Eurogamer.se

Förtitt: Watch Dogs 2

Välkommen in i hackarens värld. Ehm, igen.

Det första Watch Dogs var inte riktigt vad många hade hoppats på. Efter en makalös trailer på E3 2012 bekräftades det efteråt att det var ett av de första spelen som skulle komma ut på vad som då kallades next gen-konsolerna. Förväntningarna var enorma. Här var spelet som på allvar skulle visa framtidens spelande - både ur ett tekniskt och spelmekaniskt perspektiv.

Det var som om alla våra förhoppningar om en glänsande spelhimmel hade materialiserats i detta lilla spel, som dessutom skulle lukta sommarfläder och smaka Cava. Som de flesta kanske känner till blev det ju inte riktigt så. Spelet var mycket mer traditionellt öppen värld än vad många hade hoppats på. Dessutom inte så intressant ur ett berättarperspektiv. Dessutom fick vi vår första "downgrade controversy" då många ansåg att spelets grafik drastiskt hade försämrats från de där första videoklippen av spelet.

I recensionerna klagade skribenterna på den tama historien, på den träiga protagonisten Aiden Pierce och hur dystert allt kändes i den fiktiva versionen av Chicago. Många anser att Watch Dogs helt enkelt floppade. Den första stora besvikelsen på de nya konsolerna.

Bakom alla klagorop var dock Watch Dogs ett helt ok spel. Inte alls briljant på något sätt, men underhållande och med en hel del intressanta idéer och vinklar. Det fanns något att bygga vidare på, vilket uppenbarligen Ubisoft också tyckte.

1

I grunden är det fortfarande en hackerkultur vi får ta del av i Watch Dogs 2. Kontrollera din omgivning, ta över datorer och smygtitta genom bevakningskameror. David och Goliat-temat med övervakningssamhället som fond finns även kvar. Utöver det är det få saker som påminner om det ursprungliga Watch Dogs 2.

Det regngråa Chicago är utbytt mot solen i San Fransisco. Den bistra vigilanten som ensam tar sig an en armé av identitetslösa skurkar har blivit en charmig ung kille med mycket humor och personlighet. Om det inte vore för den stiliserade hundloggan så är det fullt förståeligt om man hade trott att spelen inte hade något med varandra att göra.

Jag fick möjlighet att testa på spelet i några timmar under ett pressevenemang i Paris tidigare den här månaden, och mitt största intryck ifrån det var att Ubisoft ansträngt sig för att skapa något helt annat den här gången.

Det blir tydligt redan i inledningssekvensen av spelet då vi möter Marcus Holloway för första gången, en ung hackare med hipsterkläder och humor. Han har tidigare fallit offer för en profileringsalgoritm i ctOS 2.0, ett operativsystem som samlar data på befolkningen, och genom det anklagats för ett brott han inte har begått. Som en rasifierad ung man blir analogin till det riktiga USA otroligt mycket mer relevant, och det känns befriande att använda något så enkelt som rättvisa som motivationskraft istället för den mycket mer tyngre och grumligare hämndmotivet från första spelet.

2

Självklart hänger Marcus med ett coolt hackerkollektiv som gärna sprayar konst på väggarna och gör tuffa Youtube-videos samtidigt som man printar ut handeldsvapen på sin 3D-skrivare. Tillsammans ska de ta ner de korrupta storföretagen och människorna i skuggorna som försöker använda teknologi för att spionera på medborgarna.

Ja jo visst, en viss "suspension of disbelief" behövs för att köpa den här nya hackervärlden Watch Dogs 2 vill servera oss. Alltifrån dialog till uppdrag är lite för medvetna, lite för ironiska och ganska mycket fantasifulla. Samtidigt är det insvept i ett uttryck som inte tar sig själv på för stort allvar. Watch Dogs 2 vill inte att du ska ta spelet för på stort allvar, ha kul istället.

Det märks även i hur spelet marknadsförs. Istället för att prata om grafiken eller storleken på den öppna världen lägger Ubisoft ut videos om hur du kan kombinera dina hackerprylar. Visar genomgångar på uppdrag och hur du kan närma dig dem på helt olika sätt. De vill att vi ska se på spelet som en uppsättning verktyg som vi kan göra vad vi vill med.

3

Tydligast blir det i hur du avancerar i spelet. Till skillnad från ett antal huvuduppdrag som du utför på löpande band så är det numera knutet till antalet "följare" du har på sociala medier. I spelet alltså. Följare får du genom att göra egentligen vad som helst. Sidouppdrag, huvuduppdrag, fota kända landmärken, köra fort med en bil etc, allt ger dig fler följare som i sin tur ger dig fler förmågor. Det är en spelmekanisk funktion som kanske inte alltid känns så realistisk men som funkar i den stiliserade värld Watch Dogs 2 målar upp.

Friheten betonas även i hur du tar dig an dina uppdrag, och vilka verktyg du har att använda dig av. Det relativt enkla upplägget att enbart rusa in med en bunt vapen och skjuta vilt har tonats ner, istället uppmuntras du att använda din drönare eller mini-robot för att infiltrera ditt uppdragsmål.

Din kapacitet som hackare har också utökats. Du kan numera välja flera olika alternativ för det du ska hacka, till exempel att elskåpet ska ge ifrån sig en elektrisk stöt eller att mobiltelefonen ska ringa och locka till sig vakter. Eller en av mina favoriter: skicka iväg en falsk anmälan om att personen du hackar är en förrädare i det lokala MC-gänget och sedan se en bunt kriminella dyka upp med vapen i högsta hugg, för att sedan ringa polisen på dem och fridfullt se ner på kaoset som utspelar sig från min drönare ovanför.

Detta är också grunden för vad spelet, egentligen vad Ubisoft lovade oss i den allra första trailern för ursprungliga Watch Dogs. Exakt hur långt den här dynamiska strukturen sträcker sig återstår att se, men ser man enbart på de märkliga situationer som dök upp organiskt när jag spelade i några timmar vågar jag vara försiktigt positiv.

4

Det dynamiska flerspelarläget från första spelet är tillbaka även den här gången med flertal olika spellägen, och tanken är att du som spelare ska kunna glida friktionsfritt in och ut ur sololäge och flerspelarläge. Ibland ser du andra spelare göra sin egen grej och du kan du välja att direkt börja samarbeta på ett uppdrag eller göra vad som helst i den öppna världen. Hur enkelt det sedan är när spelet väl kommer ut och servrar får hantera tusentals förfrågningar är omöjligt att svara på, men i den lilla bubbla på 25+ journalister som jag befann mig i funkade det utmärkt.

Förutom vanlig co-op är även det klassiska läget "Hacking Invasion" tillbaka där du ska hacka andra spelare i smyg tillbaka. Det är fortfarande oerhört nervkittlande att smyga sig fram till en annan spelare och försöka hålla sig nära utan att bli upptäckt. Det nya läget kallas för "Bounty hunter" och är kopplat till polissystemet. Om du drar på dig för mycket poliser kan även andra spelare bli inkopplade och försöka få ner dig.

Med Watch Dogs 2 verkar det som att Ubisoft framför allt vill att spelaren ska ha kul. Spelet tar sig inte på alltför stort allvar och driver gärna med både sig själv och med andra uttryck. Ingen personifierar detta så bra som protagonisten Marcus Holloway, som i och för sig drivs av att få personlig rättvisa men som inte har några problem att ha roligt på vägen dit.

5

Samtidigt doppar Watch Dogs 2 fötterna i ganska dystra teman. Med en rasifierad huvudperson från San Fransiscos fattigare grannstad Oakland tar spelet sig an ämnen som gentrifiering, klasskillnader, rasism, profilering och ett begynnande övervakningssamhälle. Det ska bli spännande att se på vilka sätt spelet hanterar ämnen som är en sån central del av dess grundkoncept, och om de kan balansera det tunga med det lättsamma.

Oavsett hur spelet kommer vara i sin färdiga version är det svårt att inte imponeras över den helomvändning Ubisoft gjort inför Watch Dogs 2. Även om grundpremissen liknar den från förra spelet är det mesta vänt upp och ner. Grådisigt och dystert har blivit soligt och lekfullt. Löftet från första spelet om att få vara världens bästa hackare i en öppen värld av saker att hacka verkar lite närmare verkligheten.

Att spela Watch Dogs 2 var lite som att besöka en vän som lyckas ta sig ur en depression, köpt nya kläder och skaffat ett nytt jobb. Ja, om det jobbet bestod av att skapa kaos var man än går. Det var hur som helst ett förvånansvärt kärt återseende, och det ska bli intressant att se om det är en vänskap som håller sig i längden.

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!