Eurogamer.se

Recension: Civilization VI

Bara en runda till så har jag spöat norrmännen

Jag har goda minnen från min tid med hela Civilization-serien. Jag har spelat varje del, mer eller mindre, och därför har det smärtat mig att jag tyckt mig se en sviktande kvalité i seriens senaste delar. Varje utgivning av en ny titel i serien är en ständig nervös väntan för att se ifall spelet kommer att hålla den höga kvalité som vi fans kommit att förvänta oss. Tack och lov är Civilization VI inte bara bra, det är riktigt bra.

För de som inte vet är Civilization en statssimulator. Som spelare agerar du härskare över din stat och ska genom årens gång styra den i rätt riktning. Du bestämmer hur dina städer ska expandera, hur du utöka ditt rike samt vilka dina vänner och fiender kommer att vara genom historiens gång. Jag skulle vilja säga att du skriver om historien, men med kända historiska personer, byggnader och händelser som kommit att förgylla vår världs framsteg på moder jord.

För att vinna i spelet så kan du gå flera vägar. Antingen genom krigets väg, kulturell expansion, störst vetenskapliga framsteg eller religiös dominans. Under mina första år med serien kom de här målen att kantas av avsky från min sida, men i och med personlig mognad samt en mognad för genren som helhet så har jag kommit att se tjusningen med det här systemet. Vi återkommer till det.

Extra förtjust är jag dock i den nya grafiska stilen. Tidiga skärmdumpar fick svalt mottagande från spelets publik medan jag kan säga att det är helt rätt väg att gå. Du som spelare kommer att sitta i många timmar med det här spelet, i alla fall om du spelar som de flesta spelar spelet med "bara en runda till-principen", vilket ofta blir runt 100 rundor till. Den grafiska stilen, som nu går mer åt det tecknade hållet, bygger upp en bättre överskådlighet som gör att det blir lättare att urskilja de olika detaljerna på kartan. Det blir inte samma virrvarr av liknande färger som mosas ihop i en trött gröt.

4

Den grafiska stilen är fantastiskt. Till och med den outforskade delen av kartan är fantastisk smakfull att se på.

Just musiken hjälper även den till för att ditt huvud inte heller den ska kännas som en enda röra. Soundtracket kan nämligen vara något av det bästa i seriens historia. Vi slipper de gamla trögflytande enformiga melodierna som ska spegla olika tidsepoker och möts istället av mer modern komponerad musik som ändå blinkar mot de olika tidsepokerna. Det är en fröjd att lyssna på.

Tittar vi istället på stridssystemet så behåller serien samma hexagonmönster som i de senaste delarna, och det med rätta. Studion har hittat ett system som fungerar betydligt bättre än den tidigare modellen, så varför sluta med det? Som komplement så finns det nya strategiska möjligheter senare i spelet när du lärt dig att sätta ihop arméer för att maximera utrymmet som finns.

Däremot sätts mer press på oss som spelare när det handlar om stadsbyggande. Istället för att bygga om förändringar i miljön så måste vi nu mera tänka på vilka förändringar vi gör. För inte nog med att vi bygger gruvor, plöjer åkrar och hugger ned träd som innan - nu måste vi även bygga olika distrikt utanför staden som ska innehålla byggnader av samma typ. Exempelvis finns det ekonomidistrikt, religiösa distrikt och så vidare. Dessa distrikt ger även de, likt allting annat, extra inkomster ifall de byggs på rätt ställe. Allt det här gör att vi mer än någonsin kommer tänka efter en extra gång med vad vi bygger och vart, men även var vi bygger våra städer. Allt kommer kommer ha stor effekt till och med långt in mot slutet av spelet.

Civilization vore dock inget utan de färgstarka ledarna. Det är fantastiskt roligt - om än tidskrävande - att spela med vänner, vilket gör att du till en stor del av tiden kommer att spela mot datorstyrda spelare. Karaktärerna känns personliga, men även förutsägbara. Det behöver dock inte vara ett problem i sig, men det blir aningen löjligt när du ser mönstret efter en stunds spelande och känner att den artificiella intelligensen kunde varit ett strå vassare.

Spelet är dock oerhört komplext och får de här förutsägbara motståndarna att bli svårhanterliga. Det är som att jag ser vad orsaken är, men kan inte alltid göra något åt det. Mycket av det här är ett medvetet val av Firaxis då det blivit en hel del förändringar i de diplomatiska förhandlingarna och relationerna mellan olika stater. De fasta beteendemönstrena gör att vissa stater i stort sett enbart söker sig till statstyper de tycker om, vilket tvingar mig som spelare att fokusera på kanske en eller två stater att ha som goda vänner. Du kommer med andra ord hamna i krig, vare sig du vill det eller ej.

3

Diplomati har alltid varit en stor del av Civilization. Nu känns den mer rättvis, även om det fortfarande finns utrymme för förbättring.

Allt som allt så finner jag Civilization VI oerhört komplext. De olika förändringarna gifter sig bra ihop och går hand i hand och tvingar dig som erfaren spelare att välja bort de högsta svårighetsgraderna innan du bemästrat det nya systemet. Framförallt det nya systemet för statsskick har blivit en central roll för hur du hanterar olika situationer genom historiens gång. Varje statsskick har en mängd olika rutor som kan fyllas i med fördelar. Vissa statsskick har mer krigiska rutor, medan till exempel andra har fler för ekonomisk vinning. Hur du spelar kan förstärkas markant i det här läget ifall du lägger ned tid på det. Framförallt kan du ofta byta ut de olika fördelarna och kommer dessutom att vinna på att göra så ju längre in du kommer i spelet. Det här gör att det skapas större möjligheter till flexibilitet och taktisk planering, men även ifall något oväntat händer.

På ett personlig plan så saknar jag dock mycket detaljer. Förmågan att bygga egna kartor och att det finns en Europa-karta att spela på borde vara obligatoriskt i varje spel i serien. Likaså har jag märkt hur olika historiska scenarion försvunnit allt mer under seriens senare delar. Varför får jag inte heller döpa mina städer till vad jag vill när de så villigt låter mig skapa egna religioner?

Mycket av det är detaljer, men ibland känns det som om Firaxis lägger lite väl mycket på communityn att själv skapa då de istället är väldigt öppna för modifikationer av spelet.

Trots det så lyser förbättringarna igenom och det var länge sedan Civilization kändes så rättvist som det nu gör och jag kan bara inte låta bli att spela en runda till.

Recension: Civilization VI Robert Arveteg Bara en runda till så har jag spöat norrmännen 2016-10-28T10:04:00+02:00 4 5

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!