"Därför funkar inte spel och film ihop"

TV-spel är som porrfilm

Guillaume de Fondaumière var innan Heavy Rain kanske mest känd för det lika unika spelet Fahrenheit. Oavsett vad man tycker om hans alster får man snällt respektera hans kunskaper om både det filmiska och det spelmässiga. På branschmässan Nordic Game berättade han under onsdagen för Nordens utvecklarelit varför spel som bygger på filmer är så kassa. Och varför tv-spel kan liknas vid porrfilm.

"Citera mig inte när jag säger detta, är ni snälla - det är faktiskt David Cages ord från början", vädjade de Foundamière när han förklarade att konsumenter av porrfilm bryr sig lika lite om storyn som spelare gör. "Tv-spel berättar, precis som porrfilmen, sin story i cut scenes som bara fungerar som transportsträckor till den ingående och utdragna action som följer." Gärna med varierande tema. En bra story är trevligt - men det räddar inte ett dåligt spel.

Under tjugo minuter förklarade han därefter hur dåliga licensspel är med egenhändigt ihopsnickrade siffror; i väst blev ungefär 500 filmer till cirka 1800 speltitlar som stod för 8 procent av omsättningen under 2000-talet. Medelbetyget på Metacritic.com var 57 procent. Därefter lät han Gametrailers Top Ten Worst Movie Games tala för sig själv.

Men...det måste inte vara så. Det finns enligt de Fondaumière fyra enormt effektiva sätt att garantera ett riktigt dåligt filmspel:

  1. Sätt omöjliga deadlines - när filmen ska ut ska spelet också ut, vare sig det är klart eller inte.
  2. Skaffa inhyrd arbetskraft - det finns alltid studios som består av arbetskraft till hyra, men de bryr sig sällan om resultatet.
  3. Skapa ingen synergi - i många fall har spelstudion inte ens fått ta del av manus.
  4. Skit i filmens poäng - en del filmer har filosofiska budskap, andra satsar på humor. Spelen är uteslutande actionspel som sällan tar hänsyn till någon av filmens poänger.

Den sista punkten är enligt honom det vanligaste felet och det säkraste sättet att garantera en misslyckad titel, trots att filmen i sig kan vara omåttligt populär.

1

Och omvänt blir det inte bättre. Att göra film av spel är historiskt sett en dålig affär. Cirka 30 spel har blivit filmer i väst och 10 nya är i dagsläget utannonserade. Endast nio har varit framgångrika, alla övriga har varit rena förlustaffärer. "Inte sällan släpps sådana filmer direkt på DVD och når aldrig ens biograferna", berättar de Fondaumière med sin brutna domedagsstämma. Kommersiella framgångar är ovanliga när film och spel möts och ofta resulterar det tvärtom i skadade varumärken.

Men...det måste inte vara så heller. Guillaume de Fondaumières sista fem minuter ägnar han åt att ingjuta visst hopp. "Det går förmodligen att skapa bra spel efter filmmanus men det kräver ett visst framgångsrecept."

  1. Skynda inte - det gör inget att spelet kommer efter filmen.
  2. Glöm inte vad som utmärker ett bra spel - "gameplay gameplay, gameplay"
  3. Fråga dig om filmen verkligen ska bli spel? Är det ens önskvärt? Ger det något?
  4. Dela intäkterna mellan de båda divisionerna - låt ena sidan känna den andres misstag, så fattar de att de hänger ihop.

Därefter blir det öppen diskussion. Frågor om Heavy Rain viftas bort eftersom han egentligen inte är här av den anledningen - han nämner heller inte sitt eget spel en enda gång. Jag känner att jag vill fråga om det ens är önskvärt att slå ihop film- och spelbranschen när så mycket verkar tala för det motsatta? Ett spel varar i genomsnitt tio gånger längre än en film och vilket manus håller egentligen för att sträckas ut över så lång tid?

Jag hinner dock inte formulera frågan på det sätt jag vill ha den innan sessionen är över. Det får bli till en annan gång när vi sitter öga mot öga och det finns tid för utsvävningar. Jag har personligen aldrig tyckt att film och spel passar ihop, det är två helt olika underhållningsformer. Jag fick i dag vatten på min kvarn. Lägg ner licensskiten.

Har du spelat ett bra licensspel?

Kommentarer (12) Latest comment 2 år sedan

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!

  • Moeski #1 2 år sedan

    gamers bryr sig visst om handlinge, iallafall jag.
    Men, licensspel är oftast skräp både handling och grafikmässigt.
  • malmer #2 2 år sedan

    Riddick är inte bara ett fantastiskt licensspel. Det är ett fantastiskt spel. Bör spelas av ALLA. Remaken är riktigt bra och mycket spel för pengarna.
  • suprageek #3 2 år sedan

    Som malmer nämner så är ju Riddick ett av få licensspel som är otroligt bra! Ghostbusters senaste lir tyckte jag var helt okej, har dock bara spelat delar av det. Batman: AA om man kan räkna det som licensspel är ju superbra!

    Jag ska erkänna att jag inte prioriterar handling först, ett bra spelläge är nr 1, men en bra handling gör ju spelandet bra mycket roligare och en hjärndöd handling får mig att må illa...
  • Sushisound #4 2 år sedan

    Jag måste nog säga att handlingen är högst på min lista. Jag kan förlåta det mesta om det finns en bra handling och en kul dialog. Snygga spel med hjärndöd dialog gör mig förbannad, det känns som slöseri med resurser.

    Något bra licensspel kan jag faktiskt inte komma på på rak arm.
  • Hertsh #5 2 år sedan

    Batman: AA är ett perfekt exempel på ett bra licensspel. Storyn är där och framförallt; spelet är inte framstressat utan lanseras när det är klart, inte i samband med en filmrelease.

    Jag spelar gärna licensspel om de bygger på en egen story och drar nytta av kända karaktärer, inte om det är gjort för att följa en filmstory. Att försöka bygga ett spel på en story som baseras på filmen fungerar inte. Vi har sett det massor av gånger. Batman: AA är ett utmärkt exempel på ett spel som bygger på karaktärer som är kända för spelaren och därmed behöver du inte "bygga" en karaktär på samma sätt i spelstoryn för spelaren har redan en uppfattning. Tänk Batman: AA utan att du visste något om karaktärerna i förväg. Inte så bra va'?
  • DisOrder #6 2 år sedan

    @Hertsh: Det fanns ju ingen film av Batman : AA så det behövde inte stressa ihjäl sig.
    Det hade också en helt egen story, helt eget allt (Förutom karaktärerna då)

    Så känner inte riktigt att det är samma sak.
    Men det är ett licensspel, fast utan film
  • Scepticer #7 2 år sedan

    Att hämta karaktärer och miljö från filmer är nog så långt man bör sträcka sig om man nu inte har fantasi att hitta på något eget. Kanske säljer spel lättare om folk känner igen det från film och dylikt men de bästa spelen är de unika där jag som spelare inte har några förutfattade meningar innan om vad som ska hända eller vad som finns att förvänta sig (tycker jag).

    Jag var dock av uppfattningen att man faktiskt tjänade en hel del pengar på "se filmen - spela spelet konceptet" genom att lura Svensson? Annars borde det väl inte finnas så många eller? Men denne (vars namn jag redan glömt och jag kan inte se artikeln nu medans jag skriver kommentaren...) menar alltså att så inte är fallet? Är det skitspel som ingen tjänar bra med pengar på så varför bryr han sig att debattera fenomenet? Det borde vara dött redan isåfall?
  • Fredrik_Hedlund #8 2 år sedan

    Tyvärr kan nog många av problemen härledas till att bolagen (dvs filmbolagen) inte bryr sig. Spel är en del av marknadsförningen för filmen. Filmen är alltid prio 1. Att senarelägga en produktion till t.ex. dvd/Blu-ray release skulle vara guld för spelbolaget, men filmbolaget vill nog gärna ha extra oompfh vid bio-releasen.

    Vi får hoppas att fler bolag vågar stå upp och säga "nej, vi behöver mer tid, och vi behöver mer delade resurser". Om inte kan de alltid försöka att göra ett riktigt bra nedladdningsbart spel. Släpp det på PSN, Marketplace och iPhone. Fast där skrämde väl säkerligen bolaget bakom Watchmen bort alla efter sitt taffliga försök :/
  • Galten75 #9 2 år sedan

    Nyckeln till ett bra filmspel är att inte följa filmen alls. Att använda karaktär och scenografi från filmer och serier är helt ok men inte att följa handlingen. Riddick, Batman: AA och Ghostbusters har ni nämnt och de följer inga filmer utan använder ett existerande universum som backdrop och gör sin egen historia. Det är A och O.

    Serier och film är en linjär historia som blir funkar till 100% i sitt format men blir bara krystade i spelformat. Och tvärt om. Det är helt enkelt olika sätt at berätta en historia. De ska hållas separerade för allas bästa. Njut av filmen, serien, spelet för vad de är.

    Tyvärr så har vi storföretagen som ser att de kan tjäna en hacka på att släppa skit med att fint och känt fodral på. Vi kommer nog aldrig bli av med dessa då, tyvärr, lång ifrån alla sitter och läser våra kommentarer och funderar på vad de köper.

    // G
  • Underhill #10 2 år sedan

    Ja hallå, sorry för tystnaden - tillbaka efter 1,5 veckor tillbringade i NY och passade på att stänga av både mobil och internet, vilket man annars aldrig gör.

    Jag får erkänna att jag (och Guillaume från början) är lite slarvig med termerna. Med licensspel i detta fall menas filmtitlar, alltså spel som bygger på film (som iofs oftast bygger på nåt annat i grunden). Men Riddick är ju faktiskt ett rätt ok undantag, även om jag personligen inte tycker det är mer än ett ok spel.

    @Scepticer: Det verkar vara på det viset att det ingår i kontraktet att ett spel ofta måste göras i samma veva som filmen men att spelet nästan alltid får nedskuren budget eller på annat sätt redan i konceptfas är en underlägsen produkt jämfört med filmerna. Ibland kan man till och med tänka sig att spelet enbart finns till för att ge ytterligare exponering av filmen och inte för att egentligen spelas. Spelbranschen lockar, med sin löften om gröna skogar, men många förstår inte hur man faktiskt gör spel - ungefär detta var hans poäng, Guillaume de Fondaumière.

    Och precis som Fredrik skriver så är det viktigt (eller har uppfattats som viktigt) att spelet kommer ut samtidigt som filmen. Detta har nästan alltid skadat spelet. Batmankonceptet är ju ett utmärkt exempel på att ett varumärke tvärtom kan stärkas genom att film och spel inte alls kommer samtidigt eller ens handlar om samma sak. Som Galten också säger.
  • shadow83 #11 2 år sedan

    Har jag spelat ett bra Licensspel?
    Golden Eye till N64 skulle jag vilja säga.

    Och att man inte bryr sig om storyn?
    Känns som en väldigt individuell sak, en bra story med dålig grafik slår ut en värdelös story med bra grafik enligt mig.
    Ändrad av shadow83 den 14/05/10 @ 14:23
  • Underhill #12 2 år sedan

    Jag är helt böjd att hålla med. Diskussionen ovan har fått mig att börja fundera kring vad en bra story egentligen är också. I en film är det lättare att tala om berättelse eftersom alla upplever samma sak. I ett spel kan olika detaljer skilja sig åt ganska markant och upplevelsen kan bli helt annorlunda.

    Vissa läser inte ens texterna eller mellansekvenserna som dyker upp medan andra vill leva sig in i det huvudkaraktären upplever. Det är en intressant skillnad.