis nästintill ett nytt spel. Vilka slags rum du redan byggt - och vad som behövs för att bygga dem - följer med, men det är också så gott som det enda. Det här var ett val som vid första anblick gjorde mig irriterad men som vid närmare titt är otroligt logiskt. Istället för att låta dig bygga ett ogenomträngligt fort i första kapitlet som följer med fram till slutet tvingas du anpassa dig och din stad till de nya monstren och hindren, kapitel efter kapitel.

2

Om du ska bygga ett palats av jord krävs det maaaassor av jordblock.

Utöver detta finns även ett fritt spelläge där du kan bygga tills fingrarna blöder. Men för varje kapitel du klarar av låses även fler recept och öar upp att leka med och utforska, så det finns ett tydligt incitament att faktiskt spela igenom berättelsen. Visserligen är den på många sätt sparsmakad, och flirtar mer med 80-talsrollspel än bjuder på en spännande konflikt. Det som lyfter det hela är ett smått absurt manus där varje karaktär står ut och dialogen är proppat med skämt. Det var länge sedan jag skrattade rakt ut i ett spel, och Dragon Quest Builders var det sista stället jag förväntade mig att göra det.

Trots ett till ytan barnvänligt och lättillgängligt yttre så döljer Dragon Quest Builders horder av funktioner och komplicerade mekanismer. Vi ser visserligen inget så pass utvecklat som Red stones från Minecraft, men samtidigt så glömmer inte Square Enix sina rollspelsgrunder, och Dragon Quest Builders är ett JRPG primärt och ett byggarspel i andra hand. Ett old school JRPG förvisso, men ändå.

3

I Minecraft bygger folk penisar av guld (inte jag, lovar!). I Dragon Quest Builders bygger folk enorma slimes.

Det är något i upplägget som gör det nästan omöjligt att lägga ner handkontrollen. Om det är den enkla, men ändå djupa mekaniken bakom byggandet, att jag hela tiden får nya uppdrag eller min vilja att fortsätta utforska den blockiga världen är dock oklart. Antagligen är det en salig blandning som Square Enix lyckats pricka in perfekt.

Dock dras spelet med ett par krokar som sänker upplevelsen. Bland annat saknas ett ordentligt flerspelarläge. I det fria läget går det att se andras skapelser, men det finns inget sätt att springa runt med sina polare och bygga gemensamma städer. Här pratar vi om enormt missad potentiell, framförallt när byggargenren så gott som lever på möjligheten att visa upp sina alster.

Spelmekaniskt hade Dragon Quest Builders också behövt slipas till ett par varv till. Menyerna är virriga och informationstexten extremt liten. Det finns inte heller något vettigt sätt att navigera sig i trånga ytor då kameran i vanliga fall ligger bakom eller ovanför karaktären. Det går att klicka på en knapp för att zooma in kameran, men i de tajta små rummen blir upplevelsen klaustrofobisk som bäst.

1

Akta dig för StorBosse, han älskar att smaska på små filurer.

Trots ett par vissna blad så kommer jag på mig att sparka igång Dragon Quest Builders för att spela i tio minuter och så vips har det gått tre timmar och maten som står på spisen har förvandlats till en svart klump. Klart är att Square Enix lyckats fånga en nästintill oklanderlig mix av nostalgi, förträffligt byggande och gammeldags utforskande i ett mysigt litet paket. Och det är fasen inte illa för en spinoff. Tar Square Enix och putsar till det hela och lägger till ett flerspelarläge inför tvåan (Dragon Quest Builders så gott som skriker efter det) så börjar vi nosa på Essentiellt-utmärkelsen. Klart är att vi här har något helt annat än ännu en Minecraft-kopia, och det borde Square Enix verkligen ta tillvara på.

Recension: Dragon Quest Builders Robin Stjernberg Rollspelande möter byggande. 2016-10-20T08:00:00+02:00 4 5

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!