Eurogamer.se

Blacklight: Tango Down

Det ser mörkt ut

Blacklight: Tango Down är ett svårt spel att få grepp om. Dels på grund av ett matchningssystem som är trasigt och dels på grund av att det helt enkelt inte finns så mycket under ytan. Att hitta en match i valfritt spelläge tar ofta över tio minuter, och jag har inte spelat en match med mer än sex spelare (det stöder 16). Jag har svårt att tro att max fem andra spelare har varit online under samma tider som jag, och jag vågar mig på en gissning om att matchningssystemet helt enkelt inte gör sitt jobb.

Spelet har dock även ett enspelarläge att tackla, samt möjlighet att spela detsamma med vänner, men här återfinns ingen handling eller någon slags motivation annat än att ''gå till radiotornet och aktivera det, skjut 500 personer på vägen dit''. De fyra banor som erbjuds ser alla väldigt tråkiga ut, och det finns ingen substans. Än värre är att scenariorna är balanserade runt fyra spelare, och när det enbart går att bjuda in vänner och inte hitta tre Internet-främlingar får det klassas som idiotiskt.

Krutet har istället lagts på flerspelarläget, men här återfinns samma brist på inspiration. Spellägena är standardvarianter som team deathmatch, capture the flag och annat som vi sett hundra gånger om. I ett par utnyttjas dock spelets framtidsmiljö och smått digitala influenser till fördel, där kontrollpunkter går att ta över snabbare genom minispel som låter dig hacka genom att återupprepa knapptryckningar, där spelaren får bestämma om livet är värt att riskera då det inte går att skjuta när detta utförs. Just livet håller man hårt om, då ofta ett eller två skott dödar dig. Det finns en livmätare som går att ladda upp vid speciella lådor, men om en fiende ser dig först är du garanterat död.

Det är skjutande spelet till större del handlar om, och känslan i siktet och responsen från vapnet som är så viktig för denna genre finns inte där. Vapen går att uppgradera till det oändliga med olika delar, men detta märks inte i spelet då alla vapen dödar direkt ändå och receptet på vinst är att överraska motståndaren. Detta underlättas av en av spelets mer unika och fräscha inslag - HRV. Vad förkortningen står för är totalt irrelevant då spelets universum är ungefär lika spännande som en dansbandskonsert, men det låter dig i alla fall se igenom väggar. Fusk tillgängligt för alla, vilket bidrar till ett lager av taktik och ger ett hyfsat unikt inslag.

1

Gränssnittet är nämligen böjt runt detta visir, med inslag av kod och annat som skräpar ner, då utvecklarna nog ville skapa en känsla av ett digitalt krig, även om resultatet blev irritation. Visiret blir dock intressant då det kan störas med specifika granater, vars grafiska effekter ska erkännas har motiverat betyget å det positiva mycket. När du går genom en rökgranat så fylls skärmen med felmeddelanden som snart går över. Värre är det att bli träffad av en EMP-granat, då ditt visir får blå skärm och startar om efter några ytterst svettiga sekunder. Det här är oerhört välgjort och smart.

Synd bara att denna kreativitet inte återfinns i resten av Blacklight: Tango Down, som trots sitt låga pris och stora mängd innehåll är svårt att rekommendera.

3 / 10

Blacklight: Tango Down Christian Rydberg Det ser mörkt ut 2010-07-24T17:30:00+02:00 3 10

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!