Är tv-spel en barnlek?

av Mikael Åkesson Publicerat 31 juli, 2010

Mikael analyserar sin hobby

Jag är relativt gammal i gamet och har spelat spel sedan mitten av 80-talet och min hobby har följt mig i alla år. Nu är jag 35 år och mina vänner börjar så smått bli vuxna då de har börjat skaffa barn med tillhörande villa i förorten. Brorsans äldsta kille, min gudson, är nu fyra år gammal och har fått sin första ”spelkonsol”, ni vet en sådan där billig sak man pluggar direkt i tv:n med spel på kassett. Det jag försöker säga är att jag helt enkelt inte längre kan klassas som purung.

Även om tv- och datorspel är betydligt större och en mer accepterad fritidssysselsättning idag än för kanske 20-25 år sedan känns det fortfarande som att det inte är riktigt normalt för en vuxen man att spela spel när man är hemma och ledig. Det ska jollras med barn, meckas med bilen, gräsmattan ska klippas och det skall ses på fotboll; inte ska man leka med virtuella dockor på en skärm. Rock Band, Guitar Hero och Wii Sports funkar på festen men sedan ska det vara slut på barnsligheterna.

Jag tror nog ingen direkt ser ner på min hobby men det är heller inte många i min bekantskapskrets som delar den; jag tror faktiskt inte ens att det finns någon nära vän som äger en av den senaste generationens konsoler. Möjligtvis hittar vi en Wii undangömd någonstans eller en arbetskollega som spelat World of Warcraft men inte mycket mer.

Även om jag inte känner någon negativitet från omgivningen får jag ibland en liten känsla av att en hel del människor tycker att jag sysslar med något som fortfarande förknippas med barn och tonåringar. Det spelar ingen roll om jag sätter en kula i huvudet på en motståndare i Bad Company 2 eller springer runt med en seriefigur i senaste filmlicensspelet - alla spel hamnar under samma paraply.

Är tv- och datorspel fortfarande något som främst riktar sig till barn och ungdomar och klassas som lite barnsligt eller lätt omoget? Allt som oftast får jag den känslan och det märks tydligt när jag spatserar in på närmsta spelaffär och ser Kalle, 11, övertala sin mamma att köpa Grand Theft Auto IV. Detta trots att expediten meddelar att spelet är våldsamt och blodigt samt har en huvudkaraktär med tydlig läggning mot kriminalitet.

Med ett förstående leende ger hon till slut med sig. Det är ju bara ett tv-spel - och de är till för barn.

Picture of Mikael.

Om Mikael Åkesson

Prylnörd som spelat tv- och datorspel sedan början av 80-talet. Har en förkärlek till spel med mycket smyg- och stealth-inslag och håller Thief II som höjdpunkten i genren och ett av de bästa spelen genom tiderna.

Läs fler artiklar av Mikael genom att besöka arkivsidan för Mikael Åkesson.

Du kanske även gillar...

Kommentarer (15) 1 år sedan

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!

  • Spritpenna #1 2 år sedan

    "Wii Sports funkar på festen men sedan ska det vara slut på barnsligheterna."

    Jag vet inte vilken sorts fester du går på, men det låter inte normalt att träna på en fest..:P

    Tråkigt att ickegamers inte kan förstå gamers. Även trots att jag är ungdom så kan jag mötas av sån här kommentarer, de kommer mestadels från pensionärer. "Men Daniel, du är inte 12 år längre, är det inte dags att sluta spel och satsa mer på plugget eller någon sport?".

  • Underhill #2 2 år sedan

    När du är över 35 är det lönechecken som verkar avgöra. Spelar du och tjänar ok med pengar är det förlåtet. Gud nåde dig om du lirar och är mellan jobb.

  • Danyl_alic #3 2 år sedan

    Det känns som Gaming alltid kommer bli en subkultur-företeelse. Oavsett hur stor marknaden är eller kommer bli. Mycket handlar väl om fördomar från den gamla generationen som inte förstår sig på spelandet.

    Kollar man mycket på film så blir man inte betraktad med samma skepsis som om man spelar mycket spel. Trots att spelmarknadaen redan gått om filmmarknaden.

  • g00fy #4 2 år sedan

    Jag trycker mot 40 i höst och har lirat sen början på 80-talet, kan tillägga att jag aldrig kommer sluta :)
    Att jämföra spelandet då och nu är omöjligt då top of the line var pac-man...kanske inte nåt jag skulle sätta mig ned med idag. Dagen spel är upplevelser av helt annan kaliber, i många fall filmiskt där man sjäv styr handling. Detta är dock något som icke spelare har noll koll på utan dessa tror att man kopplar upp Pong på tv:n när man säger att det är gaming-dax.
    Lyckligtvis är min arbetsplats fylld med likasinnade :) 25 st och 20 har en konsol av senaste generation (alla mellan 30 och 50 års ålder), PS3-ägare överväger.

  • peter_carrot #5 2 år sedan

    Jag känner igen mig i det.
    Jag är 23 år och för ett tag sedan sa min pappa. Men är det inte dags att du hittar något annat intresse nu.
    De är ju ändå 23 år.

  • Schylen #6 2 år sedan

    Jag är 35 år och förstår ditt resonemang precis. Känns nästan som det är jag som skrivit det :)

  • shadow83 #7 2 år sedan

    Är tv- och datorspel fortfarande något som främst riktar sig till barn och ungdomar
    Ja barn/ungdom är nog den största målgruppen man försöker nå ut till.

    och klassas som lite barnsligt eller lätt omoget?
    generellt sett ja, tyvärr får jag tillägga.
    Många har sin envisa trångsynthet och älskar att peka ut vad som är okej/inte okej beroende på ålder, man skulle kunna göra det enkelt för sig och säga att det bara är den äldre generationen som är så trångsynta, men det är ju långt ifrån sant.
    Det finns ungdomar som tycker tv-spel är för småbarn och det finns äldre personer som inte ser något fel med det och som kanske spelar något själva.

    Själv anser jag mig vara rätt fördomsfri inom hobby/intresse-området för folk.
    Vill en som är 50+ bygga med lego så får han göra det och vill en 16-åring spendera sin fritid med att spela/lyssna på klassisk musik så får denne göra det.
    Att ha ett intresse/en hobby som man sysslar med på fritiden är bara sunt, får oss att glömma den gråtoniga vardagen en stund.

    Mer öppenhet och mindre trångsynthet hade varit väldigt sunt för den här världen :)
    Ändrad av 1 den 01/08/10 @ 08:44

  • Judge_Phredd #8 2 år sedan

    Jag tror det finns väldigt många 30-plussare som känner igen sig i det du säger.
    Jag är en av dom.

  • mrjonas78 Verifierad Editor, Eurogamer Sweden #9 2 år sedan

    Själv har jag turen att få vara med både en vettig familj och schysta vänner som är minst lika galna som en själv. De äldre i släkten sitter knappast med Demon's Souls, men spelar mer än gärna casual-spelen. Innan min morfar dog älskade han exempelvis att spela bowlingen i Wii Sports, och han var över 80 år gammal då.

  • onelazygamer #10 2 år sedan

    GTA IV är ett utmärkt exempel på ett spel som riktar sig mot en mognare målgrupp, precis som du la fram det.

    Vad det gäller alla "festspel" , casual-spelen osv tror jag de kan ge en positivare bild av oss gamers. Vad vi ser idag är att allt fler uppskattar dessa spel och borde därför få en förståelse varför spel finns som ett intresse. Annars håller jag med dig och vad som skrivs i kommentarerna. Vi människor har så lätt för att dömma och säga vad som är rätt eller fel. Öppenhet som någon skrev, det är viktigt.

    Annars tror jag att om spelvärlden fortsätter växa som den gör idag kommer gamers i framtiden inte bli sedda med samma trångsynta ögon.

  • Vargen #11 2 år sedan

    Är för egen del 42 år fyllda och njuter av spel på i princip samma sätt som jag gjorde när jag var tonåring. Skillnaden är att jag inte har tid och ork att spela lika mycket som förut, men när jag väl gör detta så skänker spelandet fortfarande samma avkoppling och njutning som det alltid har gjort. Kommer alltid att vara en gamer. Det är något jag har insett.

    När det gäller jämnåriga är det väldigt få i min bekantskapskrets som fortsatt att odla detta intresse på samma sätt som jag har gjort. Vad detta beror på vet jag inte, men till viss del tror jag att det handlar om att det inte är något som förväntas av en man i min ålder, även om jag faktiskt hinner med sådant som jobb, familjeliv och underhåll på sommarstugan vid sidan om detta intresse. Har aldrig förstått varför jag skulle ge upp intresset för denna underhållningsform, då jag knappast har "vuxit ifrån" vare sig, film, musik eller böcker. Jag gör ingen skillnad mellan dessa.
    Ändrad av 1 den 02/08/10 @ 16:25

  • MdaG #12 2 år sedan

    Jag kan känna likadant. Är 29 år gammal idag och har spelat sen jag var 7 år gammal. Det som räddar mig från omgivningen idag är att jag är högutbildad (Civilingenjör) med en inkomst därefter. Hade jag inte varit i den situation jag är skulle jag nog anses som barnslig.

  • mrbotwin #13 2 år sedan

    Jag är 51 & började spela oktober -09, hade aldrig spelat dessförrinnan. Nu älskar jag det. Spelar ps2 & ps3...

  • Underhill #14 2 år sedan

    @mrbotwin: Coolt, vilken uppsjö av titlar du har att välja mellan! Vad fick dig egentligen att börja? Spelar du själv då eller tillsammans med andra?

  • Mortensen #15 1 år sedan

    Är själv av den äldre generationen av gamers. Är 28 idag och jag har genom mina år fått höra en hel del spydigheter från mina kollegor. "Du är en vuxen man, och då ska man inte leka med sådant. Gör något vettigt istället, som att kolla på fotboll" är en kommentar jag fick höra efter jag avslutade ett samtal med en vän (han hade fastnat i ett spel, å behövde hjälp). Min givna replik var "Varför ska jag titta på när andra vuxna leker, när jag kan leka själv?"

    Men det är bara de som är ca ~45+ som dras med denna gammalmodiga inställning. Vi äldre gamers har absolut inget att skämmas över. Det har hänt en hel del sedan Mario gjorde premiär på Nintendos underhållnings system (NES).

    Här är förresten de enligt mej de bästa 20 minutnarra på temat gaming som du kan hitta på internet!
    [link url=http://www.ted.com/talks/jane_mcgonig al_gaming_can_make_a_better_world.html
    ]http://ww w.ted.com/talks/jane_mcgonigal_...[/link]